Inlägg

Visar inlägg med etiketten komedi

"I hjärtat av Paris", Lilla Teatern 1970

Bild
"I hjärtat av Paris", av komediförfattarna Barillet och Grédy, var samlingsrubriken på de fyra enaktare som spelades upp på Lilla Teatern i Stockholm 1970.  Det första stycket betitlat "Lampan" visade hur hopplöst det kan vara att lappa ihop ett 20-årigt, sprucket äktenskap. "Betty de la Ponche" demonstrerade att åldern inte kan överskylas med bantning och tennis. "Toreador" handlade om en rik och därför utnyttjad och ensam kvinnas livssituation.  Den fjärde och sista scenen "God jul" hade en mörk, kriminell bakgrund med drastiska inslag där en vassnäst kvinna stod i centrum. Alla fyra delarna utspelade sig i samma Parisvåning, skapad av scenografen Gunnar Lindblad.  Agneta Prytz och Claes Thelander spelade huvudrollerna i samtliga episoder. I övriga ensemblen fanns Leif Ahrle, Maude Adelson och Bo-Ivan Petersson. För regin svarade Stig Ossian Ericson. Teaterkritikern Hans Axel Holm i DN tyckte att det var en likgiltig komedi som han in

"Swedenhielms", Malmö Stadsteater 1972

Bild
Familjen Swedenhielm lever över sina tillgångar. När familjefadern - fysikern, uppfinnaren och adelsmannen Rolf Swedenhielm - tilldelas Nobelpriset ska alla skuldsedlar lösas. Men så dyker procentaren Eriksson upp med förfalskade reverser underskrivna i Swedenhielms namn.  Den store mannens värld rasar nu samman. Vem av hans bägge söner är den skyldige?  Han kan förlåta det mesta hos sina söner, men han kan inte tåla att någon av dem "förlorat sin heder". I slutet visar det sig att ingen av sönerna är kriminella. Det är familjens arma hushållerska som förfalskat för att kunna täcka alla kostnader som familjens utsvävande vanor fört med sig. Hjalmar Bergmans komedi "Swedenhielms" har alltsedan urpremiären på Dramaten 1925 funnits på den svenska teaterrepertoaren. 1972 satte regissören Bo Forsberg upp stycket på Malmö Stadsteater med den legendariske Dramatenaktören Holger Löwenadler i rollen som den store vetenskapsmannen. Den vassa hushållerskan Marta Boman spelades

"Gyllene tider", Nya Teatern i Göteborg 1981

Bild
"Gyllene tider" är en bittersöt komedi av Ernest Thompson som handlar om åldrandets obehag. Den 80-årige bitvargen Norman Thayler och hans hustru tillbringar 48:e sommaren på lantstället vid en sjö i Maine. Det förefaller bli den sista sommaren - lomparet ropar symboliskt och ominöst från sjön och Normans förfrusna hjärta uppvisar alla tecken på svikt.  I denna dödens närhet förskansar han sig och sina känslor bakom cynismen, ironin och den nyckfulla elakhetens pansarplåt.  Hans dotter kommer på besök med sin nya fästman och dennes 13-årige son. I fiskegemenskap med pojken flammar en sista livsgnista upp hos gamle Norman som försonas inte bara med den annalkande döden utan också med sin omgivning. Pjäsen gick upp på Nya Teatern i Göteborg 1981. Nils Poppe och Berta Hall var engagerade för huvudrollerna. Oturligt nog blev Nils Poppe sjuk och tvingades hoppa av 14 dagar innan premiären.  Nu var goda råd dyra för den otursförföljda Nya Teatern som dessutom stod under konkurshot.

"Sylvia", Folkan 1996-97

Bild
Birgitta Andersson som hund var en av de mest oförglömliga teaterupplevelserna i Stockholm spelåret 1996-97.  "Sylvia", en komedi av amerikanen A R Gurney, handlar om hur en medelåders krisande man tar hem en övergiven hund han hittat i parken, vilket gör hans fru rasande svartsjuk. Pjäsen artar sig till ett riktigt triangeldrama.  Rickard Günther regisserade föreställningen där Jonas Falk, Viveka Seldahl och Lars Göran Persson utgjorde övriga rollistan. Föreställningen fick många rosor i pressen, inte minst Birgitta Andersson hyllades för sin geniala rolltolkning:  "Hon spelar hunden Sylvia, med sådan blötögd, trofast, löpsk, bitsk och inställsam inlevelse att hon ledigt bär det mesta av denna rätt charmerande teaterkväll på sina snygga axlar. Hon är en hund upp i dagen, in i minsta svansviftning och öronslokning, trots att hon inte har någon sådan kostym till sin hjälp - bara ett bländande kroppsspråk, ett skådespelarlivs erfarenhet, och en djup insikt i hundens roll i

