Nöjesvirveln

I februarikylan 1947 förenades de båda revykungarna Gustav Wally och Karl Gerhard i en gemensam revy på Oscarsteatern i Stockholm.  "Trivsel-Sverige" var namnet på föreställningen. Titeln låter måhända rar och snäll men med Karl Gerhard som en av huvudförfattarna förekom naturligtvis en hel del giftpilar. En som kände sig träffad var den folkkära filmidolen Edvard Persson som här framställdes av Gerhard som kulturambassadör för Svensk Sirapsfilm. Edvard tog så illa vid sig att han hotade att stämma Karl Gerhard. Någon stämning blev det aldrig, Edvard ångrade sig men uttalade sig senare i Aftonbladet: "Om Karl Gerhard vill tjäna pengar på att sälja sina medmänniskor och sticka hål på dem, så må det vara hans ensak. Men tänk om han istället ville ta fram sitt lilla hjärta - för jag tror säkert han har ett..." En annan som råkade ut för Gerhard var Dramatenchefen Pauline Brunius. Redan 10 år tidigare hade Gerhard gjort succé med sin Pauline-parodi, nu var det dags för

På Södran i Stockholm sade revyförfattarna Kar de Mumma, Perne, Paddock och Rybrandt farväl till 1940-talet och gav en försmak av hur 50-talet skulle gestalta sig. Men sketcherna var inte särskilt tidsbundna, de innehöll mer av fint gångbart skämtande än aktuella anspelningar.  I ensemblen fanns de populära lustigkurrarna Åke Söderblom och Egon Larsson som gjorde stor lycka med kupletten "Farväl till ångestfyllda, lyckliga tider". Douglas Håge gjorde en av sina ilskna monologer, den här gången i gestalt av senator Thomas. Stiliga primadonnan Gaby Stenbergs stora nummer var Evert Taubes "Stockholmsmelodi". Calle Reinholdz gjorde en förträfflig Karl Gerhard-parodi, skriven av ingen mindre än Karl Gerhard själv. Största applåderna tillföll dock den gamla operettprimadonnan Naima Wifstrand när hon i ett av sina nummer gav en lektion i hur man spelade operett på den gamla goda tiden. "Södra Teatern inledde femtiotalet med att ta farväl av fyrtiotalet och med att int

Douglas Håge (1898-1959) var en av landets mest kända skådespelare, dels genom en lång teaterbana, dels genom att han framträdde inte bara på de fasta scenerna utan också gladde landsortspubliken under turnéer med Riksteatern, i folkparkerna, hördes i radio och sågs i många filmer. Han började lite smått med amatörteater hemma i Göteborg. Bröt upp från sitt jobb som lagerbiträde för att följa med på en folkparksturné, där han sökt engagemang genom att spela upp en monolog ur "Värmlänningarna". Teaterdirektören tog ett huvudvärkspulver och skickade hem honom. Men redan dagen därpå fick teaterdirektören manfall i ensemblen och Håge inkallades och togs till nåder.  Någon teaterskola var det aldrig tal om, sina läroår fick han på Vasa Teater i Finland där han placerades i drama, operett och revy. Det var som revyartist han blev populär, först på Folkets Hus Teater hos Ragnar Klange och senare hos Kar de Mumma på Blanche. Douglas Håge visade sig vara en oerhörd tillgång som monolo

"Söder ställer ut" var namnet på 1949 års nyårsrevy på Södra Teatern i Stockholm. Och vilken utställning sen. X:et, Tage Hedqvist, Stellan Mörner och Tor Hörlin hade svarat för en färggrann dekor och Gueye Rolf för läckra kostymer.  Kar de Mumma hade skrivit dialogerna och Perne och Paddock hade försett revyn med kupletter. På scenen stod publikfavoriter som Tollie Zellman, Åke Söderblom, Egon Larsson, Douglas Håge, Dagmar Olsson och Calle Reinholdz. Primadonna denna gång var Gaby Stenberg.  Ur innehållet kan nämnas Tollie Zellmans monolog som en gammal påkläderska, Egon Larssons magnifika dansnummer med sin egen skugga och Åke Söderbloms vilda protestvisa "Ner med".  Shakespeares "Hamlet" har parodierats i revysammanhang sedan urminnes tider, så även på Södran där Douglas Håge gestaltade prins Hamlet. Tollie Zellman gjorde drottningen och Dagmar Olsson Ofelia.  "Premiärpubliken var stormförtjust. Men det är alltid en revypremiärpublik. Eftertankens k

Folkets Hus Teater som låg vid Norra Bantorget var en av de mer etablerade revyscenerna i Stockholm på 1930- och 40-talen. Här huserade teaterdirektören Ragnar Klange i 17 år och hans årliga nyårsrevyer var mäkta populära. Revyerna hade alltid "folket" med i titeln.  1941 års upplaga döptes till "Hatten av för folket", som inleddes med att de åtta balettflickorna kröp fram under en gigantisk hatt. I ensemblen fanns Gustav Lövås och Sigge Fürst, två trogna stöttepelare i många Folkets Hus-revyer. Vidare medverkade Emy Hagman, Douglas Håge, Mona Geijer-Falkner, Tord Bernheim, Berndt Westerberg, Anna-Greta Krigström och Lillian Andersson. Sven-Åge Larsson stod för koreografin medan Klange själv regisserade.  Gengas, spårvägselände, kristidskommissioner, Else Kleen och Alice Babs var aktuella ämnen som det skämtades om i dialoger och kupletter.  "Det mesta var roligt och nytt, så publiken kom i en stämning som på Norlanders och Engdahls tid" , rapporterade sig

En gång i tiden guppade en teaterbåt i Rosenlundskanalen i Göteborg. Det var teaterförläggaren Lars Schmidt som stod bakom den flytande scenen. Sommartid spelades där revyer med stjärnor som Lasse Dahlquist, Thor Modéen, Anna-Lisa Baude med flera. Även gästartister som Lulu Ziegler, Evert Taube och Maurice Chevalier uppträdde ombord på skutan.  Detta pittoreska inslag i Göteborgs nöjeshistoria utspelade sig mellan åren 1948-53. Båten sjönk till botten en vinter i en hamn norr om Köpenhamn. Sommaren 1950 gavs revyn "Till båtnad för alla". Som textförfattare hade Schmidt anlitat några av landets bästa pennor, stora kanoner som Kar de Mumma, Karl Gerhard, Ulf Peder Olrog och Gösta Stevens. I ensemblen fanns namn som Douglas Håge, Siv Ericks och Ulla-Britt Fridh (senare känd som Ulla-Bella). Första akten hade Paristema och dekoratören Ernst G. Bratt hade gjort ett par mycket tjusiga Parisinteriörer.  Signaturen P-e i Aftonbladet menade att detta var den bästa revyn som fr