Nöjesvirveln

Agneta Prytz (1916-2008) hörde till de mest uppburna aktriserna under 1940- och 50-talen. Idag tillhör hon de där sorgligt bortglömda som det talas om alltför sällan. Alla ni som sett kultfilmen "Repmånad" känner igen henne, hon spelar mamman till Åbergs rollfigur Helge.  Diplomatdottern Prytz - fallen efter Björn Prytz vår Londonambassadör under krigsåren - gick en ovanlig för att inte säga exklusiv väg till teaterscenen. I slutet av 1930-talet började hon med att studera dans för den store Kurt Joos i ett gammalt engelskt slott i Londons utkanter. Birgit Cullberg var en av hennes danskamrater. Vid krigsutbrottet for de båda damerna hem och fick engagemang hos Karl Gerhard. Redan då hade en komisk talang börjat spira hos Agneta Prytz och efter några säsonger som dansös for hon till hemstaden Göteborg för att vara rolig som sin egen revydirektör på Folkteatern.  Nu hände det sig så att teatern brann ner just före premiären och ensemblen fick hyra in sig på Stenhammarsalen

Det är många skådespelare som gärna talar om att dom började i branschen redan som julängel i lekskolan. Med Sten Ardenstam var det tvärtom. Han var 31 år när han påbörjade sin teaterkarriär. Då hade han varit handelsresande i glödlampor i tolv år. Senare blev han bilförsäljare, sålde engelska Hillman. Fördelen med hans säljarbakgrund var att han kom i kontakt med "vanligt folk". Han lärde sig vad Svenssons tyckte var kul.  Teaterdebuten skedde i musikalen "Saken är Oscar" på Oscars 1953. Framfusiga herrar blev hans speciella rollgebit, han hade mött många sådana och studerat attityderna och gesterna.  Att spela berusad var en annan gren där Ardenstam var oslagbar. I filmen "I död mans spår" spelade Sten Ardenstam en kille som inte kunde se en flaska utan att tömma den. Vid en tagning blev fotografen så full i skratt när han såg Stens apkonster i sökaren att han tappade greppet om kameran. Med tårarna rinnande ur ögonen sjönk han dubbelvikt ner i gräset.

Det var en ung och mycket begåvad ensemble som stormade in på Chinateaterns scen när Leonard Bernsteins musikal "West Side Story" hade premiär i februari 1989. Teaterdirektören Hasse Wallman hade storsatsat. Massor av dansare, stor orkester och en häftig dekor stor som ett trevåningshus.  "West Side Story" handlar om ungdomar i New York som konfronteras med rasmotsättningar och våld. Några dör på vägen mot finalen. Här finns musikaliska toppnummer som "Tonight", "Maria" och "I like to be in America".  Uppsättningen på China blev en gigantisk succé med närmare 400 föreställningar och en publiksiffra på cirka 340 000. Recensenterna var i stort sett eniga om att det här var en riktigt bra föreställning. Huvudrollerna som Maria och Tony spelades av Maria Rydberg och Joakim Jennefors. Sharon Dyall fick något av ett genombrott i rollen som Anita. Vidare medverkade bland andra Petra Nielsen, Myrra Malmberg, Lars Bethke, Elisabeth Edgren och

"Det fina med en Hasse och Tage-revy är att man hela tiden befinner sig i angenämt sällskap. Alla är fenomenalt begåvade, alla behärskar sitt jobb till fulländning - ett kriterium på det är att ett eller möjligen ett annat tunt litet nummer som råkat slinka med i det lysande spektaklet, ändå uppfattas som väsentligt" , skrev Allan Fagerström efter att ha bevittnat den försenade premiären av AB Svenska Ords revy "Svea Hund" på Göta Lejon.  Det var katastrofläge när en av föreställningens tyngsta affischnamn, Lena Nyman, insjuknade i stämbandsinflammation någon vecka innan premiären. Tiotusentals biljetter var redan sålda i förköp. Lena Dahlman hoppade in med kort varsel och räddade produktionen första spelveckan. Hasse och Tage bad tidningarna vänta med sina recensioner tills Lena Nyman var tillbaka, fram till dess betraktades föreställningarna som genrep och biljetterna såldes till reducerat pris.  "Svea Hund" på Göta Lejon innehöll många pärlor so

Under många år, långt in på 1980-talet, var det vanligt med TV-teater i Sverige. Det var påkostade produktioner, omsorgsfullt gjorda direkt för televisionen. TV-teatern spelade upp klassiker av t. ex. Strindberg, Brecht och Shakespeare rakt in i vardagsrummen. I rollistan fanns många gånger Helena Brodin.  Hon gjorde sin TV-debut redan 1960, just nykläckt från Dramatens elevskola, i "Ett leende triumftåg" av Olle Hedberg. Hon kastades huvudstupa in i TV-teatern och gjorde elva roller på ett enda  år. Hon uppmärksammades på allvar av tittarna och inte minst av recensenterna 1963, då Bengt Lagerkvist gjorde en version av Carl-Jonas Love Almqvists novell "Det går an" från 1839. Helena Brodin Många minns henne som den kloka och godmodiga Signe Svensson i Sven Delblancs "Hedebyborna" 1978-82.  Där var hon gift med den opålitlige slarvern Svensson (Anders Nyström). Brodin och Nyström spelade äkta makar i ytterligare en populär TV-serie, den mer lättsam

