Nöjesvirveln

Bertolt Brecht skrev sin folkliga komedi "Herr Puntila och hans dräng Matti" under ett besök i Finland sommaren 1940. Historien är baserad på berättelser av den finländska författaren Hella Wuolijoki.  Godsägaren Puntila är en suput. Full och glad är han allas bästa vän. Han anställer arbetare han avskedat dagen innan. Han förlovar sig med fyra damer samtidigt. Han lovar bort sin dotter Eva till sin dräng Matti. Men när han sedan nyktrar till grips han av ruelse och blir hård som flinta. Allt skär sig. Arbetarna lommar iväg igen. Fästmöerna får korgen. Matti återförs till sin underordnade roll som dräng och är inte längre aktuell som svärson. Den nyktre herr Puntila vill att dottern ska gifta sig med en diplomat. Nykter är Puntila en känd kugge i det kapitaliska maskineriet och lika otrevlig som han var trevlig när han var full. Matti står till slut inte ut och lämnar sin husbonde och förenar sig med sina kamrater ur arbetarklassen. Regissören Fred Hjelm svarade för en bejubl...

Gogols "Revisorn" från 1836 är en klassisk komedi om skenet som bedrar och människan som så gärna låter sig bedras, helst om hon fikar efter förtjänst och plats vid maktens taburetter. Här hamnar en urfattig tjänsteman i en landsortshåla där han misstas för att vara en statlig revisor. Ortsbefolkningen gör allt för att behaga honom. Det går som det går. Tjänstemannen flyr så småningom fältet efter att ha lägrat både borgmästarens dotter och hans fru - på samma gång. 1980 gav Riksteatern en musikalversion av "Revisorn" med musik av Kaj Chydenius. Anders Granell spelade den falske revisorn. Borgmästaren och hans hustru gestaltades av Halvar Björk och Brita Borg. Från Finland hade man lånat Ritva Holmberg för regiuppdraget. "Första akten blev en katastrof. Det var inget fel på den klämmiga musiken. Sångtexterna var justa, om också inte glänsande. Men när inte en dörr kan öppnas - och i Revisorn måste en oherrans massa dörrar öppnas - utan att någon ramlar ut och f...

"Svensson, Svensson" är en av de populäraste komediserier som visats i svensk television. Mer än 2,5 miljoner tittare bänkade sig inför varje avsnitt för att följa brevbäraren Gustav Svensson och hans familj.  1999 var det dags för "Svensson, Svensson" att flytta in på teaterscenen. Precis som i TV-serien spelades pappa Gustav och mamma Lena av Allan Svensson och Suzanne Reuter. Den slagfärdige sonen Max gestaltades av Gabriel Odenhammar. Tonårsdottern Lina som i TV spelades av Chelsie Dickson gjordes nu av Maria Simonsson. I övriga roller sågs John Harryson, Gerd Hegnell, Leif Andrée, Tomas Norström och Ia Langhammer. Chinateaterns scen var uppbyggd i två plan med vardagsrum och kök där nere och två sovrum ovanpå. Soffan i vardagsrummet hade förstås sin givna plats. I pjäsen har Lena hade blivit chef över Gustav sedan banken och posten slagits samman. Inte helt okomplicerat. Barnen Max och Lina börjar bli vuxna med planer på att lämna radhusidyllen. Lenas förvirrad...

"Husan också!" var Eva Rydbergs andra uppsättning på anrika Fredriksdalsteatern i Helsingborg sedan Nils Poppe tackat för sig och lämnat estraden.  Åke Cato och Mikael Neumann hade skrivit den här förväxlingskomedin direkt för Eva Rydberg och hennes många talanger. Slottsherren Manfred (Kåre Sigurdson) har inbillat sin stenrika syster i USA (Ewa Roos) att han har fem barn och fått henne att bekosta deras utbildning. Dessa barn existerar inte i verkligheten, pengarna har istället gått åt till skötseln av det nedgångna slottet.  En dag kommer systern oväntat hem till Sverige på besök och vill träffa alla barnen. Manfred finner på råd och tvingar sin husa Matilda (Eva Rydberg) att klä ut sig och gestalta hela barnaskaran. Runt redan nämnda skådespelare syntes bl.a. Gunilla Poppe, Håkan Mohede och Karin Bergström. De göteborgska lustigkurrarna Ulf Dohlsten och Puck Ahlsell lockade fram skratt som de danska godisfabrikanterna Krølle och Bølle. Hans Bergström regisserade och Gordon...

