Nöjesvirveln

I december 1994 sändes den trivsamma julkalendern "Håll huvet kallt". Sorgligt nog är det ingen som tycks komma ihåg den. "Håll huvet kallt" har kommit i skuggan av favoriter som t.ex. "Sunes jul", "Ture Sventon" och "Pelle Svanslös".  "Håll huvet kallt" är skriven av Viveca Lärn och bygger på hennes barnböcker om den klurige lille pojken Eddie som har astma. I julkalendern är Eddie sju år och ska åka buss till Lysekil i Bohuslän alldeles ensam. I vanliga fall bor han med sin storebror Anders och pappa Lennart i en gammal sommarstuga utanför Göteborg. Pappa kör lastbil och är ganska lik Elvis Presley. Men just i december bor han på ett behandlingshem för att lära sig sluta dricka öl. Eddie och hans sköldpadda Maxon Jaxon ska fira jul hos faster Soffan och farbror Malkolm i Lysekil. Där får Eddie bekanta sig med många nya människor, bland annat den pigga flickan Johanna som blir hans första egna kompis. Det blir en äventyrlig j...

"Ångpanna på er!" Så löd stridsropet i 1968 års adventskalender "Klart spår till Tomteboda".  Tomteboda låg lagom långt hemifrån och lagom högt över havet. På järnvägsstationen fanns stinsparet Susanna och Svante Semafor och den pensionerade lokeldaren Sigge Sot. Dessa tre hade som uppgift att bygga världens mest spännande lok! Loket var tvunget att vara klart till julafton för att kunna dra tomtens jultåg. Naturligtvis inträffade en hel del strapatser och hinder på vägen. Hans Lindgren spelade stinsen Svante Semafor, en snäll, fantasifull, lättrörd och fåfäng man som tog sig själv och sitt yrke på största allvar. När han blev upprörd utbrast han: "Ångpanna", för det var ett varmt och tryggt ord för honom. Stinsfrun Susanna var ett rivigt och rejält fruntimmer som bakade världens godaste pepparkakor. Den rollen var som klippt och skuren för Inga Gill. Arne Källerud gestaltade hjälpredan Sigge Sot som drömde om att bli lokförare men blev eldare istället. En...

Där var hundar och katter, där var en gris, en papegoja, en häst, en baby, där var mycket vatten och rök, rök, rök. Samt snö. Och bandage.  24 program, mer än nio timmar - var och en som går in i en sån lång och stor TV-produktion vet att det är en svettig tid som stundar. Men när "Albert & Herberts julkalender" spelades in var det som att gå på en lyckad fest istället. Inför premiären i december 1982 berättade de inblandade om sina minnen från inspelningarna i en artikel i Röster i Radio-TV. Sten-Åke Cederhök, som spelar Albert: - Grisen! Grisen är mitt oförglömligaste minne från denna gudomliga inspelning. Jag hade skrivit ett avsnitt, där jag optimistiskt nog låter grisen Gottfrid svälja en medalj - det känsliga sammanhanget ska inte avslöjas så här i förväg. Jag talade med Bosse (Hermansson) om att vi med klipp och närbilder skulle kunna fejka situationen så att publiken skulle kunna bli på det klara med att lille Gottfrid mumsar i sig medaljen.  Tagningen ko...