Nöjesvirveln

Sandrews sparade verkligen inte på krutet när "The Phantom of the Opera" gick upp på Oscarsteatern hösten 1989.  Denna spektakulära musikal av Andrew Lloyd Webber bygger på Gaston Lerouxs roman om sopranen Christine Daaés kärleksaffär med en fransk greve och ett vanställt spöke som huserar i operahusets källare. 35 miljoner kostade uppsättningen. Det var ett gigantiskt jobb ur alla synvinklar. Det engelska originalet hade kopierats in i minsta detalj och de anglosaxiska uppsättarna höll produktionen i ett benhårt grepp. 400 kostymer syddes upp i London av 36 olika skräddare. Många av dräkterna var handbroderade.  Scenografin och effekterna var avancerade. En 450 kilo tung kristallkrona störtade ner från taket och brakade i golvet på ett givet tecken, 150 tända stearinljus reste sig upp ur scengolvet, 6 gigantiska kandelabrar smyckade scenen, en elefant i naturlig storlek tillverkad av glasfiber rullades in, en radiostyrd båt for runt, en hiss som liknade en ängel åkte upp och

Bernard Shaws klassiker "Pygmalion" med stjärnorna Liv Ullman och Erland Josephson i huvudrollerna var 1975 års stora teaterhändelse i Stockholm, åtminstone enligt förhandssnacket.  Ullman och Josephson hade nyligen grälat i TV-serien "Scener ur ett äktenskap" och förväntades locka storpublik när de nu skulle fortsätta som Eliza och Mr Higgins i Sandrews uppsättning av "Pygmalion". ("Pygmalion" är som bekant den pjäs som ligger till grund för succémusikalen "My fair lady".) Vid sidan av de båda huvudrollsinnehavarna fanns en stark ensemble med Arne Källerud som sopåkare Doolittle, Nils Eklund som överste Pickering, Gunn Wållgren som Mrs Higgins och en ung Kjell Bergqvist i rollen som Freddy.  Trots detta stjärnuppbåd var inte kritikerna överväldigade av Maxims "Pygmalion". Föreställningen väckte blandade känslor och recensionerna var märkbart ljumma. I stort sett var bara recensenterna överens om två saker: att Gunn Wållgrens