Nöjesvirveln

Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf

"Richard Rodgers operett Oklahoma har litet sent omsider kommit till Storan i Göteborg. Premiären på fredagskvällen tydde på att teatern får motse en ny succéstid utan bekymmer för nya program, och för ett par ungdomar betydde fredagskvällen ett definitivt genombrott i operettgenren" , rapporterade Expressen. "Oklahoma" var något nytt och annorlunda på operettscenen. Förklädda prinsar, ljuva prinsessor och struttiga grevar hade fått ge vika för andra miljöer med människor av annat slag. Här hamnade man bland söta farmarflickor och cowboys. Handlingen som utspelar sig i 1800-talets Oklahoma rör sig kring rasism och fiendskap mellan jordbrukare och cowboys. I centrum finns två kärlekspar: Curly och Laurey och Will och Ado Annie. Operetten är fylld av vilda dansnummer, revolvers, blänkande knivar och illusoriska slagsmål.  I Storans uppsättning spelade Arne Hasselblad och Berit Kjerrman Curly och Laurey.  "I Arne Hasselblad har teatern fått en förmåga, som hastigt

Lagom till julen 1965 gjorde Dramaten en bejublad version av Thorbjörn Egners sagospel "Klas Klättermus" i regi av Jackie Söderman. Föreställningen artade sig till en riktig familjefest som gick hem hos barn i alla åldrar.  I rollistan fanns många namnkunniga skådespelare. Helena Brodin lyckades fånga hela Klas Klättermus väsen. Sven-Bertil Taube var både listig och charmig som Mickel Räv. Sigge Fürst var som klippt och skuren för rollen som den snälle Bamsefar. Utöver Dramatens fasta skådespelare fanns ett gäng barnskådespelare i åldrarna 6-12 år som gestaltade skogsmöss och ekorrbarn.  En enig kritikerkår hyllade uppsättningen: "Först skall sägas att Klas Klättermus är helhjärtad barnteater för fullt teatermaskineri. Om än viktigare: Jackie Söderman är en regissör med känsla för livet och umgängestonen i Hackebackeskogen. Nästan all bokens charm har han räddat över till scenen och därtill har han lagt rörelsen, gjort den till ett enormt plus. Det gäller helheten lika v

Just nu sänder SVT den fina dramaserien "Hem till byn" i repris på eftermiddagarna. Det är en verklig klassiker som man mer än gärna återser.  "Hem till byn" är berättelsen om en samling människor i en liten mellansvensk avfolkningsbygd - storbonden, småbrukaren, bensinmacksägaren, byskolläraren, bygdeoriginalet och alla de andra "vanliga" människorna.  Serien skrevs av Bengt Bratt som själv växte upp i ett litet jordbrukssamhälle i Värmland. "Hem till byn" hade premiär 1971 och var då tänkt som en debattserie om landsbygdens avfolkning. Staten hade bestämt att jordbruket skulle rationaliseras och alla småbruk slås ihop till stora, lönsamma enheter. Det innebar att småbönderna skulle överlämna marken till den granne som lantbruksnämnden ansåg vara värd att satsa på, ta emot avgångsvederlag och flytta till närmaste stad eller tätort för omskolning.  Världens äldsta TV-serie har den kallats. Under en tidsrymd av 35 år gjordes 52 avsnitt förde