Nöjesvirveln

Efter sju års uppehåll från krogscenerna gjorde Lill Lindfors äntligen en ny show på Hamburger Börs i Stockholm hösten 1984. "De´ e´ Lindfors" hette den 75 minuter långa krogshowen som beskrevs i pressen som en lyxigt förpackad kabaré fylld av musikalitet, humor och självironi. Scenen var magnifikt draperad i vitt och ljussatt i regnbågens alla färger. Lill själv klev ut på estraden i glittrande scenkläder i vitt och turkost designade av Christer Lindarw. Publiken fick följa med på en resa genom Lills 25 år i branschen - från starten i en studentrevy 1959 fram till hennes starka position i svenskt nöjesliv. Ur innehållet minns man hennes träffsäkra monolog om våndorna att vara tonårsmor. "Romeo" var ett nummer där Lill som Julia hade starka, ogenerade synpunkter på hur sexlivet ska arrangeras. Åke Cato hade bidragit med "Karlar", en monolog som Lill framförde på finlandssvenska.  Showens absolut största utropstecken var dock två unga gästspel. Det första v...

"En sång att ta hem" kallade Lill Lindfors sin första egna show på Berns Salonger i Stockholm hösten 1975. Lill hade stått på krogscenen många gånger förr men då i sällskap av någon scenpartner som t.ex. Owe Thörnqvist, Anders Linder eller Svante Thuresson. Den här gången stod hon på egna ben. Helt ensam var hon inte förstås, hon inramades av fem fina dansare: Norma Ahlqvist, Sussie Sulocki, Stephan Ahlqvist, Pontus Platin och Kenneth Scherman. Artisterna backades upp av Alain Leroux åttamannaorkester. Pressens nöjesskribenter var ovanligt eniga efter premiären - Succé för Lill! "Hon har utvecklats och är fullständigt unik i Sverige - kanske i Europa. Sexiga, sensuella Lill finns där hela tiden..." skrev Jan Andersson i Aftonbladet.  "Lill Lindfors är just nu stjärnan på Berns. Hela tiden närvarande på scenen bjuder hon på en bubblande, gungande och underbart rolig underhållning" , tyckte Dagens Nyheter.  "Hon har en skön friskhet när hon sjunge...

Det finns en del oförglömliga barnprogram. Till mina favoriter hör "Svenska Sesam" från 1981. Förutom inslag med Mupparna från det amerikanska barnprogrammet "Sesame Street" så handlade serien om Gala-Teatern och dess personal. Teaterdirektören spelades av Magnus Härenstam. En stressad och snål man som mest ställde till oreda. "Detta är skandal, var är min personal?" var hans ständiga stridsrop. Där fanns primadonnan i Gunilla Åkessons gestalt. Primadonnan tog bussen till teatern och kom inte i Rolls Royce som alla trodde. Men primadonnefasoner hade hon.  När hon sjöng sina höga c:n så sprack glas och speglar på Gala-Teatern. Lill Lindfors spelade Millejor, teaterns allt-i-allo. Det var egentligen hon som fick allt att fungera. Hon betalade räkningar, dammade och skurade. Hon reparerade cyklar och målade scengolv. Och så tröstade hon direktören när han slog sig: "Stackars dirren, tulle lille, otur har han jämt vår kille. Tulle lille, tull...