Nöjesvirveln

Blott nio år gammal började Växjösonen Hans-Peter Edh att sjunga offentligt. Som 12-åring upptäcktes han på ett folkparksforum där han sjöng "O Sole Mio" så att allas hjärtan kom i dallring. Han jämfördes med den italienske gossopranen Robertino Loerti och utpekades som "Smålands Robertino". Sedan blev det turnéer i folkparkerna med familjeunderhållaren Elon Dahl. När målbrottet kom blev det uppehåll i sjungandet. Idag fyller Hans-Peter 70 år. Grattis! En del säger att han är förvillande lik Ulf Lundell. Det har hänt att folk har tagit fel och frågat honom: "Du är väl den där sångaren som flyttat till Österlen...?"  Båda är visserligen sångare, men rösterna är helt olika! Hans-Peter hade egentligen tänkt sig att bli arkeolog, men efter att ha deltagit i en amatörteateruppsättning hemma i Växjö uppmanades han att söka till scenskolan. Han genomgick den lyriska linjen på scenskolan i Göteborg och engagerades därefter till stadsteatern i Uppsala. Efter en sej

Om erotiska äventyr och förvecklingar i den förtrollade och förhäxade engelska midsommarnatten handlar William Shakespeares komedi "En midsommarnattsdröm". Här finns hovets värld, de båda unga förälskade paren, de gycklande hantverkarna och slutligen den fantastiska älvvärlden och dess skogsväsen. Tom Lagerborg iscensatte denna sagokomedi för Riksteaterns räkning 1972. Åke Lundqvist spelade pjäsens genomgående figur, det skälmska andeväsendet Puck.  Rutger Nilsson och Anna Godenius var ett vackert hertigpar. Pierre Lindstedt, Gus Dahlström och Raymond Nederström firade komiska triumfer som hantverkarna.  Scenografen Jindrich Dusek hade skapat en mycket enkel men effektiv dekor bestående av lösa skärmar, vita då handlingen utspelade sig i palatset, gröna med slingrande trädrankor då skådeplatsen var skogen. Björn Isfält och Lars Damberg hade försett komedin med nyskriven musik. "På det nakna scengolvet jagar de fyra unga älskande varandra med vildsint frenesi. Det är en a

Teaterboven - en annons från Stockholms Stads Brandstodsbolag - fanns ofta på sista sidan i många av 1950-talets teaterprogram. 

"Mitt vänliga fönster" kallade Karl Gerhard sin sommarrevy på Folkan i Stockholm 1934. Revyn var knappast så vänlig som titeln ville göra gällande. Revyförfattaren hade vässat sin penna och hans piska åstadkom säkert ett och annat rapp som träffade salongen.  Som vanligt hade Karl Gerhard försett sig själv med en rad ordrika kupletter där "Kungliga Johansson" och "Hallelujavisan" hör till de mest minnesvärda. Den sistnämnda väckte protester från religiösa kretsar. Här framförde primadonnan Zarah Leander "I skuggan av en stövel", en sång som Karl Gerhard skrev om judeförföljelsen, utan att med ett enda ord nämna Tyskland. Två år senare skulle Zarah bli nazitysklands mest populära artist.  I revyensemblen fanns bl.a. paret Calle och Emy Hagman, de komiska herrarna Eric Abrahamsson och Eric Gustafson, den steppande sångcharmören Gustaf Wally och krumeluren Wiktor "Kulörten" Andersson.  Gruppen The 5 Kentucky Singers, fem färgade gentlemen

