Nöjesvirveln

De populära Casinorevyerna med Gösta Bernhard i spetsen var pålitliga publiksuccéer på Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm under 1940-talet. Deras amerikanska crazystil med snabba vitsar i uppskruvat tempo var något nytt för den svenska revypubliken.  Påsken 1949 drog crazygänget söderut för ett gästspel på anrika Hippodromteatern i Malmö med revyn "OH!" eller "Olympiska hetsen" eller "Pippi i kroppen" som den också kallades.  I ensemblen fanns bland andra Irene Söderblom, Arne Källerud, Georg Adelly, Ullacarin Rydén, crazytrion Tre Knas (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar Knas och Curt "Minimal" Åström). Kai Gullmar svarade enligt programmet för "gudomliga melodier" men ingick också i ensemblen.  Programbladet är också crazyinspirerat. När man slår upp första sidan står det "HOPPSAN... nu har vi tryckt programmet upp och ner och bak och fram. Var god vänd!" Så får man vända programmet och börja bläddra bakifrån. A

När Sveriges Radio för några år sedan anordnade en omröstning om Sveriges bästa TV-serie genom tiderna så vann "Hedebyborna". Det är inte svårt att förstå varför. Jag såg nyligen om serien på dvd och trots det långsamma berättartempot så håller den fortfarande.  "Hedebyborna" är baserad på Sven Delblancs romaner och filmatiserades för TV 1978. Serien gick hem hos svenska folket och fick snart en fortsättning. Totalt blev det 18 entimmesavsnitt fördelade på tre säsonger. Här fick vi möta bönder och adelsmän, borgare och arbetare, gamla och unga i den fiktiva orten Hedeby i Sörmland 1937. Ett Sverige i brytningstid är vad "Hedebyborna" handlar om. Ofredens år väntar ute i Europa. Det gamla bondesamhället går obönhörligt mot sitt slut. Årensarnas flotte glider för sista gången ner för ån. En ritual från det förgångna upphör.  I rollistan fanns många av dåtidens största skådespelare. Ingvar Kjellson, lysande och oförglömlig som försupen adelsman. Per Myr

Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Jag skulle vilja ha mer teater och gärna svenska serier om vår egen tid. Något hoppfullt med människor och miljöer som ger en kraft att leva, leva med en jätteförtröstan och stor glädje. Vad skulle du göra om du vore osynlig? - Ja, då blev det väl mest radiojobb. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Självklart. Jag tror att det är helt enkelt underbart. Vilket är ditt tidigaste minne? - När jag hade krupit omkring i hönsgården med en alldeles ny finklänning och mamma blev så ledsen att hon grät. När var du senast rädd? - Idag. Var skulle du helst vilja bo? - I ett hus, i England, en våning i Paris, ett mindre hus på Rivieran eller ett stort hus på Djurgården. Birgitta Andersson Vad ångrar du mest i ditt liv? - Att jag började röka. Säg något som irriterar dig mer än allt annat? - Att det inte finns meningsfulla jobb för alla människor. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, sk

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had

Kommer ni ihåg de två göteborgska tanterna Alfhild och Ortrud? De dök upp första gången i Kurt Olssons TV-show "Fådda blommor" där de satt i publiken och lade sig i föreställningen till Kurtans förtret. Alfhild i rutig kappa och grön basker var den rappkäftade och gåpåiga tanten som aldrig blev svaret skyldig. Ortrud i ljusblå kappa och rosa basker var lite sävligare och mer eftertänksam.  De båda tanterna gestaltades av Agneta Danielsson och Med Reventberg. De blev enormt populära hos publiken, kanske för att rollgestaltningarna var så rakt igenom äkta.  Efter att ha tjafsat med Kurt Olsson i två säsonger fick Alfhild och Ortrud en egen TV-serie 1990. Agneta Danielsson och Med Reventberg svarade själva för manus och regi. Här skötte tanterna ett café i Majorna där en del skumraskaffärer pågick bakom deras ryggar.  Man fick också följa med tanterna på strapatsrika utflykter bl.a. till Gekås i Ullared, hattparad i Trädgårdsföreningen, loppis på Kungstorget och en pensi

Det finns en del oförglömliga barnprogram. Till mina favoriter hör "Svenska Sesam" från 1981. Förutom inslag med Mupparna från det amerikanska barnprogrammet "Sesame Street" så handlade serien om Gala-Teatern och dess personal. Teaterdirektören spelades av Magnus Härenstam. En stressad och snål man som mest ställde till oreda. "Detta är skandal, var är min personal?" var hans ständiga stridsrop. Där fanns primadonnan i Gunilla Åkessons gestalt. Primadonnan tog bussen till teatern och kom inte i Rolls Royce som alla trodde. Men primadonnefasoner hade hon.  När hon sjöng sina höga c:n så sprack glas och speglar på Gala-Teatern. Lill Lindfors spelade Millejor, teaterns allt-i-allo. Det var egentligen hon som fick allt att fungera. Hon betalade räkningar, dammade och skurade. Hon reparerade cyklar och målade scengolv. Och så tröstade hon direktören när han slog sig: "Stackars dirren, tulle lille, otur har han jämt vår kille. Tulle li

