Nöjesvirveln

1967 engagerade TV-producenten och regissören Bo Hermansson de båda norrmännen Rolv Wesenlund och Harald Heide Steen Jr för att göra sketchprogram i svensk TV.  De två herrarna hade gjort succé i hemlandet och kallades för Norges motsvarighet till HasseåTage. Serien, som fick namnet "Publikfriarna" spelades in inför en publik i tennishallarna vid Delsjövägen i Göteborg. Serien innehöll även filmade inslag med den lustige telefonmarodören Kalle Sändare som gjorde hejdlöst knasiga intervjuer med folk på stan.  "Publikfriarna" blev en tittarsuccé som gick i tre omgångar, både i Sverige och Norge, åren 1967-70.  Det inslaget som alltjämt lever kvar och blivit vad man kallar för klassiker är "Tandläkarsketchen". Harald Heide Steen Jr har svårt att framföra sina åsikter när den sadistiske tandläkaren Rolv Wesenlund hotar med att borra utan bedövning. Med detta hot lyckas han övertyga sin patient att Volvo Amazon heter Volvo Sonett, är utrustad med sex förgasare

Efter den enorma framgången med "Tomas revy" 1990 var Tomas von Brömssen lite rädd för att göra en uppföljare. Det är svårt att upprepa en succé, tvåan blir sällan lika bra. Men så kom han på idén att göra två revyer på en gång, åtminstone kallade han föreställningen för "Tomas revy II & III".  Den svåra uppföljaren, revy nummer två, klarades av i första akten. Efter pausen presenterades revy nummer tre. Fiffigt! Alltihop utspelade sig i Ingemar Wibergs påhittiga scenografi som var full av tekniska lösningar, bl.a. fick Tomas sällskap av en mekanisk dockbalett som åkte upp och ner ur scengolvet.  Några av hans kända karaktärer dök upp även denna gång bl.a. dalkullan med de långa flätorna och den pratsjuke kyparen Yngve Gylling.  Som så ofta i dessa sammanhang regisserade Bo Hermansson. Sven-Eric Dahlberg var kapellmästare för ett svängigt tolvmannaband.  Trots jämförelser med Tomas första enmansshow så mottogs revyn väl av kritikerkåren: "Revyn är en höjdar

Där var hundar och katter, där var en gris, en papegoja, en häst, en baby, där var mycket vatten och rök, rök, rök. Samt snö. Och bandage.  24 program, mer än nio timmar - var och en som går in i en sån lång och stor TV-produktion vet att det är en svettig tid som stundar. Men när "Albert & Herberts julkalender" spelades in var det som att gå på en lyckad fest istället. Inför premiären i december 1982 berättade de inblandade om sina minnen från inspelningarna i en artikel i Röster i Radio-TV. Sten-Åke Cederhök, som spelar Albert: - Grisen! Grisen är mitt oförglömligaste minne från denna gudomliga inspelning. Jag hade skrivit ett avsnitt, där jag optimistiskt nog låter grisen Gottfrid svälja en medalj - det känsliga sammanhanget ska inte avslöjas så här i förväg. Jag talade med Bosse (Hermansson) om att vi med klipp och närbilder skulle kunna fejka situationen så att publiken skulle kunna bli på det klara med att lille Gottfrid mumsar i sig medaljen.  Tagningen kom, vi mot

Skrothandlarna Albert och Herbert behöver väl ingen närmare presentation. TV-serien med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen blev omåttligt populär när den drabbade tittarna i mitten av 1970-talet. Den har sänts i repris ett flertal gånger, givits ut på dvd och finns att återse på Öppet Arkiv. Våren 1983 tyckte man att man hade kramat ur allt som gick ur figurerna och bestämde sig för att sätta punkt för hela Albert & Herbert-epoken med folkbuskspelet "Mordet på Skolgatan 15" som spelades upp på Lisebergsteatern i Göteborg.  Huset på Skolgatan 15 i Haga hotas av rivning, men de båda skrothandlarna tar strid och barrikaderar sig i sitt hem för att hindra grävskopor och rivningsmanskap för att ta sig fram. Samtidigt får Albert anonyma hotbrev och blir mycket skärrad.  Manuset skrevs av de båda engelsmännen Ray Galton och Alan Simpson och bearbetades i vanlig ordning av regissören Bo Hermansson. På scenen hade Sten-Åke och Tomas sällskap av Barbro Oborg, Ulf Dohlst

