Nöjesvirveln

Vasateaterns chef Per Gerhard hade sett den franska komedien "Kaktusblomman" i Paris och var övertygad om en ny publiksuccé när han själv satte upp pjäsen i Stockholm. Den handlar om en tandläkare, som har en sköterska, vars charm han inte upptäcker. Han har en älskarinna också men uppger att han är gift. Sköterskan tvingas spela hans hustru och givetvis uppstår diverse förvecklingar och komplikationer. En skicklig kvartett bestående av Sven Lindberg, Maj-Britt Nilsson, Christina Schollin och Lars Lind spelade de fyra stora rollerna.  Publiken hade hjärtans roligt på premiären, men recensionerna dagen efter var näst intill förödande. "Vänta med Vasan" , var rubriken på Dagens Nyheters recension där Bengt Jahnsson skrev: "Något större intresse kan man omöjligt mobilisera för den kaktusblomma som i höst skall visas på Vasan. Varken pjäs eller föreställning tillhör de minnesvärda. Två fransmän har författat stycket. Är detta så blekt och uddlöst som Stig Ahlgrens

John Patricks satiriska komedi "Thehuset Augustimånen" var en av 1950-talets mesta långkörare på teaterscenerna. Den hade premiär på Broadway 1953 där den gavs 1 027 gånger. 1954 kom den till Sverige och Intiman i Stockholm där den gick för utsålda hus i två år och passerade 400 föreställningar. Stig Olin regisserade och i ensemblen hittade man namn som Sven Lindberg, Sigge Fürst, Helga Brofeldt, Hasse Ekman, Börje Nyberg och Karl-Arne Holmsten m.fl. "Thehuset Augustimånen" handlar i korthet om en ockupationsofficers svårigheter med att inympa amerikansk demokrati i en liten by på en japansk ö. Pressen talade om komedisuccé på Intiman: "Intimans ridå gick på tisdagskvällen upp för en komedi som är vettig, maliciös, poetisk och kvick. Jag upprepar, mina damer och herrar: kvick" , konstaterade Per Erik Wahlund i Svenska Dagbladet. "Denna fina pjäs fick i Stig Olins regi och Bibi Lindströms dekor ett ypperligt utförande med framgångarna jämnt fördelade p

"Hasse Ekman har haft premiär på Intima teatern - han medverkade som författare, regissör och innehavare av en av huvudrollerna. Pjäsen hette Gungstolen, den framkallade under premiären sådana ovationer, att direktionen sannolikt måste ta vissa förstärkningar av takkonstruktionen i salongen under allvarligt övervägande" , skrev Sven Stolpe i Göteborgs-Posten om Hasse Ekmans komedi "Gungstolen". Pjäsen handlade precis som titeln antyder om en gungstol. Gungstolen hade den magiska kraften att kunna förverkliga den gungandes erotiska önskedrömmar.  Publiken fick möta Hasse Ekman i rollen som damtidningsredaktör. Sickan Carlsson gjorde scencomeback i rollen som redaktörens hemmafru. Alice Eklund spelade hennes mor, en friherrinna från Göteborg. Maude Adelsson gestaltade en tonårstjej från grannvillan, och Sven Lindberg en ungdomskamrat till redaktören. Yngve Gamlin hade signerat scenografin föreställande ett vardagsrum i Äppelviken. Mago svarade för kostymerna. Trots at

Maggies man Brick har supit ner sig sedan hans älskade vän Skipper dog. Maggie måste bli gravid, för svärfar Storpappa är döende i cancer och hon tänker roffa åt sig arvet, många miljoner dollar står på spel.  "Katt på hett plåttak" av Tennesse Williams är ett familjedrama om mänsklig ensamhet med förljugenhet som isoleringsmedel.  På Dramaten var man inte alls intresserade av pjäsen som blivit en kassasuccé på Broadway, istället blev Vasateatern först med att presentera stycket för Stockholmspubliken.  Maj-Britt Nilsson spelade kattan Maggie mot Sven Lindberg i rollen som Brick. Edvin Adolphson gestaltade Storpappa, Linnea Hillberg iklädde sig Stormammans roll och i övrigt medverkade Barbro Hiort af Ornäs, Börje Mellvig, Sven Bergvall och Nils Jacobsson. Per Gerhard regisserade och Yngve Gamlin hade dekorerat scenen. "För första gången på länge fick man se Maj-Britt Nilsson genuint inspirerad, nästan i trans - hel och varm människa, katta med vassa klor och med just den

