Nöjesvirveln

Skådespelaren Holger Höglund hade två stora tillgångar: En rapp replik och ett gravallvarligt ansikte.  Han var en lysande komiker i den lågmälda stilen. Han började sin karriär som trumslagare på Haga nöjesfält i Stockholm 1928, men han blev tvungen att sluta i orkestern eftersom ingen ville dansa. Folk stod bara i ring kring den allvarlige men rolige batteristen.  1929 kom han i kontakt med den jämnårige Gus Dahlström. De två bildade en komisk duo, "Bror min å ja", som så småningom bytte namn till "Gus & Holger".  Tillsammans medverkade de i ett otal filmer, revyer och varietéföreställningar på Casino, Scala och China.  Holger Höglund (1906-65) Det finns flera anekdoter om den kvicktänkte Holger Höglund, den kanske mest kända är när han fick ett telefonsamtal från en man på Taxeringsnämnden som hade vissa synpunkter på Holgers deklaration.  "Herr Höglund har gjort avdrag för femhundra kronor smink. Kan det vara riktigt det?" Holger fann sig genast: &

Sommaren 1974 anordnade GT (Göteborgs-Tidningen) lotteriet "Ring så spelar vi". Priset var gratisunderhållning med den frodiga sångerskan Sonja Hildings.  Sonja fick fara runt som en skottspole mellan olika tillställningar, det var 50-årskalas, bryggdanser, kafferep, syföreningsmöten, barnkolonier, bröllop och förlovningsfester m.m. Alla ville få en bit av Sonja som hade förmågan att liva upp humöret på vilken publik som helst med sin sång och sitt dragspelande.  Hon föddes på Gotland som Sonia Hildingsson, flyttade till fastlandet och utbildade sig till kallskänka. I slutet av 1950-talet slog hon ner sina bopålar i Köping, där träffade hon komikern och crazykillen Bernt Dahlbäck och så var gruppen Gårunt Show igång.  Det finns många varianter på hur namnet kom till, det här är Sonjas egen story: Gruppen hyrde en replokal som de tappade nyckeln till. För att komma in blev de tvungna att gå runt bakvägen. Dom sa alltid "Gå runt du"  till varandra.  Det var Bernt och

Barbro Sjöberg från norrländska Råneå hade tänkt sig att bli flygvärdinna, men kärleken till musiken tog överhanden.  I tonåren flyttade hon till Göteborg där hon slog sig ihop med fem andra flickor och bildade gruppen Julie Cockforster. Namnet hade de sett på en tunnelbanestation i London.  I två och ett halvt år spelade de på popgalor. Orkestern Five Sweeds blev nästa steg i karriären, med dem sjöng hon i tre år.  Five Swedes var populära även om en eftertraktad svensktoppsplacering uteblev. Dom testades till listan men hamnade på en elfteplats, precis under strecket. Barbro hade även otur med låten "Eviva Espana". Hon var faktiskt först med den i Sverige. Melodien hade hon fått från Tyskland, hon skrev själv en svensk text till den. Hon trodde att hon var ensam om låten och gjorde sig därför ingen brådska med att spela in den på grammofonskiva. Men även Sylvia Vrethammar hade fått tag på den och hennes inspelning blev en dunderhit.  Barbro fortsatte att glädja publiken med

Gaby Stenberg var den vackra, humoristiska, eleganta, spännande och lite hemlighetsfulla flickan i en rad 30-talsfilmer. Dessutom en skicklig pianist och ännu bättre sångerska. Hon föddes i Tokyo men med svenskt påbrå. Hon var bara halvåret gammal när familjen flyttade till Sverige. I trogen lydnad mot sin musikaliska moder tog hon pianolektioner upp till 17 års ålder. Så tröttnade hon på att klinka sig igenom Chopins preludier och smet in genom Filmstadens grindar för att bli elev hos SF.  Det blev filmlustspel med komiker som Åke Söderblom, Thor Modén och Nils Poppe, dramatiska roller i "Törst" och "Ung man söker sällskap". I Göran Genteles "Fröken April" och "Sängkammartjuven" var hon en parant operasångerska respektive stenrik änka. Apropå änka. 1954 gjorde hon storsuccé som Hanna Glavari i Ingmar Bergmans uppsättning av operetten "Glada Änkan" på Malmö Stadsteater. Gaby Stenberg (1923-2011) Hon var revyprimadonna på Södran och hos