Det var en tid med förnämt folk i gala och fattigt folk i trasor. Men i Budapests yra nattliv beblandade sig dock de förnäma unga herrarna med unga vackra kvinnor av enklare härkomst.  Operetten "Csardasfurstinnan" handlar om den unge fursten Edwin som förälskar sig i den sköna operasångerskan Sylva Varescu, något som hans föräldrar inte alls uppskattar.  "Csardasfurstinnan" är en av de mest spelade operetterna och den stod på Oscarsteaterns repertoar ett flertal gånger genom åren, bl.a. 1954 med Ulla Sallert och Einar Beyron som Sylva och Edwin.  1981 var det dags för en ny uppsättning, denna gång med Louise Werner och Johnny Blanc i de två huvudrollerna. John Harryson och Berith Bohm spelade furstens föräldrar. Claes Jacobsson gjorde en äldre greve och i den komiska rollen som Boni gjorde Thore Skogman uppmärksammad debut på Oscars tiljor. Elaka tungor undrade vad Thore Skogman hade på Oscars att göra, men Thore klarade uppgiften med glans och visade sig ha

Scalateatern på Wallingatan i Stockholm var under 1940- och 50-talen en av Stockholms ledande revyscener. Författarduon Nils Perne och Sven Paddock svarade för 20 Scalarevyer under åren 1942-59. Den stora publikfavoriten på Scala hette Lasse Krantz, en användbar komiker som medverkade i de flesta revyerna. Särskild munterhet väckte hans många damimitationer.  Säsongen 1950-51 hette revyn "Komik på liten gata" och förutom redan nämnda Lasse Krantz bestod ensemblen av Git Gay, Carl-Axel Elfving, Kai Gullmar, komikerparet Gus & Holger (med efternamnen Dahlström och Höglund), samt nykomlingarna Harriet Andersson och Martin Ljung.  "Scalateaterns revy har med åren blivit något man ställer stora förväntningar på. Höstrevyn Komik på liten gata hade premiär igår. Förväntningarna infriades. Det är inte ofta man upplever en färdig revy på premiären. Regissör Sven Paddock hade emellertid igår trummat fram en föreställning som gick i föredömligt snabbt tempo och som stort s

Året var 1961. En i Sverige okänd norsk komiker stod i sjömanskostym på Lisebergs stora scen och fick publiken att kikna av skratt när han berättade om flickorna i Lissabon. Så kom Ulf Thorén och gav honom chansen i TV och snart skrattade hela Sverige åt hans monolog "I marinen", som den egentligen heter. "Det dom har det har dom ju här i Lissabon" , var hans svar när fartygets befäl höjde ett varningens finger och sa åt honom att flickorna i Lissabon inte hade något mer att komma med än flickorna hemma i Oslo.  Arve Opsahl hette skådespelaren som framförde detta klassiska revynummer. Det sägs att han blev hedersgäst hos portugisiska turistbyrån tack vare denna upplysning. Arve var sedan länge en etablerad artist hemma i Norge. Scenkarriären började på 1940-talet och han blev med tiden en av Norges mest folkkära skådespelare. Han medverkade i en lång rad revyer på Chat Noir i Oslo, var engagerad vid Oslo Nye Teater, gjorde ett stort antal grammofoninspelningar

Farmor Agnes Borck sitter på sängkanten och samtalar med Gud och ser tillbaka på sitt liv. Hon började som fattig piga, gifte sig rikt och blev karriärkvinna. Under alla år har hon drivit sin makes gods med hårda nypor. Hon har inte varit snäll. Hon har hunsat sin make, tyranniserat tjänstefolket och aldrig givit sina barn någon kärlek. Barnen har sedan länge vänt henne ryggen och hon får heller inte träffa sina barnbarn. Nu, inför sin 76-årsdag, gör hon ett tafatt försök att försonas med barnen. Hon tänker sälja gården för att ge dem ett fint arv. Hjalmar Bergmans "Farmor och Vår Herre" är en klassiker som har spelats på många teaterscener och rollen som Farmor har blivit en paradroll för många äldre aktriser.  1963 gjorde operettstjärnan Naima Wifstrand rollen i en bejublad uppsättning på Stockholms stadsteater. Åke Fridell, Märta Dorff och Nils Fritz spelade de tre barnen. Keve Hjelm gestaltade familjens svarta får Nathan, det förskrämda barnbarnet som stal och flydde

Operetten utspelar sig i 1700-talets Venedig. Hertigen av Urbino är en kvinnotjusare som fått ögonen på Delacouas stiliga hustru. För att rädda henne undan Hertigen utbryter en förklädnadscirkus med många förvecklingar. I den mörka, italienska natten vet man inte vem som är utklädd till vem.  "En natt i Venedig" av Johan Strauss d.y. hör inte till hans största framgångar. Redan vid urpremiären konstaterades att texten var i tunnaste laget och musiken kom att omarbetas gång på gång. Stora Teatern i Göteborg fick ändå en hygglig framgång när operetten sattes upp i Josef Halfens regi 1953. Här fanns publikkära namn i rollistan som Gösta Kjellertz, Maj Lindström, Eric Zetterman, Märta Ternstedt och Nisse Ericson.  "Halfen, som har en beundransvärd förmåga att blåsa liv i Storans stundom något slumrande förmågor, ger en glad och livlig föreställning i rivande tempo. Straussoperettens första tämligen menlösa akt har inte varit mycket att göra åt, men desto bättre blir det

Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku