Nöjesvirveln

Då livet en gång lekte på enkanaliga Sveriges Television fanns det resurser och entusiasm att sjösätta stora och påkostade underhållningsprogram. Ett av dem hette "Estrad" , en showserie från Cirkus i Stockholm.  Det bjöds på sketcher, skådespeleri, sång och dans på allra högsta artistiska nivå.  På scenen fanns Lars Ekborg omgiven av Gunwer Bergkvist, Margaretha Krook och Inga Gill. Varje program bjöd på en eller flera gästartister t.ex. Carl-Gustaf Lindstedt, Åke Grönberg, Lena Granhagen, Gunnar Björnstrand, Ulla Sallert och Per Myrberg. Regissör och producent för programmet var Karin Falck som redan vid den här tiden hade många fina underhållningsprogram på sitt samvete. Nisse Hansén var kapellmästare och arrangör, Joel Schnee och Gordon Marsch svarade för koreografin. Alla inslag i programmet var nyskrivna och för manuset svarade textförfattare som Lars Björkman, Marianne Höök, Bengt Linder och Ove Magnusson.  I "Estrad" fanns oförglömliga sketcher som t.ex. ...

"Ångpanna på er!" Så löd stridsropet i 1968 års adventskalender "Klart spår till Tomteboda".  Tomteboda låg lagom långt hemifrån och lagom högt över havet. På järnvägsstationen fanns stinsparet Susanna och Svante Semafor och den pensionerade lokeldaren Sigge Sot. Dessa tre hade som uppgift att bygga världens mest spännande lok! Loket var tvunget att vara klart till julafton för att kunna dra tomtens jultåg. Naturligtvis inträffade en hel del strapatser och hinder på vägen. Hans Lindgren spelade stinsen Svante Semafor, en snäll, fantasifull, lättrörd och fåfäng man som tog sig själv och sitt yrke på största allvar. När han blev upprörd utbrast han: "Ångpanna", för det var ett varmt och tryggt ord för honom. Stinsfrun Susanna var ett rivigt och rejält fruntimmer som bakade världens godaste pepparkakor. Den rollen var som klippt och skuren för Inga Gill. Arne Källerud gestaltade hjälpredan Sigge Sot som drömde om att bli lokförare men blev eldare istället. En...

En journalist beskrev en gång Inga Gill som en solros. En rund blomma som man blir glad av. Och visst blev man glad när helst man såg och hörde Inga Gill (1925-2000). Hon var förmodligen född till komedienne, festlig utan manus och stundom trots manus. Replikerna blev alltid snärtiga när Inga levererade dom, lika självklara som när en snickare slår i spik.  Men det började med dans. Som ung dansade Inga i Cullbergbaletten, men hon kände snart att hon behövde orden för att kunna uttrycka sig ordentligt. Dansösen Gill gick till talscenen och det blev alla möjliga scener: Nyan, Riksteatern, Lillan, Oscars, Intiman, Folkan, Vasan och Göteborgs stadsteater.  Hon kom aldrig in på Dramatens elevskola trots att hon försökte tre gånger, hon fick hålla till godo med Koblancks teaterskola istället. Där fick hon höra av lärarna: "Du kan kanske få det lite motigt i början med ditt utseende, men hänger du bara med till fyrtio ska du få se..." När hon blev fyrtio hade hon gestaltat både Tjo...

Efter sju år i följd med Casinorevyn var det dags för ett revymakarskifte på Intiman vid Odenplan. Det skedde hösten 1980. Teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews hade varit i Örebro och fattat tycke för författartrion Peter Flack, Birgitta Götestam och Sven Olov Stalfeldt. Han erbjöd dem att komma upp till Stockholm och sätta upp en revy på Intiman.  Resultatet blev "Sex damer i leken" där Peter Flack omgav sig med sex kvinnor. Och det var inte vilka damer som helst utan stjärnor som Annalisa Ericson, Inga Gill, Anna Sundqvist, Eva Bysing, Lillemor Ohlson och Lisbeth Zachrisson. Regi av Birgitta Götestam, koreografi Egon Larsson, dekor och kostymer av Mago. Revyns röda tråd var Annalisa Ericson som mamma till fem döttrar. Hon vinner en uttagning och får chansen att debutera som artist på Intiman. Mässfall gör att mor Annalisa ber sina döttrar rädda premiären. "Menlöst amatörgyckel" var Dagens Nyheters rubrik, Bengt Jahnsson skrev: "Ty även om essen är många i ...

