Nöjesvirveln

Om lögnen som livsform handlar Ibsens välkända tragedi "Vildanden". 1955 gick den upp på Dramatens lilla scen i Alf Sjöbergs regi. Fotografen Hjalmar Ekdal diktar generöst om verkligheten så att det passar hans syften. Han undflyr det obehagliga och obekväma, är belåten med ett liv förgyllt av falska illusioner och självbedrägeri.  När Ekdals ungdomskamrat Gregers Werle dyker upp i familjen börjar livslögnerna att gradvis uppdagas. När det går upp för Ekdal att hans dotter Hedvig förmodligen inte är hans barn rasar tillvaron som ett korthus. Ulf Palme gestaltade Hjalmar Ekdal med osviklig säkerhet. Margit Carlqvist gjorde sig förträffligt som Hedvig, dottern som förskansat sig uppe på vinden för att vårda en skadeskjuten vildand.  Eva Dahlbeck spelade Hjalmars hustru Gina. Som den sanningssägande Gregers Werle sågs Olof Bergström som fick mycket beröm för sin rolltolkning. Aino Taube, Anders Henriksson, Gunnar Hellström och Georg Funquist var några andra välbekanta namn i rol

Anton Tjechovs pjäs "Körsbärsträdgården" handlar om godsägarinnan Andrejevna och hennes familj. Hon är luspank och godset med den en gång så vackra körsbärsträdgården måste auktioneras bort.  Familjen försöker rädda godset genom att sälja det till en nyrik bonde, vars far tidigare varit anställd hos familjen. Men också genom att gifta bort en av döttrarna med den nyrike. "Körsbärsträdgården" i regi av Ulf Fredriksson blev en publikframgång på Upsala-Gävle stadsteater 1974. Ulla-Bella Gabrielsson, som dittills varit mest känd som sångerska, spelade huvudrollen som den bedagade godsägarinnan. Uppkomlingen Lopachin gestaltades av Ove Tjernberg. Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter var kritisk till uppsättningen: "Främst har Tjechov skrivit en tragedi om Andrejevna och om människorna kring henne, alla dömda till undergång. Blir Andrejevna opersonlig och människorna kring henne bisarra småkufar som i Uppsala, då har man svårt att engagera sig i konflikten." P O Enqu

Att gå på Västanå Teater i värmländska Sunne är en högst annorlunda teaterupplevelse. Här bjuds man på folklig berättarteater med inslag av musik och dans. "Att väva en guldtråd i den grå vardagen" är teaterns ledstjärna.  Hösten 1996 spelade man Shakespeares berömda tragedi "Hamlet" i en gammal kasern på Karlstads regemente. Scenografen Lars Jacobsson hade byggt upp en dekor med vackra trätrappor och tygväggar i tunga jordfärger som förde tankarna till ett asiatiskt tempel. I skådespelarnas rörelser kunde man spåra sekvenser från såväl kinesiska kampsporter som svenska folkdanser. Flera av figurerna gestaltades av skådespelare av motsatt kön, titelrollen som Hamlet spelades till exempel av Anna Jankert och drottningen av Pär Milstam. Det var som sagt en annorlunda, något förvirrande, men väldigt vacker uppsättning iscensatt av Leif Stinnerbom. "Hamlet är en pjäs med många ingångar, och varje uppsättning brukar söka sin. Men Västanå teater kommer med nyckla

Stig Dagermans tragedi "Skuggan av Mart" gavs på Dramatens lilla scen 1948-49 med Per Oscarsson och Tora Teje i huvudrollerna. Pjäsen handlar just om skuggor. När människor dör blir deras skuggor kvar, skrämmer oss, fostrar oss eller rentav dödar oss.  Marts skugga är obarmhärtig. För Marts bror Jakob som fortfarande är i livet är Mart en hjälte, ett ideal som Jakob omöjligt kan leva upp till. Jakob är halvblind, ful och svag. Han är otymplig, räddhågad, tafatt med kvinnor och son till en mor som avskyr honom.  Att vara ful och svag är inte tillåtet, men Gabriel är det ändå. Och ännu värre: han är beredd att acceptera att han är det, beredd att bygga sin existens på två så motbjudande fakta. Detta måste naturligtvis förhindras och hur det går till att göra det är vad pjäsen handlar om. Dagens Nyheters recensent Ebbe Linde tyckte inte om föreställningen och beskrev den som trög och tungfotad men menade att den kunde vara värd att se ändå: "Man kan se den för Tora T