"Motalas teatervänner fick på onsdagskvällen uppleva en urpremiär i det provisoriska Thaliatemplet på läroverket och förväntningarna var stora när ridån gick upp till första akten av engelsmannen Ronald Jeans farsbetonade komedi Unga fruar. Om förväntningarna helt infriades kan man kanske diskutera, men den mer än fulltaliga publiken, som var i bästa premiärstämning, gav högljutt sitt bifall tillkänna under de tre akterna" , rapporterade Dagens Nyheters utsände från premiärkvällen. Det var Birgit Linders turnerande teatersällskap som spelade upp komedin "Unga fruar". Pjäsen utspelas i efterkrigets London, där den stora bostadsbristen tvingar två nygifta par att samsas under samma tak. Två barnpigor och en inneboende ungmö gör inte utrymmet större. Sven Lindberg hade regisserat stycket där de två paren gestaltades av Birgit Linder och Börje Nyberg respektive Anita Blom och Birger Malmsten. Ur DN:s recension "Tempot var lagom uppskruvat, dialogen var rapp och all

"Född igår" hette programmet på Nya Teatern i Stockholm 1947-48. Denna Broadwaykomedi av Garson Kanin handlar om Harry Brock, en förmögen gangster i skrotbranschen, som åker till Washington för att driva igenom ett lagförslag som skall möjliggöra en ytterst tvivelaktig jätteaffär. Till sin hjälp har han en försupen, cynisk, men intelligent advokat och en mutad senator. Han har även med sig sin älskarinna Billie, en före detta balettflicka med mer skönhet än bildning. För att hon inte skall göra bort sig i Washingtonsocieteten skickas hon till en journalist, medarbetare i den radikala New Republic, för att fostras. Journalisten lyckas allt för bra med sin uppgift. Billie börjar nämligen tänka själv och inser vilken suspekt figur Harry Brock är. Hon och journalisten fattar tycke för varandra och lyckas efter diverse förvecklingar omkullkasta Harrys ljusskygga projekt. Nya Teaterns chef Per-Axel Branner regisserade uppsättningen där Gunnar Björnstrand spelade huvudrollen som den

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

Avery Hopwoods fars "Fair and Warmer" från 1915 räknas idag till klassikerna inom genren. I Sverige har den spelats i otaliga versioner genom åren. Den första svenska uppsättningen ägde rum på Vasateatern 1921 med Gösta Ekman d.ä. i den manlige huvudrollen. 50 år senare satte Isa Quensel upp "Gröna Hissen" på Maximteatern i Stockholm.  I rollistan fanns Sven Lindberg, Anna Sundqvist, Meg Westergren, Fredrik Ohlsson, Nils Eklund, Christine Gryhagen och Gunnar Knas Lindkvist. Pjäsen handlar om hur vännerna Billy och Lillian känner sig svikna av sina respektive partners. För att göra dem svartsjuka låtsas de vara otrogna med varandra. För att lätta upp stämningen börjar de båda absolutisterna blanda till drinkar och blir allt mer och mer berusade. När deras respektive kommer hem blir det naturligtvis kalabalik. Uppsättningen på Maximteatern mottogs inte med några översvallande lovord i pressen. "Gröna Hissen - inte rolig längre" var rubriken på Bar

Sven Lindberg (1918-2006) Sven Lindberg var under många år den självskrivne komedihjälten på privatteaterscenerna. Med Lindberg på affischen kunde teatercheferna räkna med fullsatta hus för lång tid framöver. Han var med i flera riktiga långkörare t.ex. "Kaktusblomman" som spelades 725 gånger på Vasan,  "Thehuset Augustimånen" på Intiman gick 500 gånger och "Gungstolen" på samma scen upplevde 450 föreställningar.  "Den evige yngligen med det blygt vinnande leendet" brukade han kallas. Han hade en lågmäld spelstil som verkligen lyfte fram komedins alla nyanser. Han hade också förmågan att göra djupt allvarliga karaktärsroller. På Dramaten arbetade han redan på 1940-talet, när han återkom 1973 skrev pressen att nu har Lindberg blivit seriös, trots att han jobbat seriöst i hela sitt liv. Det mesta han rörde vid blev till guld, oavsett genre. Lovorden sköljde över Andreas Blek af Nosen i "Trettondagsafton", den psykologiskt komplic