Nöjesvirveln

"Paviljongen" hette Carl Zetterströms tredje revy som fick premiär på Scalateatern i Stockholm i januari 1974.  Revyns röda tråd var kriminalvården. "Paviljongen" var nämligen paviljong C, förmodligen på Kumla, där andra akten utspelade sig.  Här fick publiken möta väskryckare, bankrånare, poliser, skattesmitare, plitar, psykologer och doktorer i en skämtsam blandning. I ensemblen sågs bl.a. Lars Amble, Birgitta Andersson, Olof Lundström och Svante Thuresson. Hans Bergström regisserade. Birgitta Andersson lockade fram många skratt med några crazyartade monologer t. ex. den om damen som avskydde vänlighet. Mycket beröm fick Olof Lundström för sin porträttlika gestaltning av president Richard Nixon, här placerad i svenska samhället och döpt till Richard Nilsson. Många menade att det här var Carl Zetterströms bästa revyarbete dittills, att han nu hittat formen som nyskapande och radikal revyförfattare. "Låt mig redan från början avslöja att man kan spåra ett indir...

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om...

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had...