Nöjesvirveln

Barnteater har ju länge varit en väletablerad genre, men begreppet pensionärsteater är kanske inte lika välbekant. Deckarförfattaren Olov Svedelid slog ett slag för den äldre publiken på Reginateatern i Stockholm 1985 då han skrev och producerade folklustspelet "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" med den nybildade Senior-Teatern.  Senior-Teatern riktade sig enbart till pensionärspubliken. Man gav föreställningar klockan 13 på dagen, ett bra alternativ för dem som ogillade att vara ute sent om kvällen.  "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" hade folklustspelets alla viktiga ingredienser. Det är 1940-tal. En gård med två familjer i varsin stuga, där den ena familjen anser sig vara lite finare än den andra. Den unga dottern i ena familjen förälskar sig i grannpojken vilket föräldrarna anser som olämpligt.  Söderkåksidyllen i Trädgårdsgränd störs av maktfullkomliga myndigheter som tänker riva stugorna och bygga kontor åt kommunaltjänstemännen. Hotet gör att de båda familjerna

"Missförstå mig rätt" hette en komediserie i fem avsnitt som sändes i Sveriges Television för 30 år sedan. Jag undrar om någon överhuvudtaget kommer ihåg den? Jag hade nästan glömt bort den själv när jag hittade den på ett gammalt VHS-band. Serien regisserades av Henrik von Sydow som även skrivit manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Henry Bronett. Denna situationskomedi handlar om den unge doktor Ferdinand Ruben (Henry Bronett) som nyligen öppnat egen praktik. Plötsligt dyker hans farbror Leo (Jarl Borssén) upp. Han har blivit utkastad av sin hustru (Meg Westergren) och flyttar in på Ferdinands vardagsrumssoffa.   Ferdinand får dessutom ideliga besök av sin mamma Gertrud (Gudrun Henricsson), som är sångpedagog. Hon styr och ställer i Ferdinands liv och gör allt hon kan för att hitta en duglig kvinna åt honom bland sina elever. Kontentan av det hela blir att alla trivs hemma hos Ferdinand - utom Ferdinand själv som aldrig får lugn och ro.  En lång rad bifigurer finns oc

August Strindbergs "Dödsdansen" handlar om ett djupfryst äktenskap mellan kapten Edgar och den före detta aktrisen Alice. De bor isolerade på en befästningsö långt ute i skärgården och har blivit varandras fångvaktare. Lagom till att de ska fira sitt silverbröllop får de besök av Kurt, en släkting från Amerika, vars närvaro manar fram det samlade missnöjet från ett 25 år långt, stagnerat äktenskap. "Dödsdansen" har spelats i många olika uppsättningar sedan urpremiären 1909. I Göran Graffmans uppsättning på Dramaten 1983 fick man uppleva Keve Hjelm och Margaretha Krook som Edgar och Alice.  Recensionerna var minst sagt svala: "Spelet mellan denne Edgar och denna Alice saknar kort sagt fallhöjd; man får riktigt ta i för att föreställa sig den erotiska attraktion som en gång kittat dem samman och som årtiondena alltså försumpat till ett livsbesvikelsens hat. Hur i fridens namn har detta gått till?"  undrade Björn Nilsson på Expressens kultursida. Bengt Jahnss

Folkets Hus Teater som låg vid Norra Bantorget var en av de mer etablerade revyscenerna i Stockholm på 1930- och 40-talen. Här huserade teaterdirektören Ragnar Klange i 17 år och hans årliga nyårsrevyer var mäkta populära. Revyerna hade alltid "folket" med i titeln.  1941 års upplaga döptes till "Hatten av för folket", som inleddes med att de åtta balettflickorna kröp fram under en gigantisk hatt. I ensemblen fanns Gustav Lövås och Sigge Fürst, två trogna stöttepelare i många Folkets Hus-revyer. Vidare medverkade Emy Hagman, Douglas Håge, Mona Geijer-Falkner, Tord Bernheim, Berndt Westerberg, Anna-Greta Krigström och Lillian Andersson. Sven-Åge Larsson stod för koreografin medan Klange själv regisserade.  Gengas, spårvägselände, kristidskommissioner, Else Kleen och Alice Babs var aktuella ämnen som det skämtades om i dialoger och kupletter.  "Det mesta var roligt och nytt, så publiken kom i en stämning som på Norlanders och Engdahls tid" , rapporterade sig

Den folkkära aktrisen Mona Malm har avlidit i en ålder av 85 år. Tänk så många fina rollprestationer hon förnöjt oss med genom åren, både dramatiska och komiska. Mona Malm hade en otrolig värme och äkthet i allt hon tog sig för. Karriären började i Kar de Mummas Blancherevy 1954 där hon uppmärksammades för sin gestaltning av Audrey Hepburn. Hon hette Ericsson från början, men det ville Kar de Mumma ändra på då han redan hade Annalisa Ericson i ensemblen. Mona föreslog sin mammas efternamn Malmberg, det förkortade revydirektören till Malm.  Hon genomgick Dramatens elevskola i sällskap med bland andra Björn Gustafson, Bibbi Andersson, Gun Jönsson och Lars Lind. Knappt hade hon kommit in så gifte hon sig och blev med barn. Elevskolans lärare bedömde det som oplanerat för att inte säga okonstnärligt.  Mona Malm (1935-2021) Till en början fick hon mest spela unga, söta flickor. Det rollfacket blev hon kvar i ganska länge. Så kom en period när hon var för gammal för att vara ung och inte til