Nedanför Lugnets hisnande hoppbackar i Falun gav Länsteatern i Dalarna den grekiska komedin "Lysistrate" sommaren 1982. Spelplatsen var perfekt för ändamålet. Publikläktarna vände sig mot fondens granitberg som färgades rött av den nedåtgående kvällssolen. Där uppe på berget kunde det Akropolis legat som Lysistrates kvinnor intar. Aristofanes skrev pjäsen 411. f. Kr. när kriget mellan Athen och Sparta rasade. Lysistrates idé är att kvinnorna i de två fientliga stormakterna ska inleda en kärleksstrejk för att få männen att sluta fred. "Det enda vi måste avstå från är kuken" , som Lysistrate säger i pjäsen. Det var en riktig mastodontuppsättning med en stor ensemble bestående av både proffs och amatörer, påkostade masker och kostymer. Eyvind Andersen regisserade och Ulf Magnusson hade komponerat rytmisk sambamusik som gav föreställningen en dos av karnevalsstämning. Eva Millberg spelade huvudrollen som Lysistrate. Caterine Westling gestaltade hennes väninna Kalonie på...

Det var många teaterdirektörer som slogs om rättigheterna till Murray Schisgals Broadwaykomedi "Luv". Det blev slutligen Tom Dan-Bergman på Lilla Teatern i Stockholm som gick segrande ur striden. "Kääärlek" fick pjäsen heta på svenska. Premiären gick av stapeln i oktober 1965 och i de tre rollerna spelade Nils Poppe, Gun Arvidsson och Olof Thunberg. Regisserade gjorde Keve Hjelm.  Pjäsen utspelar sig på en bro på Manhattan i New York och handlar om den misslyckade och hypokondriske Harry som är på väg att hoppa över broräcket sedan han träffat sin gamle kamrat Milt, finanshaj på soptunnor. Sedan träffar han också Milts fru Ellen, en mycket sexualmedveten kvinna som för statistik över sina erotiska äventyr. Det blir en uppgörelse mellan dessa tre vid broräcket.  "Kääärlek" är en mörk komedi, ett tragikomiskt triangeldrama om människors egoism och bristande förmåga till kärlek.  Pjäsen mottogs med övervägande positiv kritik, inte minst väckte Nils Poppe ...

Jules Vernes berömda bok "Jorden runt på 80 dagar" från 1873 handlar om hur den engelska gentlemannen Phileas Fogg slår vad med sina vänner på klubben om att han kan göra en jorden-runt-resa på 80 dagar.  Idag skulle en sådan resa inte vara särskilt märklig eller oöverstiglig att genomföra men på 1870-talet var det så gott som otänkbart. Vid sin sida har Fogg sin betjänt Passepartout, de båda ger sig ut på en mycket äventyrlig och spännande resa. På Borås Stadsteater använde man sig av Bengt Ahlfors dramatisering. Ellen Bergman hade engagerats som gästregissör. Phileas Fogg gestaltades av den utmärkte skådespelaren Jörgen Barwe. Arne Strand spelade Passepartout, Carl-Olof Ek detektiven Fix och Brigitte Ornstein den indiska änkan Aouda.  Övriga 30 roller (!) fördelades mellan Thure Carlman, Ingemar Christianson och Rune Jansson, som fick slita hårt för att hinna med alla kostymbyten. Det var en lekfull föreställning i det lilla formatet, en fantasifärd på tåg, bil, dressin, lu...

Gamle Arnolphe har cyniskt fostrat den unga oskuldsfulla Agnes till ungflickshustru åt sig själv. Men just som han ska hugga sina giriga klor i henne dyker den ädle och sköne ynglingen Horace upp och kärlek uppstår mellan honom och Agnes. "Hustruskolan" av Molière blev regissören Alf Sjöbergs sista uppsättning. Han omkom i en trafikolycka strax före premiären. Ensemblen med Allan Edwall i spetsen valde att fortsätta med uppsättningen som blev en stor press och publikframgång. Allan Edwall var övertygande som Arnolphe och Lena Nyman en lysande Agnes. I rollen som Horace sågs Stellan Skarsgård. Här fanns Björn Gustafson och Gurie Nordwall som tjänstefolk, två härliga commedia dell´arte-figurer. "Primus motor heter Allan Edwall, som alltså spelar Arnolphe. Det är en lysande prestation helt igenom, en liten bit svensk teaterhistoria" , konstaterade Expressens kritiker Björn Nilsson. Mario Grut i Aftonbladet: "Lysande struttar Edwall runt i Arnolphes sorgliga skepna...