1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s...

På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet. Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleris...

Intresset var enormt när Lasse Berghagen skulle sätta upp en egen musikal på Chinateatern hösten 1985. 43 000 biljetter var bokade långt före premiären. Föreställningen fick titeln "Vär(l)dens galenskap" och för manuset och musiken svarade Lasse Berghagen själv tillsammans med Peter Ström.  Handlingen utspelar sig kring ett litet torg där en fastighet skall lyxsaneras, vilket medför att flera av hyresgästerna måste ge sig av från ett hem de bebott i decennier. Den hotfulla situationen gör att folket i fastigheten kommer varandra närmare. Tillsammans blir dom starka och lyckas sätta den girige vicevärden på plats.  Musiken var en blandning av pop, ballader, visor, spanskt, grekiskt och till och med en nypa rockopera. Det musikaliska temat "Ta för dej utav livet" var en typisk Berghagen-uppmaning.  I ensemblen fanns folkkära namn som Inga Gill, Gösta Wälivaara, Gunilla Åkesson och Stefan Ljungqvist. Allting såg ut att luta åt succé. När det var några veckors...

B ob Philips (Karl-Arne Holmsten) har ett hemligt förhållande med Gladys Foster (Annalisa Ericson) men säger till sin fru Terry (Christina Schollin) att han varit ute med sin kamrat William Featherstone (Olof Thunberg). Samtidigt säger Gladys Foster att hon varit ute med Mary Featherstone (Inga Gill), därför att Mary tror att hennes man William har ett förhållande, och då tycker både Gladys man och Bobs fru att de skall hjälpa Featherstones, men sen visar det ju sig att de inte alls träffats den kvällen... Hänger ni med?  "Hur andra älskar" av Alan Ayckbourn är en farsartad komedi med snåriga förvecklingar.  Teaterchefen Per Gerhard fick en framgång med detta stycke när han satte upp det på Vasan i Stockholm 1971. "Succé igen på Vasan - grattis Per Gerhard, det är du ärligt förtjänt av!" skrev Lena Svanberg i Arbetet. "Buskisen blommar i spelstilen men tuktas med sofistikerad elegans. Resultatet har blivit en rasande rolig underhållning" , menade ...

"Publiken hade strömmat till Folkan för att få en fröjdefull afton. Det föreföll som om förväntningarna gott och väl blev infriade",  skrev Barbro Hähnel i Dagen Nyheter om 1961 års Kar de Mumma-revy "Förälskad i Stockholm" som hade premiär på Folkan dagarna före Valborgsmässoafton. Kar de Mumma hade trummat ihop en bra ensemble med publikmagneter som Stig Järrel, Inga Gill, Lars Ekborg, Hjördis Petterson, Gaby Stenberg m.fl. Ett par nummer i revyn räknas idag som klassiker. Dit hör sketchen "Förälskade i stockholmstrafiken" med Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmberg, som sammanträder om hur man skall försvåra framkomligheten för bilisterna i Stockholms innerstad. Kupletten "Två eldiga spanjorer" med Lars Ekborg och Stig Lonnert instämda i faderskapsmål av flickorna Succia, Tussilull och Tussilo hörde också till revyns höjdpunkter. Även Ekborgs fönsterputsare "Han som stiger mot höjderna" får räknas till klassikerna. Den so...

Spansk fluga är en skalbagge som förr användes i medicinen, inte minst som kärleksbefrämjare. Den spanska fluga som gav namn åt den klassiska farsen är dock något annat, nämligen en kabarédansös. Pjäsens äldre herrar minns henne. Någon av dem gjorde henne med barn. Hon reste bort men såg till att hon fick underhåll av alla som kunde komma ifråga. Tidens hemlighetsmakeri gjorde arrangemanget möjligt.  "Spanska flugan" av Franz Arnold och Ernst Bach skrevs i 1900-talets början och fick en renässans när teaterdirektören Per Gerhard satte upp den på Vasan 1981. Gerhard hade bearbetat stycket och försett det med sång- och musiknummer.  Ensemblen bestod av idel folkkära skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill, Jarl Borssén, Gus Dahlström och Siv Ericks. Stor succé gjorde Lasse Berghagen i rollen som norrländsk friare med svindlande plastik. Louise Raeder, Karin Bergström, Gunnar Knas, Walter Norman, Gunnar Schyman och Gunilla Åkesson utgjorde resten av rollistan. Mago...