Nöjesvirveln

"Varför Carl Persson envisas med att år efter år kalla sin revy för Hälsingborgsrevyn förstår vi ej. Man får ju med ett sådant revynamn den uppfattningen att det handlar om en lokalrevy från den goda skånestaden. Inget är emellertid felaktigare. Revyn är internationell så det räcker. De medverkande är engelskor, norrmän, danskar och skåningar. Egentligen var det icke någon svag punkt i revyn" , kunde man läsa i Arbetartidningen efter att Hälsingborgsrevyn gästspelat i Göteborg i april 1953.  Hälsingborgsrevyn var minsann ingen lokal företeelse. Premiären gick förstås alltid av stapeln hemma i Helsingborg men därefter turnerade man land och rike runt.  Revypappan Carl Persson lyckades engagera verkligt fina artister till sin ensemble. I 1953 års upplaga hette stjärnorna Arve Opsahl och Eric Stolpe, den sistnämnde svarade även för regi. Här fanns också Malmökomikern Gunnar Friman och den danska visselkonstnären Johan Thiersen. Från London hade man hämtat baletten Millie Jackson

Året var 1961. En i Sverige okänd norsk komiker stod i sjömanskostym på Lisebergs stora scen och fick publiken att kikna av skratt när han berättade om flickorna i Lissabon. Så kom Ulf Thorén och gav honom chansen i TV och snart skrattade hela Sverige åt hans monolog "I marinen", som den egentligen heter. "Det dom har det har dom ju här i Lissabon" , var hans svar när fartygets befäl höjde ett varningens finger och sa åt honom att flickorna i Lissabon inte hade något mer att komma med än flickorna hemma i Oslo.  Arve Opsahl hette skådespelaren som framförde detta klassiska revynummer. Det sägs att han blev hedersgäst hos portugisiska turistbyrån tack vare denna upplysning. Arve var sedan länge en etablerad artist hemma i Norge. Scenkarriären började på 1940-talet och han blev med tiden en av Norges mest folkkära skådespelare. Han medverkade i en lång rad revyer på Chat Noir i Oslo, var engagerad vid Oslo Nye Teater, gjorde ett stort antal grammofoninspelningar