Nöjesvirveln

Kommer ni ihåg när Carl-Gustaf Lindstedt plockade knappnålar ur sin nyinköpta skjorta? Han stack sig ideligen och arbetade snart upp ett våldsamt raseriutbrott som eskalerade fullständigt när en dörrförsäljare ringde på och ville sälja - just det - knappnålar! Denna lilla humorpärla utspelade sig för första gången på gamla Casino på Bryggargatan i 1955 års revy kallad "C-55". Som vanligt hette manusförfattarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff. Vid sidan av Carl-Gustaf fanns det nya stjärnskottet Ingrid Ersson som kammade hem mycket beröm för sin monolog som en sol-och-vårad flicka. Här fanns den vansinnigt rolige Holger Höglund i crazyartade nonsensdialoger och sketcher. Schlagerkompositören Kai Gullmar fanns med, så även Gunnar Knas, Herr Olsson och nykomlingen Stig Grybe.  "Spektaklet går i den stil, som i mer än tio år varit tradition vid Bryggargatan. Det är förstås lite farligt. Crazygreppen kan inte varieras i det oändliga. Till fallseger över premiärpubliken rä

"Usch, vilken soppa!" utropade kritikerna om TV-serien "Mysinge Motell" som drabbade tittarna hösten 1968. "Mysinge Motell" var vad man internationellt kallar "situation comedy", en genre som var helt oprövad i svensk television. Man spelade in i amerikanskt tempo med repetitioner, inspelningar och sändning samma vecka. Snabbare hade man aldrig gjort svensk TV-underhållning förut. "Mysinge Motell" utspelade sig precis som titeln skvallrar om på ett motell. Bakom portierdisken stod den folkkäre Carl-Gustaf Lindstedt och hans son Pierre.  Olika gäster klev in i handlingen och ur den, här sågs bl.a. Eva Rydberg, Jan Malmsjö, Christina Schollin och Fillie Lyckow.  Björn Lindroth, Åke Cato och Rune Moberg svarade för manus och Stig Ossian Ericson regisserade.  Serien som pågick i 13 avsnitt blev en flopp - varken publik eller recensenter tycktes gilla den. Arga och upprörda tittare skrev till tidningarnas insändarsidor och klagade: "Uru

  "Räkna med bråk" hette en av de populäraste radioserierna i mitten av 1950-talet. Det var Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud som munhöggs till svenska folkets stora förtjusning. Det var vitsiga dialoger i ett högt uppskruvat tempo där Arne var den förståndige som alltid läxade upp den trögtänkte Carl-Gustaf.  Seriens popularitet mynnade senare ut i en långfilm samt grammofonskivan "Julbråk".  På A-sidans "Tomtarnas julbråk" har de fått jobb som tomtar på ett varuhus där Carl-Gustaf lyckas fastna med skägget i en rulltrappa och ställa till med kaos i en porslinsaffär.  På B-sidan får de två bråkmakarna jobb som barnvakter. Det visar sig snabbt att Carl-Gustaf är ytterst olämplig att passa barn. Trots att skivan har många år på nacken så får den mig fortfarande att dra på munnen. De snabba ordväxlingarna och kemin mellan Lindstedt och Källerud är imponerande. Se även: Arne Källerud - en genuin komiker! "Carl-Gustafs nöjesmaskin", Intiman 198

Tillhör ni dem som följde Carl-Gustaf Lindstedts feberkurvor i "Babels hus" på 80-talet? TV-serien som hade premiär 1981 var baserad på en roman av P C Jersild och handlade om den svenska sjukvården.  Till det stora sjukhuset kommer Primus Svensson, 76, efter en hjärtinfarkt. Han är ensam! Hans fd fru, som han har sonen Bernt ihop med, har gått bort. Relationen med sonen är frostig. Primus glädje i livet är hans lilla kolonilott.  På sjukhuset får han vård, men frågan är om det är rätt vård?  Tidig väckning, mat, provtagning, ronder och besök av diverse sjukhusanställda. Primus upplever att personalen talar över huvudet på honom. Är det verkligen någon i den stora sjukhusfabriken som bryr sig om patienterna? Finns det någon som kan tala ett språk som Primus och de andra vårdtagarna förstår? Carl-Gustaf Lindstedt fick med rätta mycket beröm för sin gestaltning av den svårt sjuke Primus Svensson. Ingvar Hirdwall spelade sonen Bernt som brottades med en massa bekymmer som fadern

Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter. Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984. Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen. Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé

Våren 1962 drog revydirektörerna Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud in på China i Stockholm med revyn "Vicke Nys" eller "Ost Side Story". Revyn utspelade sig till stora delar i fantasilandet Idolien och var en drift med TV och piratradiostationer. Carl-Gustaf spelade den snälle rörmokaren som på sin irrande väg mot ett trasigt handfat passerar frågeburen i TV-studion (10 000-kronorsfrågan var aktuell) och nyser ner tre ostindiska tallrikar och blir TV-idolen Vicke Nys. Han tas om hand av en ständigt fifflande och fixande manager i Arne Källeruds gestalt. Mest omtalat blev revyns finalnummer, en vansinnig Hamletparodi i Vilda Västern-miljö.  För manuset svarade Rune Moberg och Carl-Gustaf Lindstedt. Egon Larsson regisserade och i ensemblen fanns Lill-Babs, Ullacarin Rydén, Anna Sundqvist, Hasse Ellis och Tommy Jacobsson.  "Vicke Nys" fick ett blandat mottagande i pressen: "Tacka Carl-Gustaf för att det till slut går hem för Vicke Nys - Chinapremiä

