Inlägg

Visar inlägg från januari, 2020

Vinyllådan: Jan Lindblad "Shenandoah" 1978

Bild
En singelskiva med Jan Lindblad snurrar på skivspelaren i skrivande stund. "Shenandoah" heter titelmelodin och den blev Lindblads största skivsuccé. Lindblad var en framstående fågelimitatör och här imiterar han Koltrast, Taltrast, Näktergal, Bofink, Lövsångare, Trädgårdssångare, Rödstjärt, Talgoxe, Storspov, Storlom, Gröngörling och Lärka.  Jan Lindblads karriär som visselkonstnär startade 1951 när han deltog i Aftonbladets talangtävling med melodin "I en klosterträdgård". På 1970-talet var han en av Sveriges mest säljande skivartister. Jan Lindblad var en mångsidig herre som både kunde jonglera och gå på lina. Annars är det väl främst som naturfilmare man minns Jan Lindblad. Han brann för de vilda djurens rätt att finnas, leva och vara fria. På 1980-talet fostrade han två tigerungar som han följde tills de var fullvuxna rovdjur. Jag minns hur spännande det var att följa Lindblad i hans umgänge med tigrarna via TV-rutan. Riktigt ruskigt var det när han und

Maj Lindström - Primadonna i decennier

Bild
Maj Lindström var Malmös stora operettprimadonna i decennier. Hon gjorde alla de stora operett - och musikalrollerna: Dolly Gallagher Lewi i "Hello Dolly", Eliza i "My fair Lady", värdshusvärdinnan Josepha i "Vita Hästen", Sjörövar-Jenny i "Tolvskillingsoperan" och Golde i "Spelman på taket", för att bara nämna några.  Hon växte upp i Skutskär, 16 kilometer söder om Gävle, men flyttade till Stockholm redan som 11-åring. I ungdomen jobbade hon som bodbiträde i små kvartersbutiker på Söder för att finansiera sina sång - och danslektioner. 1944 blev hon antagen till Calle Flygares teaterskola och samma år fick hon sitt första engagemang på Malmö Stadsteater.  Nästa anhalt blev Stora Teatern i Göteborg där hon stannade i sju år och blev Storans primadonna. Liten, slank, rödhårig och mycket ambitiös förtrollade hon publiken i den ena rollen efter den andra. Hennes mångsidighet gjorde att hon hamnade i Tyskland i slutet av 1950-talet. Tysk

"Panik på kliniken", Lisebergsteatern 1993-94

Bild
"Publiken skrattade så den nästan dog" konstaterade Göteborgs-Posten efter premiären på farsen "Panik på kliniken" på Lisebergsteatern i Göteborg hösten 1993.  Pjäsen är en av Ray Cooneys många skrattpiller och heter i original "It Runs in the family". Handlingen tilldrar sig på ett sjukhus där en överläkare efter 18 år får veta att hans utomäktenskapliga äventyr med en undersköterska resulterade i en son. Naturligtvis dyker sonen upp på sjukhuset samma dag som överläkaren skall hålla ett viktigt föredrag på en stor läkarkongress. Sedan följer den ena lögnen efter den andra, missförstånden och förvecklingarna blir allt värre. Överläkaren jagas av sonen, som jagas av polisen. Från andra hållet rycker hans fru och sjukhusdirektören i honom, samtidigt som några kolleger repeterar ett julspex.  I Hagge Geigerts bearbetning utspelades handlingen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Puck Ahlsell spelade den ledande rollen som den stressade överläkaren. Ulf Doh

Några ord om Rolf Allan

Bild
Nöjessverige har mist ännu en stor profil, tusenkonstnären Rolf Allan Håkansson har avlidit blott 69 år gammal. För alla dem som beundrar Galenskaparna och After Shave är han naturligtvis välbekant, Rolf Allan var med redan 1982 när gänget satte upp sin första revy "Skruven är lös" på Stenhammarsalen i Göteborg. Han studerade vid Chalmers på 1970-talet och utbildade sig till arkitekt, ett yrke som han aldrig utövade men kunskaper som han sedan fick användning för i sitt jobb som scenograf och grafisk formgivare.  Rolf Allans illustration till "Skruven är  lös" 1982. Rolf Allan har varit inblandad i det mesta som Galenskaparna och After Shave har åstadkommit på scen, film och TV. Förutom scenografi till en mängd produktioner har han illustrerat och designat program, affischer, böcker och skivomslag m.m. Man minns med glädje hans järnvägsstation i "Stinsen brinner", fabriksmiljön i "Lyckad nedfrysning av herr Moro" eller sjukhuset som på n