Fästningsspelen i Varberg var under många år något av en institution i teatersverige. Inför den 18:e säsongen 1964 såg det dock ut som att traditionen skulle upphöra. Varbergs stad ledsnade efter att ha upplevt ett par regnvåta spelsäsonger. Teaterdirektrisen och skådespelerskan Elsa Prawitz kom som en räddande ängel, hon tog helt sonika och flyttade spelplatsen utanför fästningsmuren, mera i lä för lågtrycken, och så sände hon ut en samling trogna beundrare ur Badstyrelsen med håven, så att det nödvändiga startkapitalet kunde samlas ihop.  Med sig själv i titelrollen satte Prawitz upp Garcia Lorcas muntration "Den galanta skomakarfrun". Mot Elsa Prawitz spelade Tord Peterson den stackars skomakaren som får så mycket ovett av sin sköna och galanta hustru. En angelägen friare gestaltades av Hans Wahlgren. Totalt rymde rollistan åtta personer. Ingvar Danielsson svarade för scenografin och Hans Bergström regisserade. Dagens Nyheters utsände kritiker Ingvar Holm menade att spelpl

"Goda grannar" hette en av SVT:s långkörare i slutet av 1980-talet. I  48 avsnitt fick TV-tittarna följa ett antal familjer i ett gammalt hyreshus på Kadettgatan 60 på Östermalm i Stockholm. I centrum för handlingen stod familjen Runåker. Iris Runåker drev Iris Café i bottenvåningen, en samlingsplats för husets alla grannar. Iris som spelades av Helena Brodin - var gift med den till synes bekymmerslösa Helge (Anders Nyström) som hade tapetserarverkstad på innegården.  Iris hade bekymmer med husets förvaltare Pierre Walden (Peter Dalle). Pierre hade tagit över från sin svärfar Bror Öster (Birger Malmsten) som ägde huset.  Här fanns det unga paret Birgitta (Louise Raeder) och den småkriminella Kent (Lennart Jähkel) som väntade sitt första barn.  Den strikta översten Claes Rylander (Jan-Olof Strandberg) hade det inte alldeles lätt med sin hustru Charlotte (Meg Westergren) som intresserade sig för både kortspel, vin och andra män.  Nere på caféet satt Axel (Per Eggers) och diskut

Catrin Westerlund var en aktris som det verkligen sprakade om. Oavsett om hon spelade tung dramatik på Dramaten, uppsluppen komedi på privatteatrarna, eller var slagfärdig panelmedlem i radioprogrammet "På minuten" så var hon alltid lika suverän och självklar. Hennes roller blev aldrig slätstrukna. Hon visade tidigt talang för att agera och placerades i Elsa Olenius barnteatergrupp på Medborgarhuset. Fast prinsessa fick hon aldrig vara. Redan då var hon mörk och rösten lite hes, mest fick hon spela elaka häxor.  Det fanns någonting franskt över Catrin Westerlund. Hon såg ut som en fransyska och hon älskade Frankrike. Men hon var född på Södermalm i Stockholm, dotter till rörläggaren Westerlund. Catrin Westerlund (1934-82) Karriären tog raketfart redan under hennes andra år som elev vid Dramatens elevskola då hon fick hoppa in som ersättare för Eva Dahlbeck på nationalscenen. Inhoppet fick mycket uppmärksamhet och ledde till kontrakt med Dramaten direkt efter utbildningen. Där

När Git Gay kom till Göteborg så blev det en glitterfest av sällan skådat slag. Göteborgarna kippade efter luft när den stiliga primadonnan gjorde entré på Lorensberg utstyrd i lösögonfransar, strass, smycken, plymer och paljetter.  Det var i maj 1960 som Git Gay startade sitt framgångsrika krogshowande i Göteborg. Scenografen Folke Fasth hade dränkt krogscenen i gulddraperier och bland Gits spektakulära kreationer fanns en glasklänning som vägde 10 kilo, en i äkta leopardskinn och en i guldlamé. Hagge Geigert och Beppe Wolgers hade bidragit med textmaterial. På scenen fanns Bert-Åke Varg samt de fyra dansanta flickorna Gun-Britt Öhrström, Berit Hjelm, Annie och Nina Laising som gick under namnet Lorensbergs Show Girls.  "Göteborgarna får se en ny Git Gay. Var så säkra. Primadonnan har klivit ner från den piedestal som andra byggt och slagit sig lös i en spelglädje som bjuder många glada överraskningar" , rapporterade Göteborgs-Tidningen. Git Gays Las Vegas-inspirerade shower