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Nationalidolen Carl-Gustaf Lindstedt var huvudperson på Intiman när man spelade upp revyn "Carl-Gustafs nöjesmaskin" hösten 1983. Här användes både gammalt och nytt material hopplockat från många olika håll. Bland de många textförfattarna rymdes både revymakaren Peter Flack och akademiledamoten Lars Forssell.  Carl-Gustaf hade sällskap på estraden av Gus Dahlström, Peter Harryson, Gunilla Åkesson, Bert-Åke Varg och Karin Håglin-Pagmar samt fyra dansanta flickor. Jan-Olof Strandberg och Mille Schmidt delade på regin medan Egon Larsson stod för de koreografiska turerna.  Det skojades om kändisar som Carola och Bert Karlsson och om Gunnar Hellströms TV-aktuella "Raskenstam". En gammal Kar de Mumma-sketch "Krångel-Sverige" i Krylbo" fick nytt liv med Carl-Gustaf, obetalbar som rågblond servitris. Gunilla Åkesson gjorde ett fint sång- och dansnummer "Medan dom andra byter". Gus Dahlström tog sig an Åke Söderbloms gamla kuplett "En kônstig

Det var på hösten 1973 som Casinogänget gjorde sin bejublade comeback med revyn "Kom till Casino" på Intiman i Stockholm. Den revyn var en återblick med guldkorn ur de gamla Casinorevyerna från 1940 - och -50-talen och gick för utsålda hus i två år. I september 1975 var man tillbaka på Intiman med "Nya Casinorevyn", en revy som enligt författarna, Gösta Bernhard och Stig Bergendorff, bestod av 97 procent nyskrivet material.  Det gamla gänget var åter i elden: Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas och Gösta Krantz. Primadonna för året var Anna Sundqvist och dessutom medverkade sex dansanta flickor. Ur innehållet minns man gärna Carl-Gustafs monolog "Sensivitetskursen" och den stora stumfilmskavalkaden med hela gänget som gamla filmstjärnor t.ex. Helan & Halvan, Chaplin, Marlene Dietrich och Edvard Persson.  Här fanns sketchen om de fem kvinnorna som gjort hempermanent med varierande resultat. Och så Gus Dahlströms trag

U nder fyra decennier skrev och producerade Gösta Bernhard och Stig Bergendorff revyer. Först på den lilla Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm där man startade 1941. När den teatern revs flyttade man verksamheten till Blancheteatern och senare till ABC-teatern på Drottninggatan. I och med utflyttningen bröts raden av revyer i den speciella crazyform som var Casinogängets signum.  Men hösten 1973 kom man tillbaka. Det var teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews som erbjöd gänget att spela på Intiman vid Odenplan. Resultatet blev "Kom till Casino", en revy full av nostalgiska återblickar från de gamla klassiska Casinorevyerna, men också några helt nyskrivna nummer.  Det gamla gänget med Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas Lindkvist och Gösta Krantz förstärktes med primadonnorna Anna Sundqvist och Siv Erics samt sex dansande Casinoflickor.  Nu fick man återuppleva Carl-Gustafs underbara sketch där han plockar nålar ur den nyinköpta skjortan.

De populära Casinorevyerna med Gösta Bernhard i spetsen var pålitliga publiksuccéer på Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm under 1940-talet. Deras amerikanska crazystil med snabba vitsar i uppskruvat tempo var något nytt för den svenska revypubliken.  Påsken 1949 drog crazygänget söderut för ett gästspel på anrika Hippodromteatern i Malmö med revyn "OH!" eller "Olympiska hetsen" eller "Pippi i kroppen" som den också kallades.  I ensemblen fanns bland andra Irene Söderblom, Arne Källerud, Georg Adelly, Ullacarin Rydén, crazytrion Tre Knas (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar Knas och Curt "Minimal" Åström). Kai Gullmar svarade enligt programmet för "gudomliga melodier" men ingick också i ensemblen.  Programbladet är också crazyinspirerat. När man slår upp första sidan står det "HOPPSAN... nu har vi tryckt programmet upp och ner och bak och fram. Var god vänd!" Så får man vända programmet och börja bläddra bakifrån. A

Spansk fluga är en skalbagge som förr användes i medicinen, inte minst som kärleksbefrämjare. Den spanska fluga som gav namn åt den klassiska farsen är dock något annat, nämligen en kabarédansös. Pjäsens äldre herrar minns henne. Någon av dem gjorde henne med barn. Hon reste bort men såg till att hon fick underhåll av alla som kunde komma ifråga. Tidens hemlighetsmakeri gjorde arrangemanget möjligt.  "Spanska flugan" av Franz Arnold och Ernst Bach skrevs i 1900-talets början och fick en renässans när teaterdirektören Per Gerhard satte upp den på Vasan 1981. Gerhard hade bearbetat stycket och försett det med sång- och musiknummer.  Ensemblen bestod av idel folkkära skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill, Jarl Borssén, Gus Dahlström och Siv Ericks. Stor succé gjorde Lasse Berghagen i rollen som norrländsk friare med svindlande plastik. Louise Raeder, Karin Bergström, Gunnar Knas, Walter Norman, Gunnar Schyman och Gunilla Åkesson utgjorde resten av rollistan. Mago