Musikalen "Zarah", Intiman 1987-88

Bild
I mitten av 1980-talet var det inne med musikaler om kända artisters liv. Elvis, Lennon och Judy Garland blev alla föremål för teaterföreställningar. På Intiman i Stockholm satsade man på en musikal om Zarah Leander. För manuset svarade Olle Ljungberg, Stefan Ostrowski och Evabritt Strandberg. Den sistnämnde spelade även huvudrollen som Zarah.  Zarah Leander väcker ju än idag starka känslor hos människor och det har skrivits oändliga spaltmetrar om hennes karriär i Nazi-Tyskland under krigsåren.  Musikalen på Intiman fick en del kritik för att man inte tog ställning till Zarahs politiska sida.  "Gåtor finns det onekligen i Zarah Leanders liv. Men helhjärtade försök till svar ges inte i Zarah.  Det är en konventionell bild av Zarah Leander som visas, så som hon alltid framstått" , skrev Marcus Boldemann i Dagens Nyheter. Lite längre fram i sin recension skriver han  "Kanske litar författarna lite för mycket till Leanders självbiografi och intervjuuttalanden, i

"Hjalmars Kalasrevy", Nya ParkTeatern i Örebro 1988-89

Bild
Hjalmar Berglund från Viby tillhör en av de mest långlivade figurerna i svensk revyhistoria. Mannen bakom Hjalmar heter givetvis Peter Flack. Redan 1976 presenterade han sin första Hjalmar-revy i Örebro. Än idag hänger den egensinnige Hjalmar med, fast nu mer håller han till i lilla Brevens bruk.  1988-89 spelades "Hjalmars Kalasrevy" på Nya Parkteatern i Örebro. Man kan nog säga att det var den revyn som etablerade Hjalmar ordentligt på riksplanet. "Hjalmars Kalasrevy" var nämligen den första i en lång rad Hjalmar-revyer som visades i TV. Och teves genomslagskraft är som bekant stor och var ännu större på den tiden.  Det som från början varit en lokalrevy växte och blev till en riksangelägenhet. Teaterbussar från hela landet började vallfärda till Örebro för att se Hjalmar i verkligheten.  Meta Roos, jazzsångerska från Borlänge, var Kalasrevyns skönsjungande primadonna. Vidare medverkade bland andra Marie Kühler, Björn Sundberg och Curt Skanebo.  Hjalmars

15 frågor till Jan Ohlsson

Bild
1 978 intervjuades Jan Ohlsson, känd som "Emil i Lönneberga", i tidningen Röster i Radio TV. Jan hade hunnit fylla 16 år och läste ekonomisk linje på gymnasiet. Han hade hunnit jobba som reseledare och spelat med i några filmer bl.a. "Dante akta´re för hajen". Vad var det första du skulle göra om du helt plötsligt blev radiochef? - Se till att det blev mer sportprogram i TV. Vad skulle du göra om du blev osynlig? - Bara gå runt på stan och titta in där det fanns något roligt att se. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Ja, det finns nog ett sånt liv i någon form. Men hurdant vet jag inte.  Vilket är ditt tidigaste minne? - När jag fick reda på att jag skulle bli Emil? När var du senast rädd? - Vi åkte bil och fick sladd - det var otäckt. Var skulle du helst vilja bo? - Här på Kvarngärdet i Uppsala där jag bor.  Vad ångrar du mest i ditt liv? - Att jag slutade gymnastisera i gymnastikklubben för några år sedan. Säg något som i

"Tokiga grevinnan", Kungl. Dramatiska Teatern 1950

Bild
När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm.  Rollen som

"Can-Can", Riksteatern 1967

Bild
Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser

Skararevyn "Rôta" 1996-97

Bild
Mats Ljung (1947-2001) var mannen som placerade Skara på revykartan. Det var i slutet av 1980-talet som han lämnade sitt läraryrke för att bli revymakare på heltid. Mats Ljungs nyårsrevyer blev mäkta populära och lockade publik från hela Västsverige. På nyåret 1996-97 var det premiär för revyn "Rôta" på Rosers Salonger i Skara.  Stefan Ljungqvist från Göteborg hade engagerats som gästartist vilket borgade för ännu en publiksuccé. I övrigt medverkade Ulrika Olausson, Lotta Melin, Andreas Ljung och Maria Ljunggren. Håkan Wennberg, en gång i tiden medlem i Nationalteatern och senare regissör för Kurt Olssons upptåg, regisserade föreställningen. "Rôta" blev en stor framgång med bortåt 40 000 besökare. Publiken fick bland annat uppleva Stefan Ljungqvist både som Sigvard Marjasin och Elvis Presley. Mats Ljungs ständiga monologfigur "Skogstôrparn" fanns givetvis med på ett hörn och Ulrika Olausson gjorde succé som en berusad Gudrun Schyman. Recensionerna var

