Nöjesvirveln

Dagmar Ebbesen (1891-1954) Som 13-åring debuterade Dagmar Ebbesen i skådespelet "Tummeliten" på Östermalmsteatern i Stockholm. Den gången spelade hon en liten flicka, men det rollfacket fick hon inte behålla så värst länge. Dagmar Ebbesens lott som skådespelerska blev att spela huskors, kavata och munviga, men i grunden snälla och hjärtevarma.  Efter flitigt turnerande med olika teatersällskap i landsorten och en sejour hos Axel Engdahl i Göteborg fick hon sitt genombrott i pjäsen "Hemslavinnor" på Folkan i Stockholm 1921. Det var där hon för första gången spelade den mycket bestämda Kristina med dubbelt skinn på näsan som tveklöst visste hur allt skulle vara. Pjäsen var knappast något mästerverk men tack vare Dagmars rolltolkning blev den en stor succé och spelades inte mindre än 512 gånger. Dagmar spelade även sin Kristina i "Hemslavinnor" på film tre gånger. Först i en stumfilm 1932. Tio år senare i ljudupplaga och slutligen 1942 i en tredje vers

Tantolundens friluftsteater på Södermalm i Stockholm var under många år den självklara paradscenen för dåtidens folklustspel.  Lustspelsförfattaren Gideon Wahlberg blev något av en hovleverantör av manus till Tanto, inte mindre än 19 av hans pjäser uppfördes där. En av de mest folkkära är "Grabbarna i 57:an" som fick sin urpremiär sommaren 1935.  Handlingen utspelar sig på en bakgård på Söder bland glada målargesäller, unga förälskade kärlekspar, några skurkar och så förstås en kärlekskrank piga. Själva intrigen rör sig kring några stulna avlöningskuvert men som alltid i Gideon Wahlbergs stycken ordnas allt till det bästa kring kaffe med dopp, eller kaffe med kron. Och unga hjärtan slår i samma takt och tolkar sina känslor i sång, och gammal kärlek rostar aldrig och ondsinta argbiggor tuktas till slut.  Rollistan befolkades av idel publikkära namn, Rut Holm som pigan Vivan, lustigkurrarna Einar Fagstad och Calle Reinholdz som målarna Fabbe och Vicke, Ludde Juhberg spelade

Bagare Svensson från Kungsör sitter på stadshotellet och söker Livets Melodi. För att finna den söker han sig till politiken. Han avancerar från riksdagsman till statsminister. Efter en rad utnämningar av vänner och bekanta till högre administrativa poster och en soaré i Stadshuset, förlorar han emellertid sina anhängare, abdikerar och återvänder till Kungsör, där han vaknar upp på stadshotellet! Ja, alltsammans var blott en dröm! Detta var den röda tråden i Södrans revy "Sverige åt Svensson" som spelades upp på nyåret 1937.  Rollen som Svensson gestaltades av dåtidens stora revykomiker Thor Modéen, vars vagga för övrigt stått i just Kungsör. För manuset svarade Kar de Mumma och kupletterna var skrivna av Karl-Ewert. "Det är en himmelsvid skillnad mellan denna revy och den revy som Södran presenterade i fjol: omständigheten att ensemblen är högst avsevärt uttunnad har tvingat författaren och hans medhjälpare till verklig anspänning. I fjol misshushållade man t.ex.