Sångerskan Margareta Kjellberg blev något av en legend medan hon fortfarande var i livet. Hennes karriär var ju så ofantligt lång. Redan 1935 spelade hon in sin första skiva. Hon fick hela 75 kronor för fem inspelningar. Samma år debuterade hon som revyartist hos Kar de Mumma på Blanche. Där sjöng hon tillsammans med Valdemar Dalquist och det tog skruv med det samma. Margareta var född på norrlandskusten men tillbringade somrarna hos sin farmor i Västergötland. Det var där hon började spela gitarr och lärde sig alla gamla skillingtryck. Det var sorgliga och blodiga visor som "Lejonbruden", "Alpens ros" och "Hjalmar och Hulda". Hon fick också med sig mycket av den västgötska berättartraditionen. Konsten att berätta en rolig historia med snärt visade hon i televisionens långkörare "Har du hört den förut?" på 1980-talet. Margareta Kjellberg (1916-2005) Sjungandet och berättandet förde henne ända till Amerika. Hon underhöll svenskamerikaner och ameri

- Goddag, det är jag som har så roligt namn! - Jasså, vad heter du då? - Dahlström. - Vad är det för roligt med det? - Det vet jag inte. Men varje gång jag presenterar mig och säger Dahlström, då säger folk: "Det var roligt att höra." En sådan enkel vits kunde få publiken på Casinoteatern att explodera av skratt, särskilt när poängen serverades av Gus Dahlström.  Denna lysande och säregne humorist föddes i Järvsö och döptes till Gustav Adolf Dahlström. I sin ungdom bildade han Järvsö-Gustavs trio och for runt med sitt dragspel på logdanserna i Hälsingland. Det var som dragspelare han kom till Stockholm, debut på Nalen 1929. Han skrev och komponerade egna melodier också. En av de mer kända var "Tangonätter" som Gustaf Torrestad sjöng in på en 78-varvsskiva.  Gus Dahlström (1906-89) Vid en spelning på Haga Nöjesfält träffade han trumslagaren Holger Höglund. Tillsammans bildade de crazyduon Bror min och ja´. Vem som var bror min och vem som var ja´ blev aldrig riktigt

Lena Hansson hette en av 1960-talets flitigaste estradartister. Hennes vagga stod i Hålland, inte det låglänta med o utan det fjällhöga med å som ligger i Jämtland. Hembygden var henne mycket kär. Någon kanske minns hennes riviga "Jämtlandsjazz" som hon framförde i en Beppe Wolgers-revy på Idéon. "Riktigt käpprakt uppväckt blev man när Lena Hansson föredrog sin Jämtlandsjazz: det är utan vidare revyns braknummer, ett artisteri av klass, helt igenom inspirerat och rejält yrkeskunnigt. Här ställs samtliga medartister utan vidare i skuggan" , skrev Margareta Sjögren i Svenska Dagbladet.  Lena Hansson (1944-2016) Lenas pappa var musiker och kapellmästare på ett hotell i Jämtlandsfjällen. Lilla Lena vägrade att gå och lägga sig om hon inte först fick sjunga en barnvisa för gästerna. Hon började skola i Östersund, tog balettlektioner och snart blev det en hel del sång och spel också.  Det var Merit Hemmingson - sedermera berömd jazzorganist - som ville starta en trio. Hon