Percy Brandt

Bild
Helt nyligen uppmärksammade jag spionthrillern "Röd snö" i ett inlägg. En av de skumma typerna i den serien spelas av Percy Brandt, en skådespelare som är värd att påminna om.  Hans bakgrund är intressant. Percy föddes i Darjeeling i Indien där hans föräldrar var missionärer. När det var dags att börja skolan skickades han till England innan han som 10-åring kom till mormor i Örebro. Percy fick han heta för att det var ett vanligt namn i den engelska kolonin i Indien. Däremot inte i Örebro på 1920-talet. Och inte i Sverige över huvud taget.  Från början hade han siktet inställt på att bli musiker. Han började spela piano redan som 5-åring och kom in på Musikaliska Akademien när han var 22. När Riksteatern skulle sätta upp Staffan Tjernelds pjäs "Brott i sol" behövde man en skådespelare som kunde spela piano och eftersom Percy provat på skådespeleri inom studentteatern så fick han rollen.  Percy Brandt (1922-2005) Det blev tio år vid Riksteatern, däref

"Sverige åt Svensson", Södrans nyårsrevy 1937

Bild
Bagare Svensson från Kungsör sitter på stadshotellet och söker Livets Melodi. För att finna den söker han sig till politiken. Han avancerar från riksdagsman till statsminister. Efter en rad utnämningar av vänner och bekanta till högre administrativa poster och en soaré i Stadshuset, förlorar han emellertid sina anhängare, abdikerar och återvänder till Kungsör, där han vaknar upp på stadshotellet! Ja, alltsammans var blott en dröm! Detta var den röda tråden i Södrans revy "Sverige åt Svensson" som spelades upp på nyåret 1937.  Rollen som Svensson gestaltades av dåtidens stora revykomiker Thor Modéen, vars vagga för övrigt stått i just Kungsör. För manuset svarade Kar de Mumma och kupletterna var skrivna av Karl-Ewert. "Det är en himmelsvid skillnad mellan denna revy och den revy som Södran presenterade i fjol: omständigheten att ensemblen är högst avsevärt uttunnad har tvingat författaren och hans medhjälpare till verklig anspänning. I fjol misshushållade man t.ex.

Skivor från Knäppupp

Bild

"Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig", Oscars 1964-65

Bild
En mäktig amerikansk företagschef som ägnar varje ledig stund åt stickning, en ung fönsterputsare som utan belastande kunskaper kommer in i firman och lyckas nå toppen med hjälp av en säregen handbok för karriärister. Dessa båda är huvudpersoner i musikalen "Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig". Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961 och fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1964.  Jarl Kulle gjorde stor succé som den unge fönsterputsaren Finch som listigt klättrade på karriärstegen.  Företagsledaren Biggley gestaltades av Sigge Fürst. Anna Sundqvist fick mycket beröm för sin gestaltning av en sexig och urblåst sekreterare.  "Allting klaffade exakt. Det var en fart, rytm, en samordning, en precision över det sceniska förloppet som gjorde att i synnerhet ensemblescenerna - inte minst piratdansen - framlockade ovationer inför öppen ridå" , skrev teaterkritikern Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.  Recensionerna

Alerevyn 1985

Bild
Nu är säsongen i full gång för alla nyårsrevyer ute i landet. I Folkets Hus, ordenshus och bygdegårdar spelas det nyårsrevyer med lokala förmågor. Dessa ambitiösa glädjespridare lägger ner oräkneliga timmar av sin fritid för att roa sina invånare. Alla som varit med i en revyuppsättning vet att det är ett omfattande arbete.  När jag bläddrar bland mina programblad fastnar jag för Alerevyn som gavs i Skepplanda bygdegård 1985. Ale Teatersällskap bildades 1981 och där ingick ett 20-tal teateramatörer där alla gjorde det mesta själva - kläder, dekor, rekvisita, smink, foto, text, musik m.m.  En nyårsrevy bör som bekant spegla året som gått, både på det lokala planet men också det nationella. Från Alerevyn 1985 minns jag särskilt ett nummer om några sörjande pensionärer som sjöng om sitt kära Trollevik, ett äldreboende i Nödinge som kommunpolitikerna beslutat att lägga ner. Synar man programmet kan man se att det skojades med både Carola och Herreys som var omåttligt populära vid den

"Trettondagsafton", Backateatern 1991

Bild
"Upptakten är ett snilledrag: svagt ljus över en sjaskig cafélokal, en sorgsen saxofon intonerar spelet. In stapplar Olivia i en fuktglänsande tunn klänningstrasa, lystet betittad av ett trött gäng musiker. Hon dras in i en dans med caféägaren, sliter sig loss och rycker åt sig en fäll för att skyla och torka sin våta  kropp. Under fällen ligger ett trasbylte, narren Feste, som skall bli hennes första trygghet i Illyrien.  Eva Bergman har publiken med sig med ens och släpper aldrig greppet om den" , skrev kritikern Hans-Ingvar Hanson efter att ha bevittnat premiären av Eva Bergmans uppsättning av William Shakespeares komedi "Trettondagsafton" på Backateatern i Göteborg 1991. I ensemblen fanns välkända namn som Ulf Dohlsten, Puck Ahlsell, Maria Hedborg, Stig Torstensson och Claes Malmberg. Särskilt uppmärksammad blev Maria Lundqvist för sin roll som kammarjungfrun Maria: "Kvinnliga komiker är en bristvara i teatern men med denna aktris ter sig framtiden l