Nöjesvirveln

Arkitekten William Cubbert blev en gång räddad till livet under Vietnamkriget av en man vid namn Rick Steadman som han dock aldrig sett i medvetet tillstånd. Cubbert känner tacksamhetsskuld mot sin räddare och har lovat att om denne någon gång behöver något så är han välkommen att höra av sig. En dag dyker Rick Steadman upp hemma hos Cubbert. Han visar sig vara en supertönt, en ovanligt korkad och allmänt påfrestande typ.  När Steadman på eget bevåg flyttar in hos familjen Cubbert och börjar driva omgivningen till vansinne, då gäller det att till varje pris göra sig av med honom. Pjäsen skrevs av Larry Shue och var en stor framgång på West End där Rowan Atkinson gjorde succé som tönten. I Sverige föll valet på Björn Gustafson.  "Hjäälp - the nerd" fick sin Sverigepremiär på Stora Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm och flyttades senare till Lorensbergsteatern i Göteborg. Trots redan nämnda Björn Gustafson och skickliga komediskådespelare som Mona Seilitz, Stig Engström, B

Kommer ni ihåg sketchen "Bryner du lök?" med en nollställd Björn Gustafson i komisk högform? Det var ett av många nummer i revyn "Flott och lagom" som hade premiär på Stora Teatern i Stockholm hösten 1991. Vidare medverkade folkkära artister som Birgitta Andersson, Ulf Brunnberg och Dan Ekborg.  Thomas Ryberger regisserade och Sven-Hugo Persson och Calle Norlén hade skrivit merparten av texterna.  Utöver redan nämnda löksketch minns man gärna Charlott Strandbergs dövtolk, Birgitta Anderssons monolog som överårig brud och Dan Ekborgs elaka parodi på Runar Søgaard.  Goda skådespelare men svaga texter var ett genomgående omdöme i tidningarnas recensioner: "Resultatet är hur som helst en rad flotta men slätstrukna lagomtexter, som ibland lyfts över vad som borde vara möjligt bara i kraft av aktörernas förmåga och utstrålning - men som lika ofta klingar tomt och ihåligt i den väldiga salongen" , skrev Lars Linder i Dagens Nyheter. Peter Wennö iDAG: "När ko

"Man hinner knappt andas mellan skratten"  var rubriken i Expressens recension gällande farsen "Kuta och kör" som hade premiär på Folkan i Stockholm hösten 1984. "Pjäsen är faktiskt något av det roligaste jag har sett. Jag skrattade så jag grät på premiären och gjorde om samma trick när jag såg om den... Pjäsen är fyndig och för genren annorlunda. Måhända hade den inte varit var den är utan Ulf Brunnberg och framför allt Björn Gustafson. Att se dessa skådespelare tillsammans på Folkans scen är att se stor underhållning" , skrev krönikören Mats Olsson och berättade att han snart skulle gå och se pjäsen en tredje gång. Ray Cooneys fars "Run for your wife" blev alltså till "Kuta och kör" i Sven Melanders snillrika översättning. Det är en förvecklingshistoria om taxichauffören John Smith som i hemlighet har två fruar, två hem och genom ett speciellt schema med dag- och nattpass lyckas klara av det hela. Men så råkar han ut för en olyckshänd

På Maximteatern vid Karlaplan inleddes det nya millenniet med en återblick över 1900-talets svenska revyhistoria. Peter Flack och regissören Lars Amble hade sammanställt en revykavalkad med klassiska nummer signerade Karl Gerhard, HasseåTage, Povel Ramel, Carl Z, Beppe Wolgers med flera. På scenen fanns veteranerna Birgitta Andersson, Björn Gustafson och Lena Nyman tillsammans med de yngre stjärnskotten Reuben Sallmander och Sussie Eriksson. Att försöka återuppliva gamla klassiker som många har ett kärt förhållande till är givetvis svårt. Kritikerna var reserverade. Några individuella prestationer rosades, men i övrigt var recensionerna ganska ljumma: "Skickliga komiker som Birgitta Andersson, Lena Nyman och Björn Gustafson. I revynummer av 1900-talets bästa svenskar. Kan väl bara bli kul? Nej. Det här känns mer som en kväll på museum" , skrev Jens Peterson i Aftonbladet och delade ut betyget två plus. "Inga strålande tider på Maxim"  var Expressens rubrik, Anders B

På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet. Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleris

På sin födelsedag råkar försäkringstjänstemannen Jan Berglund förväxla sin attachéväska. Dubbletten visar sig vara sprängfylld med sedlar. Närmare bestämt 7 350 000 kronor. Han bestämmer sig för att behålla pengarna, det är ju ändå hans födelsedag! Genast bokar han flygbiljetter till Barcelona för sig och hustrun Elisabeth, men det kommer hela tiden hinder i vägen för hans hastiga resplaner. Hemma väntar en födelsedagsmiddag med inbjudna gäster. Två poliser ringer på dörren. En livsfarlig torped dyker upp. En sällsynt påträngande taxichaufför gör inte situationen lättare. Ray Cooneys fars "Pengarna eller livet" fick sin Sverigepremiär på Maximteatern hösten 1998. Regissör Lars Amble hade tillsammans med Brasse Brännström översatt och bearbetat stycket till svenska förhållanden. Brasse spelade själv huvudrollen som försäkringstjänstemannen och Sissela Kyle gestaltade hans hustru. Björn Gustafson gjorde succé som den trögtänkte kompisen Sten. Michael Segerström, Nina Gunke,

Ingvar Hirdwall, 85 år idag. Två populära skådespelare har nu uppnått 85 år. Ingvar Hirdwall fyller år idag, medan Björn Gustafson hade sin bemärkelsedag den 30 november. Båda herrarna har satt djupa avtryck i svenskt teaterliv och är värda varsin hyllning. För att börja med Hirdwall. En gång för längesen var han elektriker som gjorde succé med att uppträda på företagets personalfester och bestämde sig för att bli professionell aktör istället. Han gick på scenskolan i Göteborg och blev färdigutbildad lagom till socialdramatiken började blomstra vid Götaplatsen, kring Kent Andersson, Bengt Bratt och Lennart Hjulström. Hirdwall blev en i gänget och var med i de uppmärksammade pjäserna "Flotten", "Hemmet", "Sandlådan" och "Tillståndet". Det tog tid innan han fick strålkastarljuset på sig. Det var väl egentligen först i rollen som den nersupne Berndt, son till den svårt sjuke Primus Svensson (Carl-Gustaf Lindstedt), i TV-serien "Babels h

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"