1960-talsmusikalen "Stop the World - I Want to Get Off" handlar om Lilleman. Man får följa hans livsresa från vaggan till graven. Han är en riktig streber som aldrig missar ett tillfälle att förföra de unga damer som kommer i hans väg. Han summerar sitt liv med repliken: "I hela mitt liv har jag bara älskat en enda människa - och det är mig själv." Musikalen hade premiär i London 1961 och fick sin Sverigepremiär på Scalateatern i Stockholm 1963 med Jan Malmsjö och Anna Sundqvist i de två stora rollerna. Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Föreställningen innebar ett ordentligt genombrott för Jan Malmsjö och en av musikalens låtar "Bygga upp ett stort berg" har funnits på hans repertoar alltsedan dess. Även för Anna Sundqvist innebar föreställningen ett stort kliv framåt i karriären: "Föreställningens glada överraskning är en ung dam vid namn Anna Sundqvist, som spelar inte blott Lillemans maka, den rikemansdotter han gör med barn och med

Dansaren och skådespelaren Egon Larsson var bara 12 år när han stod på Oscarsteaterns scen för första gången. Den gången spelade han en tomtenisse. Senare i livet fick han smeknamnet "Mr Oscars" med anledning av sina många framgångar på den scenen. Han föddes på Söder i Stockholm 1914. Som 15-åring blev han helt betagen av dans efter att ha sett en film med Fred Astaire. Han påbörjade sina dansstudier 1929 och kom till Operabalettens skola året därpå. 1933 började han i kören på Oscarsteatern. Sedan följde engagemang vid Stora Teatern i Göteborg och Hippodromteatern i Malmö innan han återvände till Stockholm. Egon Larsson (1914-89) Under 1940-talet var Egon Larsson engagerad i många revyer på Södran där han och Åke Söderblom blev ett populärt komikerpar. Åke döpte sin kollega till "Egondomliga Larsson". De båda jobbade även ihop i flera långfilmer bl.a. "Flottans kavaljerer", "Boman får snurren" och "Flottans glada gossar".  Men allra b

1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s

1979 års gladaste och svängigaste krogunderhållning utspelade sig på Bacchi Wapen i Gamla Stan i Stockholm. Där fanns den nyligen bortgångne estradören Gösta Linderholm tillsammans med sångerskan Maritza Horn och bandet Mustasch. "Bollar & Elände" hette showen. Titeln anspelade förstås på Göstas sorglösa svensktoppshit "Rulla in en boll och låt den rulla" respektive Maritzas rosade album "Jämmer och elände". "Gösta Linderholm och Maritza Horn bildar ett par på Bacchi i Stockholm. Som sångartister har de gemensamt en sorts hederlig inlevelse, som slår igenom både i Göstas ibland jäktigt textade låtar och i Maritzas sätt att sjunga skillingtryckshistorier ur myllan. Det ger dem en kärna och en glädje som känns" , skrev Lars Weck i DN. Tomas Sjöman i Aftonbladet: "Det är svårt att inte ryckas med i Linderholms musikantglädje. Men bredvid Gösta förvandlas den fina sångerskan Maritza Horn till ett leende bihang. Och vi tror inte att det är Ma

Malmöpubliken hade längtat länge efter en riktig nyårsrevy när stadsteaterns chef Gösta Folke äntligen gjorde slag i saken. Resultatet blev "Knäna böj" som gavs på Nyan 1969. Det var första gången på 24 år som Malmö Stadsteater vågade sig på konststycket att spela nyårsrevy. Rune Ek, med revyförflutet i Uppsala, både skrev, regisserade och spelade med i ensemblen. Övriga manusförfattare var Åke Arenhill, Garry Engman, Kaj Braw, Gun Ek och Gertrud Hemmel. I ensemblen fanns Nils Poppe, Maj Lindström, Ulla Akselsson, K. G. Lindström, Brigitte Ornstein och Bengt Gillberg.  Det var en klassisk nummerrevy utan röd tråd, mer snäll än aktuell. Trots slipade textförfattare och goda artister fick "Knäna böj" underkänt av så gott som samtliga recensenter. Sven Swensson i Skånska Dagbladet inledde sin recension så här: "Tyvärr, det gamla talesättet om de många kockarnas sämre soppa besannades här, när Malmö stadsteater slutligen föll till föga för de publika påtryckningarn

Det göteborgska nöjesåret 1986 inleddes med nyårsrevy på Folkets Hus. Countrysångaren Alf Robertson var det stora affischnamnet. Han hade sällskap av bland andra Sonja Hildings och Barbro Sjöberg, båda välkända för den västsvenska revypubliken.  På Storans repertoar fanns bland annat Straussoperetten "Wienerblod" och baletten "Nötknäpparen". Henrik Ibsens pjäs "Ett dockhem" gavs på stadsteaterns stora scen. På studion höll Uno "Myggan" Ericson hov med sina populära vänkretsar.  Göteborgs Studioteater gav Dickens "En julberättelse" på Röhsska museet.  De sista föreställningarna av Willy Russells komedi "Timmarna med Rita" spelades på Folkteatern, samtidigt som Tomas von Brömssen låg i startgroparna för "Peer Gynt". På Lisebergsteatern spelade Hagge Geigert sin årliga revy för utsålda hus. Hyresgästföreningen annonserade om barnfest på Rondo. Nationalteatern presenterade "Stolarna", en absurd fars.  Orkestern