Tjaddenrevyn var under många år en pålitlig attraktion i folkparkerna. "Skrattspegeln" var namnet på 1974 års upplaga och i ensemblen fanns bland andra Bernt Dahlbäck, Hasse Burman och Mona Thelmé.  "De flesta vitsarna är gamla, ibland på gränsen till vad som borde vara tillåtet. Men det är nog inte så att Tjadden blivit trött med åren - det här är hans elfte sommarrevy. Han har nog bara blivit listigare. Han kan sin publik och vet att den tycker det är härligt att skratta åt underlivshumor och handfasta dåligheter" skrev Nini Forsberg i Dagens Nyheter.  Plus i kanten satte hon för Bernt Dahlbäck och hans parodi på Thorbjörn Fälldin med pipa och blommig väst. Svenska Dagbladets recensent Gaby Wigardt var betydligt positivare och utnämnde revyn till den roligaste som Tjadden åstadkommit. Även Wigardt ger Bernt Dahlbäck ett särskilt omnämnande. "Höjdpunkten är enligt min mening numret Borgerliga bröllopsbesvär. Bernt Dahlbäck som Thorbjörn Fälldin ut

Ingemar Wiberg (1935-2009) var en av teatersveriges allra flitigaste scenografer. Han skapade scenografi till mer än 200 teateruppsättningar.  Göteborg var hans hemmaplan och han var främst verksam vid Stadsteatern, Stora Teatern och Lisebergsteatern. Han började som 17-åring med att måla kulisser på Storan och lärde sig snabbt det mesta om scenografi. Vid 24 års ålder skapade han sin första scenografi till operetten "Grevinnan Mariza".  I 35 år var han anställd av SVT i Göteborg där han var inblandad i populära serier som "Jubel i busken" och "Låt hjärtat va me" med Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt, långköraren "Hem till byn", Åke Falcks "Ett köpmanshus i skärgården", Carin Mannheimers "Svenska hjärtan" och mycket annat.  Ett av hans största uppdrag var TV-serien "Blå gatan" där han byggde upp ett helt kvarter föreställande stadsdelen Haga. Alltihop byggdes upp i industrihallen i Svenska Mässan.  När Lil

Den här vinylsingeln med skådespelaren Bertil Norström inhandlade jag för en tia på Erikshjälpen häromåret. Den är egentligen värd mycket mer, det är en bra och rolig singelskiva. Dessutom har Bertil signerat omslaget. A-sidan innehåller "Vals i Arkösund" och B-sidan är en humoristisk visa om Kolmården "Den dan jag for till djurparken". En skiva med östgötsk anknytning alltså. Och Bertil Norström visste vad han sjöng om. Han var verksam i dessa trakter i 26 år då han tillhörde den fasta ensemblen på stadsteatern i Norrköping - Linköping. När Kolmårdens djurpark var helt nyöppnad blev Bertil Norström engagerad som regissör för delfinerna: " De var underbara att jobba med, så lydiga och villiga" , berättade han i en intervju i samband med sin 80-årsdag 2003. Skådespelaren Bertil Norström avled 2012. Se även: Vinyllådan - Kärlek och trav Vinyllådan - Boströms-Bröderna

"Modell 73" kallade Hagge Geigert sin nyårsrevy på Lisebergsteatern i Göteborg 1973. Brita Borg och Martin Ljung var årets stora affischnamn och övriga truppen bestod av Bernt Dahlbäck, Charlie Elvegård och Lena Bergqvist.  Hagge var knappast någon favorit hos teaterkritikerna, särskilt inte under det politiska 70-talet då han allt som oftast drev med den vänstervridna teaterkulturen. Det var ju Hagge som döpte om Göteborgs stadsteater till Pekingoperan.  Framför allt stockholmspressen älskade att sabla ner Hagges revyer. En av de allra giftigaste recensenterna var Bengt Jahnsson på Dagens Nyheter, (det var han som åkte på stryk av självaste Ingmar Bergman). 1973 års revy fick mer skäll än vanligt. "Brita Borg räddar Hagge från katastrof ", skrev Bengt Melin i Aftonbladet. "Hagge Geigerts nionde Lisebergsrevy går i sparsamhetens tecken. Det gäller såväl dekor och dräkter som orkester men också - tyvärr - infall och poänger. Jag kan bara finna ett nummer

Det finns en del skådespelare som man kan identifiera bara man hör rösten. Till dem hör Olof Thunberg. För generationer av barn är han Bamse. Björnar ska snacka som Thunberg. Hans röst är mycket personlig.  Västmanländsk från början (han är född och uppväxt i Västerås). Den har den där trivsamma medfödda knarren som röstpedagoger tycks stå maktlösa mot.  Den inbitne radiolyssnaren kanske minns rysaren "Mannen i svart", en följetong som sändes sent om kvällarna och säkert skrämde slag på en del.  Olof Thunberg började sin bana med amatörteater hemma i Västerås tillsammans med bland andra Lars Ekborg. Så småningom blev det studier vid Calle Flygares teaterskola i Stockholm och senare också Dramatens elevskola. Han kom att bli en mästare på att göra roliga krumelurer i komedier och operetter på privatteatrarna, t.ex. lille Sigismund i "Vita Hästen", Billy i "Gröna Hissen" eller Njegus i "Glada Änkan". Knarret i rösten plus lagom spratt i rörelserna