Nöjesvirveln

Inger Juel var en duktig skådespelerska och sångerska med komisk talang. Men trots många bra roller så ville det aldrig lossna riktigt ordentligt för henne. Motgångarna var fler än framgångarna. "Jag hör till en generation som ideligen får göra nya genombrott. Man kommer och man glöms. Och när man har framgång kallas det för comeback" , konstaterade hon i en intervju. En konferencier presenterade henne en gång som "representanten för det något fräcka könet!" Hon var en mycket modern och hämningsfri kvinna som led av en ovanligt stor öppenhet, vilket tyvärr blottställde henne och skapade en massa bekymmer.  Hon kom in på Dramatens elevskola i början av 1940-talet. Extraknäckte de tre elevåren på Skansenteatern, i Blancherevyn och filmade med Anders Henriksson i "Det vackraste på jorden". Hon åkte till England för att studera teater och blev erbjuden en filmroll mot Anton Walbrook, men det blev ingen internationell karriär då hon redan var kontrakterad av Eu

"Slaget om Andersson", kallade Hagge Geigert sin nyårsrevy 1967, hans tredje på Lisebergsteatern i Göteborg. Herr Andersson, gestaltad av Olle Andersson, fick symbolisera alla ytterligheter i samhället. Han var ateist, suput, matvrak, playboy och kulturradikal. Kring honom slogs de goda makterna, monarkisterna, pingstvännerna, lantbrukarna och försvarsvännerna. De goda representerades av Georg Adelly, Laila Westersund, Inger Juel, Hans Wahlgren och Gittan Kjell. Mille Schmidt regisserade, Walter Larsson var kapellmästare och Ingemar Wiberg svarade för dekor och dräkter.  Första kvarten handlade alltså om herr Andersson, sedan lämnades plats för fristående nummer med göteborgsanknytning och TV-aktualiteter. Här gisslades Sveriges Radios underhållningsprogram för pensionärer. Bara för att man råkat fylla 67 behöver man inte nödvändigtvis uppskatta dragspelsmusik. Olle Andersson mediterade över socialdemokratisk tidningsdöd i monologen "LO:s familjegrav". Primadonn