Nöjesvirveln

Vårvintern 1984 gick Astrid Lindgrens "Emil i Lönneberga" upp som barnteater på Göta Lejon i Stockholm. Detta var första gången som Emil visades på en teaterscen.  Det var en påkostad uppsättning med en stor ensemble, statister, orkester, dessutom en levande katt och en levande höna på scenen. Alla de välkända scenerna fanns med t.ex. när Emil trär soppskålen över huvudet, när Emil hissar upp sin lillasyster Ida i flaggstången och när han stänger in sin pappa på utedasset. Eva Broms hade gjort en snygg och fiffig scenografi där man kände igen gården i Katthult. Staffan Götestam regisserade och Lasse Kühler svarade för koreografi. De två pojkarna Pontus Lantz och Andreas Reutercrona alternerade i rollen som Emil. Anna Hagstedt och Anna-Miranda Sigander delade på rollen som Ida.  Föräldrarna Anton och Alma gestaltades av Stig Grybe och Christina Schollin. Brasse Brännström axlade rollen som drängen Alfred.  Siw Malmkvist, som några år tidigare gjort stormande succé som Pippi Lå

Lagom till julen 1965 gjorde Dramaten en bejublad version av Thorbjörn Egners sagospel "Klas Klättermus" i regi av Jackie Söderman. Föreställningen artade sig till en riktig familjefest som gick hem hos barn i alla åldrar.  I rollistan fanns många namnkunniga skådespelare. Helena Brodin lyckades fånga hela Klas Klättermus väsen. Sven-Bertil Taube var både listig och charmig som Mickel Räv. Sigge Fürst var som klippt och skuren för rollen som den snälle Bamsefar. Utöver Dramatens fasta skådespelare fanns ett gäng barnskådespelare i åldrarna 6-12 år som gestaltade skogsmöss och ekorrbarn.  En enig kritikerkår hyllade uppsättningen: "Först skall sägas att Klas Klättermus är helhjärtad barnteater för fullt teatermaskineri. Om än viktigare: Jackie Söderman är en regissör med känsla för livet och umgängestonen i Hackebackeskogen. Nästan all bokens charm har han räddat över till scenen och därtill har han lagt rörelsen, gjort den till ett enormt plus. Det gäller helheten lika v

Siw Malmkvist tyckte att hon var för gammal för att spela Pippi Långstrump. Det tyckte regissören också! Men det var Astrid Lindgrens krav att Siw skulle spela Pippi om det överhuvudtaget skulle bli någon musikal av hennes älskade barnboksfigur.  Idag är det exakt 40 år sedan musikalversionen av "Pippi Långstrump" hade bejublad premiär på Folkan i Stockholm. Astrid hade rätt, Siw Malmkvist blev en alldeles strålande Pippi. Med en imponerande fysik studsade hon omkring på scenen, lyfte ungar, slog enhandsvolter, klängde i stuprännor, hoppade från hustak, dansade och sjöng.  Den övriga ensemblen gick inte av för hackor den heller. Här fanns Sune Mangs och Ulf Brunnberg som de två tjuvarna Blom och Dunder-Karlsson. Meg Westergren spelade Prussiluskan. Hans Wahlgren och Gunilla Åkesson var klantiga poliser. Koreografen Lasse Kühler hade drillat en stor sång- och dansensemble bestående av ett 20-tal barn och ungdomar. Bengt Stenberg och Pernilla Wahlgren spelade Tommy och Annika. 

Gösta Knutssons älskade böcker om Uppsalakatten Pelle Svanslös förvandlades till musikal på Oscars i Stockholm våren 1984. Det var poeten och författaren Bodil Malmsten som svarade för manus och regi. Björn Isfält komponerade musiken. På scenen fanns förstås alla de välkända profilerna från Åsgränd, Gropgränd, Övre Slottsgatan: Måns, Bill & Bull, Gullan från Arkadien, och alla de andra katterna från både närförorter och rena vischan: Rickomberga och Skogstibble med mera.  Ensemblen bestod av ett gäng unga och rätt okända dansare och sångare  som fick sina roller genom auditions. 21-åriga dansaren Jan Åström (ej att förväxla med den kraftfulla sångaren med samma namn) fick huvudrollen som Pelle Svanslös. Linda Krüger, 25, gestaltade Maja Gräddnos. Föreställningen repeterades in under fem hektiska veckor.  "Det har tidigare klagats över att vi i Sverige inte längre har sång och danskunniga yngre skådespelare av den typ som inte minst en TV-serie som Fame gjort känd. Med en

För många barn har sagospelet "Lilla Petters resa till månen" varit den allra första kontakten med teater- och operagenren. Det tyska originalet hade urpremiär i Leipzig 1912 och sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm för första gången i december 1929. Operans dåvarande kapellmästare och repetitör Herbert Sandberg hade hämtat hem stycket från Tyskland, översatt och bearbetat det till svenska förhållanden tillsammans med regissören Gunnar Klintberg. Precis som titeln antyder så handlar det om en månresa. Det är barnen Petter och Anna-Lisa som reser till månen för att hämta hem ollonborren Surre Murres ben som den elaka gubben i månen roffat åt sig.  Det var svindlande nära att det inte hade blivit någon premiär alls. Dåvarande operachefen John Forssell var mycket tveksam till den fantasifulla historien och ville ställa in alltihop efter generalrepetitionen. Som tur var lät han sig övertalas, "Lilla Petters resa till månen" blev nämligen en stor publikframgång och

Se även: "Tolvskillingsoperan", Helsingborgs Stadsteater 1977 "Spelman på taket", Helsingborgs Stadsteater 1979