Nöjesvirveln

"Ångpanna på er!" Så löd stridsropet i 1968 års adventskalender "Klart spår till Tomteboda".  Tomteboda låg lagom långt hemifrån och lagom högt över havet. På järnvägsstationen fanns stinsparet Susanna och Svante Semafor och den pensionerade lokeldaren Sigge Sot. Dessa tre hade som uppgift att bygga världens mest spännande lok! Loket var tvunget att vara klart till julafton för att kunna dra tomtens jultåg. Naturligtvis inträffade en hel del strapatser och hinder på vägen. Hans Lindgren spelade stinsen Svante Semafor, en snäll, fantasifull, lättrörd och fåfäng man som tog sig själv och sitt yrke på största allvar. När han blev upprörd utbrast han: "Ångpanna", för det var ett varmt och tryggt ord för honom. Stinsfrun Susanna var ett rivigt och rejält fruntimmer som bakade världens godaste pepparkakor. Den rollen var som klippt och skuren för Inga Gill. Arne Källerud gestaltade hjälpredan Sigge Sot som drömde om att bli lokförare men blev eldare istället. En

Våren 1955 övertog de båda Casinoherrarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff den gamla Blancheteatern vid Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Första programmet för de nya teatercheferna blev en revy betitlad "Mellan vänner".  I ensemblen fanns välbekanta artister som Arne Källerud, Georg Adelly, Hans Lindgren, Katie Rolfsen, Gösta Krantz, Irene Söderblom, Berit Hedenö, de tre skönsjungande systrarna Rosenblom samt Gösta Bernhard själv. Det skojades om ämnen som t ex Radiotjänst, tunnelbanan, Ingrid Bergman och Rosellini. Katie Rolfsen gjorde en allvarsam monolog om en aktris på dekis, gammal och alkoholiserad men med outtömlig speliver. Publikfavoriten Georg Adelly gjorde ett av sina fina pantomimnummer. Någon kanske fortfarande minns Gösta Bernhard som medaljong mellan två kvinnobröst sjungandes revyns ledmotiv "Mellan vänner". "Denna lilla medaljong har fått en plats som ni vill hugga, mitt emellan en balkong som skjuter fram och kastar skugga. Missunnsamt fö

Hans Lindgren blev hjälplöst förälskad i teatern redan som liten. Då kunde han inte gå och lägga sig på kvällen om inte någon först applåderat åt honom.  Han var blott 10 år när han gjorde sin filmdebut i "Prästen som slog knockout". Annars är det väl som en av de sju syskonen i "Barnen från Frostmofjället" som många minns Hans Lindgren. Denna snyftklassiker från 1945 var en av de första riktigt stora svenska barnfilmerna och den blev en stor succé. Lindgren medverkade som barnskådespelare i en lång rad filmer innan han blev för gammal och övergick till teaterscenen. Ett par år i mitten av tonåren var han anställd vid Dramaten med det furstliga gaget a´ 30 kr per föreställning. Jarl Kulle och Per Oscarsson spelade då som elever på samma scen för bara 6:50. Hans Lindgren (1932-2012) På Dramaten fick den unge Hans Lindgren bland annat spela mot Lars Hansson, en av Sveriges största skådespelare genom tiderna. I Shakespeares "Rickard III" gjorde Hans högtidlig

"Jag vill träffa Mjosov" är något så ovanligt som en rysk fars. Valentin Katajev skrev den här satiriska  pjäsen redan på 1930-talet men den fick sin urpremiär först 1946. I Sverige upptäcktes pjäsen på 1970-talet, det var Malmö Stadsteater som var först med att ta upp den på repertoaren. 1975 var det Riksteaterns tur.  Intrigen utspelar sig på vilohemmet Solrosen i Moskvas utkanter. På hemmet vilar sig byråkratfunktionären Mjosov varje söndag. En lägre tjänsteman uppsöker honom för tillstånd till köp av målarfärg. För att komma in på det berömda vilohemmet uppger han sig att vara make till en berömd traktorförerska, just medaljerad. Hon dyker givetvis upp på Solrosen, liksom hennes riktige make, liksom Mjosovs älskarinna, liksom älskarinnans man o.s.v. Det blir förväxlingar och spring i biljardrummet, in och ut ur trånga garderober och ännu trängre klockfodral... I själva verket är farsen en satirisk känga till den sovjetiska byråkratmoralen. I Riksteaterns version spe

De två herrarna Oscar och Felix flyttar ihop, den ene är skild och den andre utkastad och ingen av dem är riktigt säker på varför deras äktenskap gick i kras. Det dröjer inte länge förrän konflikter uppstår, samma strider som de hade i sina äktenskap. Den robuste och slarvige Oscar upptäcker snart att kvinnliga egenskaper, sådana som städmani och matpratande, blir dubbelt irriterande om det är en man som utför dem. Felix är en övernitisk pedant som blir hysterisk när steken får vänta för länge eller om cigarraska faller på textilierna.  Neil Simons komedi "Omaka par" hade urpremiär på Broadway 1965 och kom till Sverige året därpå i en uppsättning på Intiman med Jan Malmsjö och Carl-Gustaf Lindstedt i de två huvudrollerna.  Spelåret 1974-75 gick pjäsen ut på Riksteaterturné med Hans Lindgren och Jarl Borssén som det omaka paret. Lindgren och Borssén hade samarbetat i flera teateruppsättningar, en krogshow och i TV-serien "Herrarna i hagen" och etablerat sig som