1971 års sommarproduktion på Lisebergsteatern i Göteborg var en engelsk komedi "The happy apple" av Jack Pullman. Gösta Bernhard såg pjäsen i London och bearbetade och översatte manuset till svenska tillsammans med sin dotter Lillemor. "Det glada äpplet" var en satir om reklambranschen. En liten annonsbyrå på ruinens brant, utan resurser att göra stora marknadsundersökningar för att utröna vad genomsnittet av allmänheten vill ha, finner plötsligt att den kvinnliga sekreteraren är just en typisk genomsnittsmänniska. Man testar uppslagen på henne och den rätta vägen till framgång ligger klar. När herrarna i firman en dag upptäcker att flickan blivit lite för intellektuell börjar varningsklockorna ringa. Då går det inte längre att testa marknadsföringsidéerna på henne. Gösta Bernhard spelade rollen som den inte alltför klipske reklambyråchefen Charles Murray. Som hans sekreterare, genomsnitterskan Nancy Gray, sågs yrvädret Laila Westersund som efter många revyer och fo...

Säsongen 1990-91 spelade Maximteatern upp Neil Simons komedi "Rumors". Regissören Lars Amble och aktören Brasse Brännström hade försvenskat denna mycket amerikanska pjäs som nu fick heta "Skvaller". Handlingen utspelade sig i en stilig Djursholmsvilla där ett par ska fira sin 10-åriga bröllopsdag och har bjudit hem fyra par, som alla tillhör närmaste vänkretsen.  När de första gästerna anländer till fina villan finner de värden avtuppad med blödande öra och en pistol i närheten, och frun och tjänstefolket är borta. För att skydda värden och sig själva från vad de tror kan vara ett självmordsförsök hittar de på bräckliga historier som skall förklara värdparets frånvaro inför övriga gäster som gradvis droppar in. Naturligtvis uppstår spekulationer bland gästerna. Spekulationer och skvaller, som urartar i en absurd härva av lögner, när polisen blandar sig i festen. En riktig stjärnensemble höll skvallret igång. Här fanns bl.a. Lena Nyman, Thomas Hellberg, Anna Sundqvis...

Arkitekten William Cubbert blev en gång räddad till livet under Vietnamkriget av en man vid namn Rick Steadman som han dock aldrig sett i medvetet tillstånd. Cubbert känner tacksamhetsskuld mot sin räddare och har lovat att om denne någon gång behöver något så är han välkommen att höra av sig. En dag dyker Rick Steadman upp hemma hos Cubbert. Han visar sig vara en supertönt, en ovanligt korkad och allmänt påfrestande typ.  När Steadman på eget bevåg flyttar in hos familjen Cubbert och börjar driva omgivningen till vansinne, då gäller det att till varje pris göra sig av med honom. Pjäsen skrevs av Larry Shue och var en stor framgång på West End där Rowan Atkinson gjorde succé som tönten. I Sverige föll valet på Björn Gustafson.  "Hjäälp - the nerd" fick sin Sverigepremiär på Stora Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm och flyttades senare till Lorensbergsteatern i Göteborg. Trots redan nämnda Björn Gustafson och skickliga komediskådespelare som Mona Seilitz, Stig Engström, B...

"I sista minuten" av Aldo de Benedetti utspelar sig i bostadsbristens Rom 1912 och handlar om hur Renata Ardoni är på jakt efter en våning. När hon äntligen hittar sitt drömboende visar det sig att en man vid namn Carlo Reani också har förälskat sig i samma våning. Båda börjar gräla om vem som skall få hyra den och det slutar med att dom flyttar in som ett par. I andra akten har de varit gifta i två år, men frågan är om de gift sig av kärlek? Förvecklingar uppstår när Carlo börjar misstänka att hans hustru bedrar honom. Från Hollywood hade teaterchefen Frank Sundström hämtat hem den firade skådespelerskan Signe Hasso för den kvinnliga huvudrollen. Gunnar Sjöberg blev hennes motspelare och vidare märktes bl.a. Maud Hyttenberg, Lennart Lindberg och Sture Ström. Här gjorde även Fredrik Ohlsson debut inför svensk publik efter att ha genomgått teaterskola i London. "Singe Hasso klädde verkligen rollen. Det rent tecknade ansiktet speglade klokhet och beslutsamhet med glimtar a...

Året var 1968, gruppteaterns och den avpsykologiserade teaterns tidevarv. Naturligtvis var det ingen traditionell uppsättning av Shakespeares gamla komedi "Så tuktas en argbigga" som Stockholms stadsteater presenterade. I scenografin syntes inga spår av den italienska renässansstaden Padova där handlingen utspelar sig. Här möttes publiken av något som liknade en dansrotunda där någon hängt upp en belysningsanordning. Dräkterna var ett stilbrott: Rigolettokostymering, säckiga långbyxor och psykedeliska klänningar. Dialekter blandades, det var nyter göteborgska och illmarig skånska. Musikerna spelade Beatlesmusik och blankversen utsattes för en ganska brutal behandling. "Man uppträder som en skara mods, vilka plundrat en teatergarderob" , skrev Nils Beyer i tidningen Arbetet om föreställningen. Lena Granhagen spelade argbiggan Katarina som tuktades av Keve Hjelm som friaren Petruchio. Här lekte man med könsroller och lät några av männen ikläda sig kvinnoroller och vic...

