Nöjesvirveln

"När världskrig utkämpas och avslutas och lurar på nytt, när utvecklingen rör sig med atombomber, 40-talister och plastic, är det egentligen ganska skönt att veta att det finns en plats där tiden står stilla. På Tantolundens friluftsteater välver sig syrenträden som en mur mot nya intryck och påhitt över herrgårdsbyggnaden till vänster och den lilla stugan till höger. Och när den ljuva doften från blomklasarna sveper ut över parketten är den blandad med den något fränare odören av snus och folkkonjak." Så inledde signaturen Peo i Aftonbladet sin målande beskrivning av sommarkvällen i Tantolunden i samband med 1947 års lustspelspremiär. "Tänk om jag gifter mej med August" hette pjäsen som Gideon Wahlberg och Werner Ohlson knåpat ihop. Handlingen var förlagd till ett pensionat där kärlekshistorier och bovstreck utgjorde den tunna intrigen. Här fick publiken möta Julia Caesar som en f.d. operasångerska med hängiven lidelse för de stora ariorna och lusten att lära ut do...

Det började med ett par sketcher om Olympiska Spelen och slutade med en olympisk final. Där emellan fick publiken bland annat höra Julia Caesar riva av ett av sina hätska kvinnosakstal mot männen. Åke Jensen sjöng och steppade. Gustav Lövås och Sten Meurk gjorde en parodi på baletten "Eldfågeln". En parodi på Snoddas och hans osannolika genombrott i "Karusellen" var ett måste för alla revyförfattare det här året och saknades inte heller på Odéonteatern.  "Klart för start" hette revyn och utöver redan nämnda artister medverkade också Birgitta Glantz, Marion Sundh, Gösta Krantz och Ludde Juberg.  Sven Lykke hade fått fart på baletten och Werner Ohlson på regin.  "Julia Caesar är alltid rolig, roligast i sketchen om den framtida bostadsregleringen - den är också någonting att göra någonting av. Annars var, som har antytts, textunderlaget i klenaste laget - även om Gustav Lövås hade en verklig pangsak om bilismen i början av första akten" , skrev sig...

"När Poppe sätter igång sina pellejönserier är det omöjligt att låta bli att skratta - i varje fall för mig. Han kan som ingen annan ramla baklänges av en stol, marschera i sidled, fumla med en bajonett och sprida förvirring bland krigare upp till generalmajors rang" , skrev Barbro Hähnel efter pingstpremiären av "Den tappre soldaten Svejk" på Skansenteatern i Stockholm 1962. Nils Poppe spelade alltså huvudrollen som Jaroslav Haseks lilla soldat. Runt honom fanns en ensemble med pålitliga namn som bl.a. Julia Caesar, Fritiof Billquist, Gunnar Knas Lindkvist och Gunnar Schyman. Synar man rollistan noga så hittar man också en flicka vid namn Gunilla Sundberg. Hon förälskade sig i huvudrollsinnehavaren och blev så småningom fru Poppe. Åke Falck hade bearbetat pjäsen för friluftsbruk och åtog sig även regin. Pjäsen utspelar sig på flera olika platser: på ett militärsjukhus, i en järnvägskupé, i ett löjtnantsgemak och på ett grevligt slott. Inte alldeles lätt att gå i la...

På 1930-talet stod friluftsteatrarna i blom. I Stockholm fanns ett flertal scener: Skansenteatern, Söders friluftsteater i Vitabergsparken, Vanadislunden, Bellevue, Klippan och Tantolundens friluftsteater.  Här kunde man se publikfavoriter som t.ex. Thor Modéen, Julia Caesar, Rut Holm, John Elfström, Ludde Juberg och Dagmar Ebbesen.  Man spelade verkligen bland buskarna med himlen som tak. Scenbilden var enkel och bestod oftast av två stugor och en grusad gårdsplan emellan. På repertoaren stod folklustspel som "Bröderna Östermans huskors", "Folket i Skinnarviksbergen", "Värmlänningarna", "Söderkåkar"...   Handlingen var enkel och okomplicerad, så även om en del repliker gick förlorade av suset i trädkronorna eller andra ovidkommande ljud kunde åskådarna ändå hänga med i händelseförloppet. Här fanns de självklara karaktärerna: den argsinta ragatan, gubbarna som tittade lite för djupt i brännvinsflaskan, polisen som var tryggheten i kvarteret,...