Nöjesvirveln

"Bättre och bättre dag för dag" var en revymusikal av Agneta Pleijel om revykungen Ernst Rolf och hans tid. Föreställningen var ingen dokumentär utan presenterades som en musikalisk fantasi om livet på och framför allt bakom revyscenen. Här fick vi följa den unga springflickan Ingalill från Norrköping som kommer till Ernst Rolf för att göra balettkarriär. Men priset hon får betala är en förlorad fästman och en påtvingad abort. Historien som utspelade sig mellan åren 1925-32 ramades in av Ernst Rolfs kända revykupletter och schlagers.  I rollen som Ernst Rolf syntes Jonas Falk. Inga-Lill Andersson spelade balettflickan Ingalill. Ragnar Thell gjorde ett magnifikt porträtt av Kung Gustaf V. Som konferencier och sammanhållande länk i föreställningen fungerade Östgötateaterns publikgunstling Olle Johansson. Rolf Forsströms scenografi bestod av en enorm revytrappa, som med fiffiga scenlösningar förvandlades till Rolfs hem, klädloge för baletten, Kungsgatan i Stockholm m.m. Förestäl

"Så tuktas en hustyrann", en komedi av John Fletcher, fick sin Sverigepremiär på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961. Titeln anknyter förstås till Shakespeares "Så tuktas en argbigga".  Det samma gör handling och rollkaraktärer. Den publik som berördes illa av busen Petruccios triumf i Shakespeares pjäs kunde hämta tröst genom att bevittna ragatan Marias fruktansvärda hämnd hos Fletcher. Båda författarna verkar ha viljat fastslå att kärlek bör råda i äktenskapet, kärlek och billig jämlikhet.  I Fletchers pjäs har hustyrannen Petruccio blivit änkeman efter sin lyckligt kuvade Katarina och istället gift om sig med hennes yngre syster, vilken här som hos Shakespeare heter Maria. Han hade förstås väntat sig att Maria skulle vara en snäll och foglig liten hustru men hon tar snabbt kommandot i hemmet.  I rollistan fanns namn som Bertil Norström, Margreth Weivers, Göthe Grefbo och Öllegård Wellton, alla populära hos östgötapubliken. En av pjäsens unga friare

Musikalen "Sweet Charity" handlar om Charity Hope Valentine, en ung och naiv flicka som jobbar på en sjaskig dansklubb i New York. Hennes liv är hårt, kantat av motgångar och svek, men hon ger inte upp sin tro på kärleken och hoppas att finna någon att älska och känna sig älskad av. Denna 60-talsmusikal med manus av Neil Simon och musik av Cy Coleman fick sin Sverigepremiär på Östgötateatern i Norrköping - Linköping hösten 1989 och blev en stor framgång. Hans Bergström regisserade och i huvudrollen som Charity hade man engagerat Eva Rydberg.  "Eva Rydberg i sitt livs roll" konstaterade flera kritiker.  "Att få Eva Rydberg i rollen är inte bara ett lyckokast utan en nödvändighet. Hon är sannolikt ensam i riket om att vara född till den." skrev Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet. "Vi slipper överspel, clownfasoner och grimaser. Eva Rydbergs Charity har gudskelov ingenting gemensamt med Bofinken Knut eller Curt och Majken från Eslöv" konstate