Inlägg

Visar inlägg med etiketten Linda Krüger

Linda Krüger - en allroundartist!

Bild
Linda Krüger var en flitigt förekommande skådespelerska under 1980- och 90-talen. Nu syns hon inte på samma sätt som hon gjorde då. Sedan 2001 är hon konstnärlig ledare för Teater Accent som riktar sig till barn och ungdomar. Linda växte upp i Stockholm med en dansk balettdansös till mamma och en finsk balettdansör till pappa. Själv började hon dansa balett vid operan som sexåring. Vid fyllda 15 stack hon ensam till Pantomimteatern i Köpenhamn för att dansa, vid 17 började hon arbeta i garderoben på Dramaten.  Hon tog teaterlektioner för Gun Jönsson och fick därefter engagemang vid Dramaten där hon arbetade under fyra års tid.  Hon gjorde TV-debut i "Peters baby" 1978 och sedan följde ytterligare några TV-jobb bl.a. "Från Boston till pop"1980.  Linda Krüger Riksteatern blev nästa anhalt i karriären, där var hon med i "Can-Can", "Bättre och bättre dag för dag" och "Anne Franks dagbok", i den sistnämnda spelade hon huvudrollen. Sedan blev

"P. Svanslös", Oscarsteatern 1984

Bild
Gösta Knutssons älskade böcker om Uppsalakatten Pelle Svanslös förvandlades till musikal på Oscars i Stockholm våren 1984. Det var poeten och författaren Bodil Malmsten som svarade för manus och regi. Björn Isfält komponerade musiken. På scenen fanns förstås alla de välkända profilerna från Åsgränd, Gropgränd, Övre Slottsgatan: Måns, Bill & Bull, Gullan från Arkadien, och alla de andra katterna från både närförorter och rena vischan: Rickomberga och Skogstibble med mera.  Ensemblen bestod av ett gäng unga och rätt okända dansare och sångare  som fick sina roller genom auditions. 21-åriga dansaren Jan Åström (ej att förväxla med den kraftfulla sångaren med samma namn) fick huvudrollen som Pelle Svanslös. Linda Krüger, 25, gestaltade Maja Gräddnos. Föreställningen repeterades in under fem hektiska veckor.  "Det har tidigare klagats över att vi i Sverige inte längre har sång och danskunniga yngre skådespelare av den typ som inte minst en TV-serie som Fame gjort känd. Med en

"Anne Franks dagbok", Riksteatern 1983

Bild
Jag hörde att "Anne Franks dagbok" sänds som radioteater i P1, en repris från 1995. Det är bra, det är en pjäs som bör spelas med jämna mellanrum, inte minst för att nya generationer skall få ta del av Anne Franks öde.  Annes historia är identisk med tusentals andras. Familjen var judisk, och tillsammans med pappa Otto, mamma Edith och systern Margot flydde hon från Frankfurt i Tyskland undan Hitlers judeförföljelser. En lycklig barndom i Amsterdam - och så samma skräck igen när Holland ockuperades av tyskarna 1940. Till slut måste man gå under jorden. Man gömde sig i faderns affärshus vid Prinzengracht 263. I två år isolerade från yttervärlden skrev Anne den dagbok som kom att bli ett så viktigt dokument från andra världskriget. Så en dag stod Gestapo där med höjda pistoler mot Kleimann, Kugler, Miep och Elli - de fyra anställda på faderns kontor som var deras vänner och beskyddare. Den så skickligt kamouflerade dörren slogs in. Några andlösa ögonblick. Så var hoppet ute