Nöjesvirveln

"Jag börjar bli gammal, jag måste göra det här NU. Snart är det för sent" , sa 55-årige Jan Malmsjö till pressen inför sin krogshow på Börsen i Stockholm 1987.  "I grevens tid" kallade han showen där han samlat ihop ett pärlband av operett- och musikallåtar. Han inledde som greve Danilo i "Glada Änkan", sedan följde nummer ur "Me and my girl", "Stoppa världen - jag vill stiga av", "La Cage aux Folles" och "The Phantom of the Opera". Som moatjé till Malmsjö fanns Birgitta Smiding, inlånad från Malmö Stadsteater. Här fanns åtta dansare drillade av Hans Marklund och därtill Anders Berglunds 20-mannaorkester. "Världsklass Malmsjö!" utropade Aftonbladets nöjeschef Lars Anrell och delade ut fem plus i betyg: "Han dansar, skämtar och sjunger och det vi ser är en artist fullt i klass med de utländska stjärnor som stundtals tar 4 000 kronor för en biljett. Men Jan Malmsjö är betydligt billigare - och naturligtv

Vintern 1970 sammanstrålade Östen Warnerbring, Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård i en gemensam krogshow på gamla Hamburger Börs i Stockholm.  Showen fick heta "Lyckohjulet" eller "Var ska jag hänga min hatt inatt?" Ett stort chokladhjul spelade en viss huvudroll. Tanken var att innehållet i showen (36 nummer) skulle lottas fram med hjälp av hjulet. En äggklocka ställd på en timme avgjorde när föreställningen var slut. Idén höll inte riktigt hela vägen. När samma artist fick för många nummer på sin lott uppstod dålig stämning i trion där alla var måna om sin plats, särskilt Ernst-Hugo surnade till och hotade att hoppa av. Den store Dramatenstjärnan hade minsann ingen lust att sitta i bakgrunden och se på när de andra showade. Lyckohjulet fick således manipuleras så att fördelningen mellan de tre blev någorlunda jämn. Östen kunde styra hjulet på baksidan med hjälp av sitt pekfinger.  Öppningsnumret var ett genidrag, då såg man till så att hjulet alltid stanna

Björn Skifs var en av de artister som fick tillträde till krogscenerna när krögarna började inse att pop- och rockgenerationen börjat få plastkort. "Björn Skifs c/o Ansgar Winsch" på Börsen 1984 blev en stor framgång med 25 000 biljetter sålda i förköp.  Här fick Björn visa sin mångsidighet som entertainer. Det var en väl avvägd blandning mellan musik och komik. Minnesvärda är hans pantomimer bl.a. en galen flugjakt till tonerna av "Humlans flykt", och så numret där han med en köksstol som enda rekvisita kör racerbil. Bland musiknumren fanns det svängiga gospelnumret "Mera regn", "Boys Will be boys" med Björn som James Bond och Harrison Ford. Ett sjok med gamla hits fanns med så klart, däribland "Michelangelo" och "Hooked on a feeling". Björn var inte ensam på scenen utan hade god uppbackning av doatjejerna och dansarna Beatrice Järås, Anna-Lotta Larsson och Anki Bengtsson. I Anders Berglunds orkester hittade man såväl Nisse L

"Hon har en dramatik och timbre som ligger Zarah Leander nära. Hennes ögonkast får alla de manliga beundrarna i den nedre medelåldern att glömma håravfall och begynnande kulmage. Plötsligt är de ena sjutusan till karlar, och hon, Anita Lindblom, givetvis One Hell of a Woman som det heter i visan hon sjunger". Citatet är hämtat ur Jan Nordlanders recension i Svenska Dagbladet gällande Anita Lindbloms show på Hamburger Börs i Stockholm 1976.  Det här var Anita Lindbloms scencomeback i Sverige efter sex besvärliga år utomlands. Det var en snygg och påkostad show regisserad av Anitas dåvarande fästman Gunnar Hellström. Uppbackad av Sven-Olof Walldoffs 25-mannaband samt en kör bjöd Anita på ett varierat program som startade på franska med "La vie en rose" och slutade på svenska med Barbro Hörbergs text "Jag älskar honom så". Däremellan fanns bland annat en svängig version av "Operator", ett schlagerpotpurri med de gamla Svensktoppshitsen, "En häf

"Det känns skönt att få uppleva riktigt artisteri! Så som i Farfars gladbarn - där Monicorna Nielsen och Zetterlund och Lissi Alandh samt Sonya Hedenbratt igår tog hem en ny triumf. Det var en uppvisning i den högre skolan  och om flickorna fick stora fång rosor vid sitt förra framträdande på Hamburger Börs i Stockholm så lär de behöva hela stadsbudskåren den här gången bara för att bära hem kritikerblommorna" , skrev Aftonbladets recensent Bengt Melin efter premiären på "Farfars gladbarn" på gamla Hamburger Börs i Stockholm. Detta var andra gången som kvartetten Alandh, Hedenbratt, Nielsen och Zetterlund sammanstrålande i en gemensam kabaré signerad Beppe Wolgers. Några år tidigare hade man gjort lycka med "Farfars barnbarn". Här fick man njuta av Monica Zetterlunds "Hej, jag är vamp" och den svängiga "Svartvit calypso", en text som knappast skulle kunna framföras på en scen idag utan vilda protester.  Monica Nielsen gjorde en fe