Nöjesvirveln

Anti-show - d.v.s. artister som roar hellre än bra - blev ett begrepp inom den svenska nöjesvärlden i början av 1970-talet. Stockholm var först med Dambergs Trea men Göteborg följde snabbt efter med "Cabaret Skrotten". Det var bröderna och tillika klubbägarna Ulf och Christer Johansson som ville hitta en ny form av krogunderhållning när de introducerade "Cabaret Skrotten" på Restaurang Coldin. Lars Fryklund, anställdes som producent och nu fick han i uppdrag att bilda en skrott.  Anti-showen blev en omedelbar publiksuccé. Här varvades gammaldags rockmusik med buskis. En skotte spelade säckpipa och drog dåliga vitsar. Här är en: Pojke träffar flicka i Glasgows glädjekvarter. När dom börjar bli lite tända viskar han passionerat: Jag finner inte ord för hur mycket jag älskar dej... Hon: Ja, inte har då jag något lexikon i trosorna. Ungefär på den nivån rörde det sig. Programvärd för "Cabaret Skrotten" var Arne "Bongo" Arvidsson som hade en sällsynt