"Två herrars tjänare" är Carlo Goldonis roliga komedi om hur den listige betjänten Truffaldino lyckas med konststycket att arbeta för två herrar på samma gång, samt naturligtvis lyfta dubbla löner. Resten är en förvecklingshistoria kring diverse kärleksaffärer där Truffaldino ser till att alla får varandra i slutet. I Per Sjöstrands uppsättning på Dramaten 1982 gjorde Kjell Bergquist stor lycka i rollen som den kvicktänkte tjänaren. Han hade sällskap av goda krafter som Anita Wall, Lauritz Falk, Carl Billquist, Hans Klinga m.fl. "Här spelas det teater i en entusiasm så det bokstavligen stänker om det. Farspoänger sitter som spikar och det är bitvis urkul. Man är inte bortskämd med vare sig det ena eller det andra, varken på Dramaten eller annorstädes. Så gå dit och ta för er" , uppmanade Björn Samuelsson i Aftonbladet. Clas Brunius i Expressen: "Det här är en riktigt bra föreställning på Dramaten, det bästa jag sett regissören Per Sjöstrand åstadkomma." Be...

Lisskulla Jobs, Björn Berglund, Gunvor Pontén m.fl. förnöjde folkparkspubliken sommaren 1952 med den engelska komedin "Familjens vita får". Handlingen utspelar sig i en gammal fin, borgerlig engelsk familj, en sådan som är respekterad av alla och där livet löper efter traditionsbundna linjer. Plötsligt visar det sig emellertid att alla familjemedlemmar är stortjuvar. En son i familjen är mästare på att förfalska bankpapper men när han blir kär i en flicka beslutar han sig för att börja ett nytt liv och bli en hederlig karl. Hans iver att tvätta bort sitt dåliga samvete smittar av sig på de övriga i familjen och det blir en allmän omsvängning av deras moralbegrepp ända tills det visar sig att föremålet för sonens heta låga också är stortjuv... Det var en i allra högsta grad festlig komedi som gick hem hos parkpubliken även om en del recensenter ansåg att det var ett omoraliskt stycke. För det kringresande teatersällskapet blev det en påfrestande sommarturné då turnébussen drab...

"Hans Nåds testamente" är ursprungligen en klassisk roman av Hjalmar Bergman som senare dramatiserats för både scen och film. Den handlar om den gamle knarrige baronen Roger Bernhusen de Sars som på sin 75-årsdag offentliggör sitt testamente. Testamentet upprör hans närmaste släktingar som sett fram emot ett rejält arv, inte minst hans intriganta syster som försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Sandro Malmquist satte upp "Hans Nåds testamente" på Skansens friluftsteater sommaren 1953 med Gunnar Sjöberg som baronen och Stina Ståhle som systern. Detta år firades för övrigt Stockholms stad 700-årsjubileum. "Det var en verkligt fin kväll igår då Sandro Malmquist visade sin uppsättning av Hans Nåds testamente på Skansen. Så respektlöst har man sällan sett en klassisk svensk komedi behandlas. Med trivsam ironi har den anpassats till en visserligen tuktad, men dock naturs krav försetts med en härlig uppsättning extra Bergs...

Vad gör hustrun till en framgångsrik engelsk diplomat efter att under 20 år ständigt blivit bedragen och förd bakom ljuset? Hon väntar till silverbröllopsdagen och tillkännager då inför familjen att hon ämnar resa till Tanger med en amerikansk miljonär. Detta är grundintrigen i komedin "Silverbröllop" av Michael Clayton Hutton som Per Gerhard regisserade på Vasan i Stockholm 1958. Föreställningen artade sig till rena familjefesten då Inga Tidblad och Håkan Westergren stod på scenen tillsammans med sina två barn Meg och Claes-Håkan Westergren. Barbro Hiort af Ornäs och Naima Wifstrand kompletterade rollistan. Som så ofta med komedier blev mottagandet i pressen ganska svalt: "Det är en London-pjäs med traditionellt tedrickande, patiensläggning och ett evigt flyttande av soffkuddar. Men värst är att författarens produkt inte är stort mer än en scenisk fjäderkudde, som han redan i andra akten själv sätter sig på och plattar ut till teduk med ointressant brodyr" , menade...