Nöjesvirveln

Det har alltid varit något visst med svensk sommarteater under bar himmel. Få platser bar så mycket tradition som Skansens friluftsscen. Det var en lättsam, folklig mötesplats där både Stockholmare och turister samlades för att få ta del av okomplicerad underhållning under sommarkvällarna.  När ridån gick upp för Selma Lagerlöfs herrgårdskomedi "Dunungen" en kylig junikväll 1957 prickade regissören Sandro Malmquist in ännu en fullträff.  Pjäsen utspelar sig i en idyllisk 1840-talsmiljö på Bohults gård i Värmland. I centrum står den unga, mjuka och blyga bagardottern Anne-Marie, kallad Dunungen. Hon reser dit med sin fästman Mauritz, en uppblåst och självgod lycksökare. Mauritz enda syfte med resan är att använda fästmön som ett charmigt redskap för att ställa sig in hos sin förmögne onkel, den oregerlige brukspatronen Teodor Fristedt, och på så sätt säkra sitt framtida arv. Men väl på gården sätts relationerna på prov. Dunungen får se fästmannens sanna, egoistiska natur, samt...

Trots sitt tyskt klingande namn såg Heinz Hopf dagens ljus i Klara i Stockholm. Sin teaterbana inledde han med att som medicine studerande i Lund ägna mer tid åt studentteatern än åt anatomin.  1955 kom han in på Dramatens elevskola och framgången lät inte vänta på sig. Han slog igenom redan som elev i Mussets pjäs "Ljusstaken", sedan följde en lång rad framgångar på Dramaten. Till en början fick han mest spela vackra, känsliga och romantiskt svårmodiga unga män. På 1960-talet fick han epitetet "Sveriges vackraste karl" och blev något av en tonårsidol, inte minst genom sin flitiga medverkan inom TV-teatern.  Heinz Hopf (1934-2001) Han spelade komedi på Vasan, turnerade med Riksteatern och slogs mot mygg och hällregn under några somrar på Skansens friluftsteater. Han medverkade i ett 15-tal filmer bl.a. "Pojken i trädet" och den omtalade porrfilmen "Kvinnolek". Han föredrog att spela elaka och smått bisarra karaktärer, var hellre demon än förste ä...

Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl...

"Mördarnas natt" är en kubansk pjäs skriven av José Triana. Den utspelar sig mellan tre syskon i en källare, fullt av skräp, damm och spindelväv. Här spelar de tre teater med och för varandra, hetsar varandra till lekar som till slut får dem att störta samman.  Lekarna går ut på att pojken mördat deras föräldrar. Han och hans två systrar fantiserar om blod på golvet, om sensationsrubriker i pressen, om polisen som kommer och tar dem. Till sist leker de en stor, makaber rättegång, och skräpkammaren blir till ett spökrum, där de tre ungdomarnas fantasier förvandlar leken till en mardröm. Mimmi Pollack regisserade uppsättningen på Dramatens lilla scen 1968. I de tre rollerna sågs Heinz Hopf, Catrin Westerlund och Marie Göranzon. Föreställningen fick ett mycket gott mottagande och de tre agerande håvade in mycket beröm för sina rollprestationer: "Livsodugligheten kommer tydligt fram hos Heinz Hopf, som efter en del irrfärder återigen får visa, vilken lysande skådespelare han...