Häromdagen skrev jag om "Drömflickan" på Göteborgs stadsteater. För jämställdhetens skull är det väl inte mer än rätt att även presentera "Drömpojken".  Pjäsen skrevs av Woody Allen och sattes upp av Gösta Bernhard på Lisebergsteatern i Göteborg sommaren 1970. Hur mycket Woody Allen hade känt igen av sin ursprungspjäs är oklart, Bernhard bearbetade stycket efter eget huvud och presenterade den som "en knas-betonad revy-komedi".  "Drömpojken" handlar om en kille som lider av mindervärdeskänslor och sexuella hämningar. Han står i ständig kontakt med sin psykiater av vilken han får omoraliska råd om hur han skall lösa sina problem. Psykiatern befinner sig i en talarstol vid sidan av scenen och låtsas hålla föreläsning om fallet för publiken. Inne på scenen får man följa den stackars mannens förehavanden. Han leds in i förödmjukelser av olika slag när han gång på gång misslyckas med att upprätta meningsfulla kontakter med kvinnor. När han äntlige

Idag är det 30 år sedan Tomas von Brömssen hade premiär på sin enmansföreställning "Tomas revy" på Lisebergsteatern i Göteborg. Efter 15 år tillsammans med sin läromästare och revypappa Sten-Åke Cederhök skulle Tomas för första gången stå på egna ben. Han fick god uppbackning av regissören Bo Hermansson, kapellmästaren Sven-Eric Dahlberg och scenografen Ingemar Wiberg. På scenen hade Tomas sällskap av de tre dansflickorna Claudia Cremer, Lotta Garthon och Maria Mebius-Schröder.  Föreställningen startade med en skildring av Tomas uppväxt på Räntmästargatan 14 i arbetarstadsdelen Lunden i Göteborg och slutade med en finstämd hyllning till Sten-Åke Cederhök som avlidit bara några månader före premiären. Däremellan spelade Tomas von Brömssen upp hela sitt register; som rysktalande clown, som klarinettist, som liten kutryggig cittraspelande gumma, som tonårstjej, som orolig förälder med barnvakt hemma...  Många snabba klädbyten blev det. När den pratsjuke kyparen Yngve Gylling

Knö dej in fast dörra e trång, för här är de änna nåt på gång. När som du känner dej joggens vessen ta dej en frikväll, du kan adressen. Ta å lyssna te skrölet, det skummar utå ölet och alla gamla tjommarna e´ här. De trängs å de bröstas å kring desken tjötas, secken festlig atmosfär. En blandning av ursvensk buskis och engelsk music-hall blev en större succé än någon hade vågat hoppats på.  Idén till TV-serien kom från producenten Bo Hermansson som från första början möttes av ett enormt motstånd hos ledningen. Buskis var inte riktigt rumsrent och passade inte i TV ansåg dem som bestämde. Så småningom fick han i alla fall igenom sin idé och det första avsnittet sändes den 20 mars 1968. "För groteskt och folkligt" , tyckte kritikerna, men publiken tog emot programmet med öppen famn. Man slog an lite oväntade strängar i den svenska folksjälen. Det blev plötsligt inne med buskis och allt fler vågade sig på sorten.  Sten-Åke Cederhök, den mest urgöteborgska

Lördagen 28 november 1942 är ett tåg på väg norrut från Göteborg. Ombord finns bland annat den unga norskan Anne Eriksen, som delar kupé med en man som utger sig för att vara svensk löjtnant. Innan flickan stiger av tåget är mannen död, mördad med ett knivhugg i ryggen... Det är upptakten till Bo Hermanssons och Tony Williamsons thriller "Röd snö" som visades i TV vintern 1985.  Handlingen utspelar sig på ett litet pensionat i Dalsland, bara fyra kilometer från norska gränsen. Där vimlar det av mer eller mindre underliga figurer, och innan första avsnittet tagit slut hittas ytterligare en man mördad. Hemmasonen och pensionatets allt-i-allo Evert Lind, påpekar i all stillhet, men med all rätt: - Det händer så mycket konstigt här... Även om "Röd snö" är en spionthriller och innehåller allvarliga ämnen som kriget och det norska motståndet så kan den ändå betecknas som en komedi, den är full av komiska inslag. Av alla de komiska roller Tomas von Brömssen ge