Nöjesvirveln

På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet. Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleris

Lagom till julen 1965 gjorde Dramaten en bejublad version av Thorbjörn Egners sagospel "Klas Klättermus" i regi av Jackie Söderman. Föreställningen artade sig till en riktig familjefest som gick hem hos barn i alla åldrar.  I rollistan fanns många namnkunniga skådespelare. Helena Brodin lyckades fånga hela Klas Klättermus väsen. Sven-Bertil Taube var både listig och charmig som Mickel Räv. Sigge Fürst var som klippt och skuren för rollen som den snälle Bamsefar. Utöver Dramatens fasta skådespelare fanns ett gäng barnskådespelare i åldrarna 6-12 år som gestaltade skogsmöss och ekorrbarn.  En enig kritikerkår hyllade uppsättningen: "Först skall sägas att Klas Klättermus är helhjärtad barnteater för fullt teatermaskineri. Om än viktigare: Jackie Söderman är en regissör med känsla för livet och umgängestonen i Hackebackeskogen. Nästan all bokens charm har han räddat över till scenen och därtill har han lagt rörelsen, gjort den till ett enormt plus. Det gäller helheten lika v

Inför julhelgen 1980 var Arne Weise givetvis TV-aktuell. Sedan 1972 hade han med avbrott för något enstaka år varit tittarnas vän på julafton. I tidningen Röster i Radio-TV fick den folkkära programvärden besvara 15 frågor. Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Det gäller att ta itu med övertygelsen att arbetsglädje saknas, att kreativitet krävs. Men det gäller också att få ett slut på det illojala skitsnacket om företaget externt och internt. Vad skulle du göra om du var osynlig? - Vill ej ens tänka på denna hemska tanke! Med hänvisning till min förtjusning att sitta i rutan... Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Ja. Som Swedenborgare gör jag det. Hans skrifter ger besked om hur det livet är beskaffat. Ditt tidigaste minne? - Far lovade mig en flygmaskin. Jag tog det på allvar. Det var inte poppis bland förstaklassisterna när flygmaskinen visade sig vara en gummisnodd. När blev du senast rädd? - Varje gång jag inser att de leker med atomvapen i sandl

"Besök av en dam" av Friedrich Dürrenmatt skrevs 1956 och handlar om miljardärskan Clara Zachanassian som återvänder till sin hemstad Güllen. Staden är i ekonomisk kris och invånarnas hopp står till den rika damen. Som ung blev hon gravid och övergiven av barnafadern, Alfred III, och fördrevs från staden. Han köpte sig fri och slapp undan faderskapsmålet genom att muta två vittnen. Nu erbjuder Clara en miljard till staden, men bara om någon åtar sig att mörda Alfred III.  Regissören Hilda Hellwig satte upp "Besök av en dam" på Stockholms stadsteater 1993. Claire Wikholm tronade i rollen som miljardärskan. Den dödshotade Alfred III gestaltades av Sven Wollter. Det var en stor och påkostad uppsättning med en ensemble på mer än 30 skådespelare. Här fanns bland annat borgmästaren i Måns Westfeldts gestalt, Peter Harryson som präst och Lis Nilheim i rollen som lärarinna. "Av Friedrich Dürrenmatts samhällskritiska grotesk har Hilda Hellwig gjort inte så mycket en tea

"Cabaret" tillhör de mest omtyckta och mest spelade musikalerna i modern tid. Sedan urpremiären i New York 1966 har den gjorts i oräkneliga versioner världen över. "Cabaret" är historien om livet på och kring en nattklubb i 1930-talets Berlin under nazismens smygande intåg. Här finns den unge författaren Cliff Bradshaw som möter den lättfotade nattklubbssångerskan Sally Bowles. Man får följa den tragiska kärlekshistorien mellan den fattiga pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider och hennes vän, den judiska frukthandlaren herr Schultz. En annan nyckelroll är nattklubbens skräckinjagande konferencier som lotsar publiken genom handlingen.  "Cabaret" är en musikal som pendlar mellan nattsvart mörker och stora glittrande shownummer. Regissören Gunilla Berg iscensatte "Cabaret" på Göteborgs stadsteater 1995. Maria Lundqvist gjorde en högst egen tolkning av Sally Bowles. Sven Angleflod gestaltade konferencieren. Jacob Ericksson gjorde den unge författare

Om namnet Isa Quensel dyker upp nu för tiden så är det oftast i korsord när det behövs ett namn på tre bokstäver. Egentligen hette hon Anna-Lisa, det förkortades till Isa när hon gjorde teaterkarriär. Hon var en av de riktigt stora inom svenskt teaterliv. Film, teater, opera och operett - Isa Quensel behärskade hela fältet.  Hon var dotter till Schultz i den göteborgska vinhandlarfirman Schultz, Greisse & Co, importörer av punschmärkena Röda strecket och Gröna strecket. Monopolet gjorde slut på firman. Pengarna räckte inte till den sångutbildning som Isa hoppades på. Sångpedagogen Gertrud Rydbeck-Olsson förbarmade sig över henne, gav henne privatlektioner och skickade henne sedan vidare till sin bror Oscar Rydbeck i Djursholm för vidare hjälp med utbildningen. Rydbeck bekostade Isa Quensels sång- och balettstudier i Paris under tre år.  1929 debuterade hon som balettflicka i operetten "Rose-Marie" på Vasateatern, därefter följde revyer hos Ernst Rolf och komedisuccén &quo

Där var hundar och katter, där var en gris, en papegoja, en häst, en baby, där var mycket vatten och rök, rök, rök. Samt snö. Och bandage.  24 program, mer än nio timmar - var och en som går in i en sån lång och stor TV-produktion vet att det är en svettig tid som stundar. Men när "Albert & Herberts julkalender" spelades in var det som att gå på en lyckad fest istället. Inför premiären i december 1982 berättade de inblandade om sina minnen från inspelningarna i en artikel i Röster i Radio-TV. Sten-Åke Cederhök, som spelar Albert: - Grisen! Grisen är mitt oförglömligaste minne från denna gudomliga inspelning. Jag hade skrivit ett avsnitt, där jag optimistiskt nog låter grisen Gottfrid svälja en medalj - det känsliga sammanhanget ska inte avslöjas så här i förväg. Jag talade med Bosse (Hermansson) om att vi med klipp och närbilder skulle kunna fejka situationen så att publiken skulle kunna bli på det klara med att lille Gottfrid mumsar i sig medaljen.  Tagningen kom, vi mot

"Margareta Kjellberg, Ewert Ljusberg och en glad publik har återigen samlats på en pub i Sundsvall för tio minuters historieberättande." Så löd programförklaringen i TV-tablåerna när "Har du hört den förut?" sändes. Det var producenten Gunnar Arvidsson som sammanförde de båda vissångarna Margareta Kjellberg och Ewert Ljusberg. De hade visserligen träffats då och då i vissammanhang men aldrig jobbat ihop.  Den första omgången sändes 1983 och tanken var att försöka blåsa liv i den svenska berättartraditionen. Kjellberg och Ljusberg stod i centrum men både kända och okända gäster medverkade med roliga historier.  Endast sex program var planerade, men historierna räckte till för en fortsättning. "Har du hört den förut?" blev en verklig långkörare trots att man hotade med att varje säsong var den sista. Fram till 1996 stod Ljusberg och Kjellberg troget vid bardisken och drog sina vitsar.  Det var ett familjevänligt program. Här berättades inga våldsamma fräckis