Nöjesvirveln

Om namnet Isa Quensel dyker upp nu för tiden så är det oftast i korsord när det behövs ett namn på tre bokstäver. Egentligen hette hon Anna-Lisa, det förkortades till Isa när hon gjorde teaterkarriär. Hon var en av de riktigt stora inom svenskt teaterliv. Film, teater, opera och operett - Isa Quensel behärskade hela fältet.  Hon var dotter till Schultz i den göteborgska vinhandlarfirman Schultz, Greisse & Co, importörer av punschmärkena Röda strecket och Gröna strecket. Monopolet gjorde slut på firman. Pengarna räckte inte till den sångutbildning som Isa hoppades på. Sångpedagogen Gertrud Rydbeck-Olsson förbarmade sig över henne, gav henne privatlektioner och skickade henne sedan vidare till sin bror Oscar Rydbeck i Djursholm för vidare hjälp med utbildningen. Rydbeck bekostade Isa Quensels sång- och balettstudier i Paris under tre år.  1929 debuterade hon som balettflicka i operetten "Rose-Marie" på Vasateatern, därefter följde revyer hos Ernst Rolf och komedisuccén &quo

Franz Lehárs berömda operett om den stenrika änkan Hanna Glavari och greve Danilo Danilowitsch nådde Oscarsteatern i Stockholm för första gången den 22 januari 1907. "Glada Änkan" blev den 47 dagar gamla teaterns tredje operett efter invigningsprogrammet "Frihetsbröderna" och sedan "Lilla Hertigen". Änkan spelades då av Emma Meissner. Calle Barcklind gjorde greve Danilo. "Glada Änkan" blev en stor framgång och spelades 178 gånger, ett alldeles otroligt rekord på den tiden. Inte mindre än åtta gånger har "Glada Änkan" återkommit till Oscarsteatern i olika uppsättningar.  Hösten 1967 spelades titelrollen av den 25-åriga Berit Carlberg som blev den yngsta änkan genom tiderna. Hon ställdes mot den store Dramatenskådespelaren Jarl Kulle som gestaltade greve Danilo på ett sätt som ingen gjort tidigare. Bara hans första entré där han berusad raglar nedför en trappa var ett komiskt uppvisningsnummer värt biljettpengen. Isa Quensel stod för regi

"Revy" var en underhållningsserie på tre program som hade premiär i Sveriges Television den 7 november 1970.  Karin Falck var producent, Nisse Hansén kapellmästare, Gordon Marsh svarade för koreografin och lustifikationerna skrevs av manusförfattarna Bengt Linder och Björn Barlach. Artisterna som framträdde var Monica Nielsen, Isa Quensel och Jan Malmsjö. Programmen spelades in live inför publik på Cirkus i Stockholm utan några omtagningar. Karin Falck menade att det skulle vara mer livsglädje än perfektionism. Någon kameramiss eller en bortslarvad replik gjorde inte så mycket. Förutom de tre artisterna fanns en balett med i bilden också, fyra unga herrar och två damer.  TV-kritikern Ingvar Orre i DN talade om storsuccé redan efter första avsnittet: "Jag tycker mycket om den här blandningen och anser att Jan Malmsjö med sitt våldsamt oblyga utspel är en rejäl tillgång för oss som vill ha trevligt på lördagskvällarna." Åsa Wall i Svenska Dagbladet tilltala