Nöjesvirveln

I januari 1967 sändes Nils-Petter Sundgrens dokumentärfilm "Åsa-Nisse i våra hjärtan". Inför sändningen publicerades en stor intervju med huvudrollsinnehavaren John Elfström i tidskriften Röster i Radio-TV. Den sjuttonde Åsa-Nisse-filmen drar som bäst land och rike runt. Är det den sista? På en liten kvartersbio såg vi den i sällskap med "Åsa-Nisse" själv. John Elfström, som under alla år spelat den småländska krumeluren, är betänkt på att dra sig tillbaka. Det skulle betyda att en hjälte, som det svenska folket lärt att hata och älska, skulle gå ur tiden. Just som han börjat bli "inne" igen, i filmerna som är "camp". På torsdag 5 januari sänder TV ett program om "Åsa-Nisse i våra hjärtan". En kylig och ogästvänlig vinterdag drar förbi utanför Söderbio på Götgatan i Stockholm. Sedan ett par veckor tillbaka står den senaste Åsa-Nisse-filmen, på biografens repertoar. I foajén har vädret till trots en hel del tysta besökare samlats, både u

I oktober 1970 underhöll tre folkkära operettprimadonnor på nattklubben Valand i Göteborg. "Muntra fruarna på Valand" hette programmet som regisserades av Herman Ahlsell. De tre muntra fruarna hette Annalisa Ericson, Berith Bohm och Maj Lindström. Här varvades musikal- och operettmelodier med revykupletter och sketcher. Störst munterhet väckte trions parodi på Göingeflickorna.  Recensenterna var kritiska i sina omdömen och menade att textmaterialet var för skralt och att det var för mycket gammal skåpmat som bjöds. "Sångliga skämt om kändisar - Gunnar Gren i synnerhet - befinner sig så pass långt under bältet att publikens skratt tystnar efter första fnisset, en dialog mellan Bohm som Volvo och Lindström som Volkswagen når heller inte den mer än upp till navkapseln vilket får till följd att publiken börjar småprata" , skrev Leif J Andersson i Göteborgs-Posten. Larsolof Giertta i Arbetet: "Bäst i showen, åtminstone mest, är Berith Bohm. Hon sprudlar av spelglädj

"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

"Usch, vilken soppa!" utropade kritikerna om TV-serien "Mysinge Motell" som drabbade tittarna hösten 1968. "Mysinge Motell" var vad man internationellt kallar "situation comedy", en genre som var helt oprövad i svensk television. Man spelade in i amerikanskt tempo med repetitioner, inspelningar och sändning samma vecka. Snabbare hade man aldrig gjort svensk TV-underhållning förut. "Mysinge Motell" utspelade sig precis som titeln skvallrar om på ett motell. Bakom portierdisken stod den folkkäre Carl-Gustaf Lindstedt och hans son Pierre.  Olika gäster klev in i handlingen och ur den, här sågs bl.a. Eva Rydberg, Jan Malmsjö, Christina Schollin och Fillie Lyckow.  Björn Lindroth, Åke Cato och Rune Moberg svarade för manus och Stig Ossian Ericson regisserade.  Serien som pågick i 13 avsnitt blev en flopp - varken publik eller recensenter tycktes gilla den. Arga och upprörda tittare skrev till tidningarnas insändarsidor och klagade: "Uru

På ett kontor i London råkar städerskan Mrs Piper snubbla över ett lik. En stund senare finner hon samma lik i ett annat rum och när polisen kommer är naturligtvis liket försvunnet.  Den företagsamma och nyfikna Mrs Piper driver den svårt förkylda kriminalkommissarien Baxter till vansinne när hon lägger sig i mordutredningen. Naturligtvis blir det hon som hjälper honom att lösa fallet till sist. I Lilla Teaterns programhäfte står det "Om ni har haft en trevlig kväll - berätta det gärna för andra, men kom ihåg; berätta inte vem som är mördaren!" Det skall naturligtvis inte avslöjas här heller, däremot kan sägas att pjäsen är en briljant kriminalkomedi, alldeles för sällan spelad i Sverige. "Busybody" heter pjäsen på originalspråk, skriven av Jack Popplewell. På Lilla Teatern i Stockholm fick den en ovanligt lång och krånglig titel: "Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa!" Rollen som städtanten Mrs Piper var som klippt och skuren för Agneta Prytz.

"Med buller och bång, flugighet och flygande tefat slog Povel Ramel knockout på göteborgarna i sin vilda musikaliska Knäppupp, som på fredagskvällen släpptes lös i Göteborgs gamla Cirkus. Tillställningen, som också kallas Akta huvet handlar om ungefär vad som helst, i den mån den handlar om någonting, och är sin upphovsman värdig från det hejiga programbladet till publikens hemgång i konstgjort ösregn". Så skrev signaturen S-m i Dagens Nyheter om Povel Ramels Knäppupp-premiär. Det är faktiskt på dagen 70 år sedan världens första Knäppupp, "Akta huvet", gick av stapeln i Göteborg. "Huka er gott folk! Här kommer farfar!"  ropade Povel när han gjorde sin hisnande entré åkandes på en stålvajer över publikhavet i den gamla cirkusbyggnaden.  "Akta huvet" blev en omedelbar succé som det talades mycket om. Här fanns den stiliga primadonnan Maj-Britt Thörn. Där fanns Martin Ljung som gjorde sin hypokondriske Viking, han som bar på en tegelsten därför att

Emy Hagman tillhörde de verkligt stora glädjespridarna på scen och film. Hon möttes alltid av jubel när hon gjorde entré. Det är få artister förunnat att känna publikgensvaret så starkt som Emy fick göra. Hon var göteborgska långt in i själen och hennes humor var mycket starkt göteborgsinfluerad. Inte var det undra på att Emy Hagman fick gestalta Ada mot Åke Söderblom som Kal i filmen "Vi Masthuggspojkar" 1940. Emy Hagman (1906-76) Det var i Göteborg hon scendebuterade som 17-åring. Det skedde i "Utställningsrevyn" på Liseberg öppningsåret 1923. 1925 fick hon sitt första engagemang hos Karl Gerhard. Hon kom att följa honom genom åren fram till hans sista revyer på Lorensbergs Cirkus. Hennes munviga fiskmånglerska Berta Blomqvist blev en återkommande figur och år efter år en av revyns komiska höjdpunkter. Hon medverkade i många långfilmer av det lättsammare slaget bl.a. "Halta Lottas krog", "Bröderna Östermans huskors" (där hon gestaltade huskorse