Nöjesvirveln

Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf

Musikalen "Lås in era döttrar" är en satir över domstolsväsendet och moralen i 1700-talets England. Den bygger på Fieldings pjäs "Rape upon Rape or the Justice caught in his own Trap" (Våldtäkt på våldtäkt eller Domaren som fastnar i sin egen fälla). Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles heter männen bakom musikalen. Många förfasade sig över stycket och ansåg att historien var alldeles för ekivok. "En pjäs som man lärt sig tycka riktigt illa om" , var Alf Thoors rubrik i Expressen efter premiären på Stora Teatern i Göteborg våren 1963.  Folkkäre Åke Grönberg hade lockats till Göteborg för rollen som domaren. En annan gäst i ensemblen var den sjungande näktergalen Gunnel Eklund, tillbaka på Storan efter några år på operascener i Tyskland och Schweiz. I övrigt medverkade välkända Storan-artister som bl.a. Claes Jakobsson, Johnny Blanc och Rune Olson. "Storans artister gjorde bra ifrån sig, på få undantag när. Åke Grönberg som domaren får åter en

År 1971 fanns det fortfarande publikunderlag för en gammeldags operett med färggranna kostymer, prålig dekor, smäktande valsmusik och balett.  Stora Teatern i Göteborg presenterade Johan Strauss d.y:s "Läderlappen". Historien är klassisk med prinsar, grevar, grevinnor och tjänstefolk som förklädda hamnar på maskerad. I sista akten avslöjas den ena efter den andra och allt blir frid, fröjd och gamman. Regissören Josef Halfen hade försiktigt bearbetat texten tillsammans med Beppe Wolgers och Olle Adolphson. Tommy Jacobson, Desirée Edlund, Claes Jakobsson, Enzo Florimo, Monica Ivan och Rune Olson hade alla framträdande roller.  Gästdirigent var Klaus Tennstedt som med sin taktpinne lockade fram de mest undersköna toner ur solisternas strupar. Aftonbladets kritiker Åke Brandel höll dock inte med om det: "Det är i stor utsträckning illa beställt med Storan-solisternas sång. Peter Lindroos som den dumme Alfred, dras med en svårartad beläggning på sin tenor och dessutom är into

Tage Danielssons och Lars-Johan Werles musikaliska fabel "Animalen" handlar om hur alla världens djur oroar sig för människornas kapprustning. Djuren beslutar att bilda en människoskyddsförening och kallar till en kongress där vittnen från öst och väst ställs till svars för mänsklighetens obegripliga självdestruktiva beteende.  "En absurd fars om den absurda terrorbalansen" var upphovsmännens varudeklaration. Med "Animalen" uppmanade de publiken att titta med stora barnaögon och lyssna med uppspärrade barnaöron. Något annat var knappast möjligt, för något så fantasifullt, roligt och tänkvärt har sällan eller aldrig visats på en svensk teaterscen.  Urpremiären gick av stapeln på Stora Teatern i Göteborg i maj 1979. Det var en stor ensemble där Elisabeth Eriksson som pingvin guidade publiken genom föreställningen. Här fanns vidare Rune Zetterström som lejon, Enzo Florimo som apa, Marianne Johansson som tigrinna och Gudrun Henriksson som prålande påfågel.  Å

"Richard Rodgers operett Oklahoma har litet sent omsider kommit till Storan i Göteborg. Premiären på fredagskvällen tydde på att teatern får motse en ny succéstid utan bekymmer för nya program, och för ett par ungdomar betydde fredagskvällen ett definitivt genombrott i operettgenren" , rapporterade Expressen. "Oklahoma" var något nytt och annorlunda på operettscenen. Förklädda prinsar, ljuva prinsessor och struttiga grevar hade fått ge vika för andra miljöer med människor av annat slag. Här hamnade man bland söta farmarflickor och cowboys. Handlingen som utspelar sig i 1800-talets Oklahoma rör sig kring rasism och fiendskap mellan jordbrukare och cowboys. I centrum finns två kärlekspar: Curly och Laurey och Will och Ado Annie. Operetten är fylld av vilda dansnummer, revolvers, blänkande knivar och illusoriska slagsmål.  I Storans uppsättning spelade Arne Hasselblad och Berit Kjerrman Curly och Laurey.  "I Arne Hasselblad har teatern fått en förmåga, som hastigt