Helt nyligen uppmärksammade jag spionthrillern "Röd snö" i ett inlägg. En av de skumma typerna i den serien spelas av Percy Brandt, en skådespelare som är värd att påminna om.  Hans bakgrund är intressant. Percy föddes i Darjeeling i Indien där hans föräldrar var missionärer. När det var dags att börja skolan skickades han till England innan han som 10-åring kom till mormor i Örebro. Percy fick han heta för att det var ett vanligt namn i den engelska kolonin i Indien. Däremot inte i Örebro på 1920-talet. Och inte i Sverige över huvud taget.  Från början hade han siktet inställt på att bli musiker. Han började spela piano redan som 5-åring och kom in på Musikaliska Akademien när han var 22. När Riksteatern skulle sätta upp Staffan Tjernelds pjäs "Brott i sol" behövde man en skådespelare som kunde spela piano och eftersom Percy provat på skådespeleri inom studentteatern så fick han rollen.  Percy Brandt (1922-2005) Det blev tio år vid Riksteatern, däref

Året var 1961 och platsen Linköpings Folkets Hus. Folkparkerna arrangerade sitt årliga artistforum där nya talanger skulle visa upp sig med hopp om att få framtida engagemang. Det hade varit en ganska sömnig tillställning. Olle Björklund var presentatör och hade haft många nervösa debutanter att tala lugnande ord med, men få som verkligen kunde betraktas som fynd. Den församlade skaran av folkparksgubbar hade försjunkit ner i en dvala som knappast räckte till för en hövlig applåd åt vad som bjöds. Det var då det hände! In på scenen kom ett yrväder från Trollhättan vid namn Laila Westersund. Olle Björklund började tala vänligt och snällt med henne. Till sist tyckte yrvädret att det kunde vara nog snackat: - Är du nervös? frågade hon. Och så rev hon av två nummer till eget gitarrackompanjemang, det första en parodi på den rockande samen och hans "Vid foten av fjället" och därefter den populära schlagern "April April" där hon klämde i med en rejäl busvissling i r

Christer Borg, tidigare journalist på Kvällsposten, har skrivit en biografi om artisten Östen Warnerbring. Det är en mastig bok på närmare 300 sidor som täcker in hela Östens karriär, från starten som klarinettist på Malmös jazzklubbar, via skivframgångar och svensktoppsplaceringar, krogshower, teater och tv-program.  Visste ni att Östen avled under sitt gästspel i Hagge Geigerts Uddevallarevy på 1960-talet? Åtminstone enligt Expressens löpsedel: "Östen Warnerbring dog - Läkare grep in med hjärtmassage!" På grund av en svårartad halsinfektion fick Östen en penicillinspruta, något som han inte tålde skulle det visa sig. Östen fick hjärtstillestånd, men doktorn fick liv i honom igen.  En annan episod som återges i boken utspelar sig i Tranås Folkets Park. Parken hade utlyst en tävling som gick ut på att kora Smålands Östen Warnerbring. Östen ställde upp själv, lite lätt maskerad. Han kom på andra plats! Boken om Östen är full av intressanta anekdoter, ett rikt bildmaterial samt

Den mångsidige multikonstnären Gösta Linderholm utkom för en tid sedan med en självbiografi betitlad "In kommer Gösta". Det är ingen traditionell memoarbok där livet berättas i kronologisk ordning, det är mer osorterade minnen, foton, sångtexter, noter, teckningar och målningar, alltihop i en salig röra. "Huller om buller" för att referera till en av Linderholms många sånger. Med humoristisk ton berättar Gösta om tiden som ung klarinettist, om det stora genombrottet med Sveriges Jazzband och deras sanslösa galenskaper på turné och i TV. Anekdoter om hans karriär som reklamchef på ett grammofonbolag, spännande möten med storheter som John Denver, Lee Hazlewood, Tom Jones, Jimi Hendrix med flera. Historien bakom succén "Rulla in en boll och låt den rulla" och hur han fick uppdraget att skriva musiken till Astrid Lindgren-filmen "Rasmus på luffen". In kommer Gösta Linderholm Det är en mycket lättläst och underhållande bok. Det råder in