Nöjesvirveln

Att Olof Lundström skulle ägna sig åt ett konstnärligt yrke stod klart redan i tidig ålder. Han tyckte mycket om att teckna och måla, han hade dessutom teaterintresse och scendebuterade som 12-åring på Vår Teater i Medborgarhuset i Stockholm.  Han hade redan hunnit påbörja sin utbildning på Konstfack när han vid femte försöket äntligen kom in vid Dramatens elevskola 1961. Olof blev tvungen att välja inriktning och det blev teatern. Efter fem år vid nationalscenen engagerades han till stadsteatern i Helsingborg där han blev särskilt uppmärksammad för rollen som perukmakare Ström i "Markurells i Wadköping". Därefter följde tre kreativa år vid Riksteaterns Västeråsensemble innan han hamnade på Stockholms privatteatrar i början av 1970-talet. Olof Lundström Orloff (1938-2022) Det blev medverkan i Kar de Mumma-revyn på Folkan, Carl Z-revyerna på Scala, komedier, farser och operetter på Maxim och Oscars. Via regissören Hans Bergströms försorg kom Olof till Nils Poppe på Fredriksdal

Tiden är 1920-talet och fabrikör Julius Duun i skånska badorten Mölle har, vilket framgår av namnet en fabrik som huvudsakligen sysslar med madrasser och kuddar.  På fabriken finns den luggslitne kamreren Putte Bolster. Fabrikör Duun vill så gärna att Putte ska bli måg i huset, så att firman stannar inom familjen. Men riktigt så lätt bäddar man ju inga sängar... Dottern Kajsa vill ha en intressant och spännande man. Således hittas det på att kamrer Bolster har haft en mycket känd älskarinna, nämligen filmstjärnan Gloria Swanson. Kajsa går på historien och förälskar sig i Putte.  Allt är frid och fröjd och förlovningen stundar när plötsligt Gloria Swanson personligen dyker upp i Mölle... Förvirringen blir givetvis total och hela historien hotar att spricka. Nils Poppe och Olof Lundström. "Oskulden från Mölle" är i original en tysk fars av radarparet Franz Arnold och Ernst Bach som Nils Poppe och Arne Wahlberg översatte och bearbetade för Fredriksdals friluftsteater sommaren 19

Albert Hussons kvicka, originella och ganska dubbelbottnade kriminalkomedi "Trasiga änglar" handlar om en butiksägande fransk kolonialfamilj i Cayenne. I familjens hushåll arbetar tre deporterade straffångar som blir till ovärderlig hjälp när familjen hamnar i knipa på självaste julafton. Med hjälp av en giftorm vid namn Adolphe mördar de en äldre herre som kommit för att granska butikens räkenskaper. Att herren är husfaderns rike bror gör det hela ännu bättre. Nu finns arv att hämta! När Adolphe även hugger herrns systerson, som dottern i huset olyckligt älskar, är glädjen fullkomlig.  Bland liken kan man börja planera för en rikare och borgerligare framtid. I Maximteaterns version spelade Nils Eklund den stackars butiksägaren Felix Ducutel. De tre straffångarna gestaltades av Hans Klinga, Olof Lundström och Karl-Arne Holmsten.  "Hans Bergströms uppsättning håller jämn takt med pjäsen, dvs den är ganska långsam och saknar höjdpunkter. Men den saknar inte charm och rolle

I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had