Inlägg

Visar inlägg med etiketten Grynet Molvig

"Beteendelek", Stockholms stadsteater 1974-75

Bild
"Beteendelek" kallade manusförfattaren och regissören Jan Bergquist sin föreställning som hade premiär på Stockholms stadsteaters lilla scen hösten 1974.  Föreställningen var upplagd som ett stort gruppterapimöte där publiken fick vara patienter och skådespelarna terapeuter. Publiken delades upp i skilda socialgrupper. De två första bänkraderna fick tillhöra socialgrupp 1, de tio sista socialgrupp 3. Mellanraderna tillhörde mellansorterna. På ett humoristiskt vis bollades olika beteendebegrepp mellan grupperna. Ensemblen med Hans Bendrik, Basia Frydman, Grynet Molvig, Helge Skoog och Meta Velander var nere i bänkraderna och tog närkontakt med publiken. Revyn drev hejdlöst med psykoterapins olika former. I en sketch ordinerades sömnpiller mot trångboddhet. En snattare fick elchocker för att vänja sig av med att stjäla. I ett annat nummer grälade två föräldrar vid middagsbordet genom att spela ut sitt lilla barn mot varandra.  Publiken fick deltaga bl.a. genom att skicka ballon

"En flicka på gaffeln", Intiman 1967-68

Bild
Terence Frisbys komedi "There´s a girl in my soup" var oerhört populär på teaterrepertoaren i slutet av 1960-talet. I Sverige spelades den på flera olika scener samtidigt. Många minns säkert filmversionen från 1970 med Peter Sellers och Goldie Hawn i huvudrollerna. Pjäsen handlar om generationsmotsättningar av intimaste art. Mat och vinexperten, TV-idolen och tillika förföraren Robert Danvers drabbar samman med det 19-åriga yrvädret Marion. Han kopplar på sin bästa charm för att erövra flickan som med alla andra kvinnor han varit med. Men Marion är inte som alla andra. Hon är en fördomsfri och oromantisk tös från Carnaby Streets hippiga värld, lika främmande för älskogens ljuva lekar som för champagne och kaviar, mera van vid raggarkärlek och punchbål i badkaret.  Till sin stora häpnad är han på väg att nästan bli förförd. Och till sin förvåning är hon på väg att nästan bli kär... Yngve Gamlin hade inte bara skapat scenografin utan debuterade också som regissör för en helafto

"Galakväll", revy på Klarateatern 1973

Bild
"Galakväll" på Klarateatern var en av de många politiska revyer som gavs på 1970-talet. För merparten av texterna svarade Jan Bergquist och Hans Bendrik. Revyn handlade till stor del om framtidsvisioner, om när datorerna och robotarna tar över hela mänskligheten. Som till exempel sketchen om familjen Medelsvensk år 2000. En robotbetjänad familj, lätt handlingsförlamad, bevakad av ett ständigt öppet elektronöga.  De två revyförfattarna hade sällskap på scenen av bland andra Grynet Molvig, Helge Skoog och Claire Wikholm.  Kritiken var med några få undantag övervägande positiv. "Man skrattar gott och ofta. Åt Helge Skoog och hans unika specialitet: med världens gladaste och oskuldsfullaste leende säger han dumheter som är på en gång hisnande aningslösa och sataniska" , skrev Alf Thoor i Expressen. "Första akten är en fullträff. Alla elaka stockholmare bör se den" , ansåg Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter. Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet: "Föreställni

"Parneviks revyparty", Chinateatern 1983

Bild
"Anders Gernandt fanns på plats. Och Bengt Bedrup och nya gubben Jerry Williams. Ett gäng andra gäster inte att förglömma. Ty det är pålitligt kul att gå på party hos Parnevik. Så pass roligt att karl´ns nya revyparty tveklöst är den mest skrattdrivande tillställningen på China sen Bosse själv var där senast..." skrev Hans Fridlund i Expressen efter att ha varit på premiären av "Parneviks revyparty" i januari 1983.  Efter många framgångsrika enmansshower framträdde nu Bosse Parnevik för första gången med en ensemble kring sig. Här fanns Siw Malmkvist, Lars Amble, Grynet Molvig och sånggruppen Vox Luxe. Mikael Ekman svarade för regin, Bengt Peters för scenografin och orkestern leddes av Berndt Egerbladh. Det var en traditionell revy som utöver Parneviks många imitationer innehöll sketcher, monologer, sång- och dansnummer.  Till Parneviks nya "offer" hörde bl.a. utrikesminister Lennart Bodström: "Är det Bodström själv spelande Parnevik som Bodström? Ell

Vinyllådan - Grynet Molvig "Droppen från New Orleans"

Bild
Det var längesedan jag gläntade på locket till vinyllådan, men idag har jag plockat fram en gammal singelskiva med Grynet Molvig.  "Droppen från New Orleans" heter titelspåret, en skön jazzballad skriven av Povel Ramel. Grynet framförde den för första gången i Bosse Parneviks revy på Chinateatern 1983. Här kommer Grynet verkligen till sin fulla rätt som sångerska. Ni kanske känner till att hon började sin karriär som jazzsångerska hemma i Norge en gång i tiden? Och det var som sångerska hon blev berömd i Sverige.  Sin svenska debut gjorde hon i en kabaré på gamla Hamburger Börs på 1960-talet. Sedan blev det flängande i folkparker med storheter som Charlie Norman och Lasse Lönndahl. Grammofonbolaget Polydor tog Grynet under sina vingars beskydd och då övergav hon jazzen för schlagers.  Revyer med HasseåTage och Povel Ramel följdes av 15 år som skådespelerska vid Stockholms stadsteater innan Grynet drog sig tillbaka som grevinna på Geddeholms slott. Men hon kom tillbaka till s

Carl Z-revyn "Vad är det för fel på 1933 års modell?"

Bild
Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had