Det göteborgska nöjesåret 1986 inleddes med nyårsrevy på Folkets Hus. Countrysångaren Alf Robertson var det stora affischnamnet. Han hade sällskap av bland andra Sonja Hildings och Barbro Sjöberg, båda välkända för den västsvenska revypubliken.  På Storans repertoar fanns bland annat Straussoperetten "Wienerblod" och baletten "Nötknäpparen". Henrik Ibsens pjäs "Ett dockhem" gavs på stadsteaterns stora scen. På studion höll Uno "Myggan" Ericson hov med sina populära vänkretsar.  Göteborgs Studioteater gav Dickens "En julberättelse" på Röhsska museet.  De sista föreställningarna av Willy Russells komedi "Timmarna med Rita" spelades på Folkteatern, samtidigt som Tomas von Brömssen låg i startgroparna för "Peer Gynt". På Lisebergsteatern spelade Hagge Geigert sin årliga revy för utsålda hus. Hyresgästföreningen annonserade om barnfest på Rondo. Nationalteatern presenterade "Stolarna", en absurd fars.  Orkestern

"Albert Herring" är en komisk opera av Benjamin Britten som gavs på Stora Teatern i Göteborg 1951. Den handlar om det blyga och bortkomna butiksbiträdet Albert Herring som väljs till majkung, då ingen av de kvinnliga kandidaterna är tillräckligt ordentliga och oskuldsfulla för att bli majdrottning. När en vän häller rom i hans saftglas vid hans högtidliga kröning får han plötsligt mod i barm och kraft i arm och hamnar i dåligheter. Under natten syndar han på skumma ställen och är inte längre mammas gosse.  Titelrollen sjöngs av Olle Sivall. Märta Ternstedt gjorde Alberts dominanta moder. Magnus Rudbeck var stadens borgmästare och i övriga roller syntes bland andra Greta Söderman, Stina-Britta Melander, Kjerstin Dellert och Arne Hasselblad. Poul Kannewoff svarade för både regi och dekor. Orkestern leddes av Styrbjörn Lindahl. "Att sitta några stycken i ett slutet sällskap med en något överbegåvad herre vid pianot och parodiera Mozarts och andra komponisters operor

Offenbach berömda operett "Sköna Helena" från 1864 bygger på myten om Helena av Sparta - den vackraste kvinnan i världen. Hon gifte sig med kung Menelaos men rövades bort av prins Paris till Troja vilket blev starten till det trojanska kriget.  När "Sköna Helena" gick upp på Stora Teatern i Göteborg 1951 med debuterande Kjerstin Dellert i titelrollen blev det en smärre skandal. Skandalen låg inte på det konstnärliga planet utan på det moraliska. Visserligen ska Helena vara lättklädd, men så mycket bullar och bröd hade göteborgarna aldrig skådat. Kjerstin var det närmaste näck man kan vara utan att frysa ihjäl, men effekten uteblev inte. Pressfotografernas ögon lyste av lycka och publiken strömmade till.  "Sköna Helena blev först och sist de sköna - och lättklädda - kvinnornas parad. Sällan var tyllslöjorna så minimala och genomskinligt luftiga på Storan som vid torsdagens premiär. I andra aktens sängkammarflirt tog man på allvar upp konkurrensen med Karl Ge

Operetten utspelar sig i 1700-talets Venedig. Hertigen av Urbino är en kvinnotjusare som fått ögonen på Delacouas stiliga hustru. För att rädda henne undan Hertigen utbryter en förklädnadscirkus med många förvecklingar. I den mörka, italienska natten vet man inte vem som är utklädd till vem.  "En natt i Venedig" av Johan Strauss d.y. hör inte till hans största framgångar. Redan vid urpremiären konstaterades att texten var i tunnaste laget och musiken kom att omarbetas gång på gång. Stora Teatern i Göteborg fick ändå en hygglig framgång när operetten sattes upp i Josef Halfens regi 1953. Här fanns publikkära namn i rollistan som Gösta Kjellertz, Maj Lindström, Eric Zetterman, Märta Ternstedt och Nisse Ericson.  "Halfen, som har en beundransvärd förmåga att blåsa liv i Storans stundom något slumrande förmågor, ger en glad och livlig föreställning i rivande tempo. Straussoperettens första tämligen menlösa akt har inte varit mycket att göra åt, men desto bättre blir det