Nöjesvirveln

Skådespelaren Christian Fiedler föddes i Tyskland, tillbringade sina tidiga barnaår i Polen innan han som åttaåring skickades till Sverige. Hans föräldrar var skådespelare och själv filmdebuterade Christian som fyraåring i barnfilmen "Der kleine Muck" som hans pappa Franz Fiedler regisserade. Det var i Tyskland han utbildade sig till skådespelare på 1960-talet. Sina första roller gjorde han på stadsteatern i Saarbrücken. Tillbaka i Sverige blev det engagemang hos Riksteatern innan han knöts till Helsingborgs stadsteater 1967.  Det blev sex år i Helsingborg och han medverkade i uppsättningar som "Den kaukasiska kritcirkeln" av Brecht, "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg, "Möss och människor" av John Steinbeck. Han stod sällan överst i rollistan, Christian Fiedler profilerade sig istället som en duktig birollsskådis, men i "Nalle Puh" fick han i alla fall spela huvudrollen. Christian Fiedler (1940-2019) Han kom till Göteborgs stadstea

En stark men något udda sammansättning av artister framträdde på Berns 1969 i en show med den egendomliga titeln "NYS".  De fyra artisterna som fogats samman till en showkvartett var Siw Malmkvist, Tommy Körberg, Eva Rydberg och Sten Ardenstam. För kompet svarade den eminenta orkestern Dynamite Brass under ledning av Lars Samuelsson. Janne Halldoff regisserade och Eva Rydberg svarade för koreografin. Flera textförfattare hade bidragit med material: Björn Lindroth, Gottfried Grafström, Peter Himmelstrand och Åke Cato. Resultatet blev oväntat lyckat. Synd att inte SVT dokumenterade denna pärla för eftervärlden. Här fick publiken njuta av flera duetter mellan Siw Malmkvist och Tommy Körberg, bl.a. ett festligt Beatles-potpurri med svenska texter. Siw drog ner ovationer och applådåskor på egen hand för sitt framförande av Gilbert Bécauds "It must be him". Eva Rydberg fick göra ett härligt clownnummer till tonerna av "O mein Papa".  Sten Ardenstams komiska tala

Lisskulla Jobs, Björn Berglund, Gunvor Pontén m.fl. förnöjde folkparkspubliken sommaren 1952 med den engelska komedin "Familjens vita får". Handlingen utspelar sig i en gammal fin, borgerlig engelsk familj, en sådan som är respekterad av alla och där livet löper efter traditionsbundna linjer. Plötsligt visar det sig emellertid att alla familjemedlemmar är stortjuvar. En son i familjen är mästare på att förfalska bankpapper men när han blir kär i en flicka beslutar han sig för att börja ett nytt liv och bli en hederlig karl. Hans iver att tvätta bort sitt dåliga samvete smittar av sig på de övriga i familjen och det blir en allmän omsvängning av deras moralbegrepp ända tills det visar sig att föremålet för sonens heta låga också är stortjuv... Det var en i allra högsta grad festlig komedi som gick hem hos parkpubliken även om en del recensenter ansåg att det var ett omoraliskt stycke. För det kringresande teatersällskapet blev det en påfrestande sommarturné då turnébussen drab

"Cyklar" var namnet på Galenskaparna och After Shaves tredje gemensamma revy. Föreställningen presenterades som en cykel i tre delar - bakhjulet, ramen och framhjulet. Cykeln symboliserade livet. Bakhjulet var det förgångna, ramen nutiden och framhjulet framtiden. Premiären gick av stapeln på Lisebergsteatern i Göteborg våren 1985 och spelades där över hela sommaren. Gängets motor Claes Eriksson hade som alltid åstadkommit texter av hög kvalitet, underfundiga, kvicka, roliga och ibland dråpliga.  I "Cyklar" avlöste faktiskt pärlorna varandra t.ex. Anders Eriksson som charterturisten Adam i Paradiset på jakt efter sin Eva, den makalösa Hamletparodin, trendgisslarsången "Alla rosa", sketchen "Herrboutiqen" (kunden som vill ha en beige polotröja i banlon), Brelpastischen "Under en filt i Madrid" m.m.  "Underbara galenskaper" var Expressens rubrik, Mats Olsson skrev: "Nu är Galenskaparna och After Shave definitivt i underhåll

Paul Abrahams 1930-talsoperett "Viktorias husar" var ett pålitligt slagnummer för de många operettsällskap som lyckliggjorde folkparkspubliken förr i världen.  Styckets hjälte, ryttmästaren Stefan Koltay, lyckas rymma från ett sibiriskt fängelse samma morgon som han skall avrättas. Hans ungerska fästmö Viktoria tror att Koltay har stupat för länge sedan och har därför gift om sig med en amerikansk diplomat. Diverse äventyr och strapatser sker på väg mot finalen då Stefan och hans kära Viktoria till slut återförenas. I Folkparksteaterns uppsättning sommaren 1954 spelades Viktoria av Birgitta Glantz. Ryttmästaren gestaltades av den skönsjungande Nils Bäckström. Bertil Thiwång gjorde stor lycka i den komiska rollen som ryttmästarens kalfaktor. Josef Halfen regisserade och Birgit Cullberg stod för koreografin. Expressens recensent Yngve Flyckt var måttligt road av operetten: "Abrahams musik är vid det här laget tämligen vattnig men lever högt på ett par örhängen. Resten gör

Annalisa Ericson hade en ovanligt lång karriär. Hon fanns med i nöjesvirvlarna under nästan hela 1900-talet och blev en av våra allra folkkäraste skådespelerskor.  Hon var blott fem år när hon började dansa i Operans balettskola. Inom några år hade hon hunnit spela revy med Ernst Rolf och dansat i operor som "Aida" och "La Boheme". På 1930-talet kom hon in vid filmen, första stora rollen var som Anna i "Värmlänningarna" 1932. Hon gjorde runt 60 filmroller under sin karriär och spelade mot alla de stora: Adolf Jahr, Edvard Persson, Inga Tidblad, Gunnar Björnstrand, Åke Söderblom, Thor Modén, Eva Dahlbeck, Sven Lindberg... Listan kan göras hur lång som helst. Annalisas talang för både sång, dans och skådespeleri gjorde henne mycket användbar i revyer och musikaler. Hon var stjärna i otaliga Kar de Mumma-revyer på Blanche och Folkan. I 1956 års revy "Vi roar oss kungligt" gjorde hon stormande succé med kupletten "Den saltaste bönan i stan"