"Trasiga änglar", Maximteatern 1975

Bild
Albert Hussons kvicka, originella och ganska dubbelbottnade kriminalkomedi "Trasiga änglar" handlar om en butiksägande fransk kolonialfamilj i Cayenne. I familjens hushåll arbetar tre deporterade straffångar som blir till ovärderlig hjälp när familjen hamnar i knipa på självaste julafton. Med hjälp av en giftorm vid namn Adolphe mördar de en äldre herre som kommit för att granska butikens räkenskaper. Att herren är husfaderns rike bror gör det hela ännu bättre. Nu finns arv att hämta! När Adolphe även hugger herrns systerson, som dottern i huset olyckligt älskar, är glädjen fullkomlig.  Bland liken kan man börja planera för en rikare och borgerligare framtid. I Maximteaterns version spelade Nils Eklund den stackars butiksägaren Felix Ducutel. De tre straffångarna gestaltades av Hans Klinga, Olof Lundström och Karl-Arne Holmsten.  "Hans Bergströms uppsättning håller jämn takt med pjäsen, dvs den är ganska långsam och saknar höjdpunkter. Men den saknar inte charm och rolle

"Jeppe på berget" Dramaten 1986

Bild
Historien om den alkoholiserade bondgubben Jeppe, som utsätts för ett elakt spratt av överklassen, är Ludvig Holbergs mest kända komedi. Den danske regissören Peter Langdal vände formligen upp och ner på välstädade Dramaten med sin spektakulära uppsättning av denna klassiker. Det var en lekfull och vildsint föreställning i nyöversättning av Hans Alfredson och scenografi av Karin Betz. Börje Ahlstedt spelade den försupne Jeppe. Lena Nyman gestaltade hans ragata till hustru. Hans Klinga, Claes Thelander, Pontus Gustafson och Pierre Wilkner var några andra namn i rollistan. "Börje Ahlstedt är en underbar Jeppe. Gjord till hanrej av klockaren, slagen av hustru Nille har han förminskat sin värld till sin kropp; magen som vill ha brännvin, ryggen som får spö när han dricker brännvin, och fötterna som liksom av egen vilja för honom till lokaler där det tillhandahålles brännvin. Ahlstedt är tung och vemodig, men han blir en människa med botten och integritet, med ett öde" , skrev Bjö

"En midsommarnattsdröm", Riksteatern 1972

Bild
Om erotiska äventyr och förvecklingar i den förtrollade och förhäxade engelska midsommarnatten handlar William Shakespeares komedi "En midsommarnattsdröm". Här finns hovets värld, de båda unga förälskade paren, de gycklande hantverkarna och slutligen den fantastiska älvvärlden och dess skogsväsen. Tom Lagerborg iscensatte denna sagokomedi för Riksteaterns räkning 1972. Åke Lundqvist spelade pjäsens genomgående figur, det skälmska andeväsendet Puck.  Rutger Nilsson och Anna Godenius var ett vackert hertigpar. Pierre Lindstedt, Gus Dahlström och Raymond Nederström firade komiska triumfer som hantverkarna.  Scenografen Jindrich Dusek hade skapat en mycket enkel men effektiv dekor bestående av lösa skärmar, vita då handlingen utspelade sig i palatset, gröna med slingrande trädrankor då skådeplatsen var skogen. Björn Isfält och Lars Damberg hade försett komedin med nyskriven musik. "På det nakna scengolvet jagar de fyra unga älskande varandra med vildsint frenesi. Det är en a

"Jadå - vi elsker", Fleksnes på Lisebergsteatern 1986

Bild
Den stöddige lagerförmannen Marve Fleksnes som bodde hemma hos sin mamma blev en av 1970-talets mest älskade komedifigurer, både i Norge och Sverige. Originalidén kom från England och hette "Hancock´s Half Hour" och skrevs av Ray Galton och Alan Simpson, vilka också skrev förlagan till "Albert & Herbert". Våren 1986 gavs en teaterpjäs med den populäre Fleksnes på Lisebergsteatern i Göteborg kallad "Jadå - vi elsker". Föreställningen hade redan två succéår bakom sig på turné hemma i Norge.  De inkörda radarparet från TV - Rolv Wesenlund och Aud Schønemann - spelade förstås Marve respektive modern. En svensk ensemble med Torsten Lilliecrona, Lasse Brandeby, Maria Zackrisson och Peter Engelfeldt utgjorde resten av rollistan när föreställningen gick upp på Liseberg. Handlingen i korthet: Marve Fleksnes från Oslo åker till Sverige på campingsemester och hoppas på att hitta svenska flickor. Hans raggningsförsök misslyckas förstås. Däremot får modern, som mot

"Unga fruar", 1951 Turné - Birgit Linder

Bild
"Motalas teatervänner fick på onsdagskvällen uppleva en urpremiär i det provisoriska Thaliatemplet på läroverket och förväntningarna var stora när ridån gick upp till första akten av engelsmannen Ronald Jeans farsbetonade komedi Unga fruar. Om förväntningarna helt infriades kan man kanske diskutera, men den mer än fulltaliga publiken, som var i bästa premiärstämning, gav högljutt sitt bifall tillkänna under de tre akterna" , rapporterade Dagens Nyheters utsände från premiärkvällen. Det var Birgit Linders turnerande teatersällskap som spelade upp komedin "Unga fruar". Pjäsen utspelas i efterkrigets London, där den stora bostadsbristen tvingar två nygifta par att samsas under samma tak. Två barnpigor och en inneboende ungmö gör inte utrymmet större. Sven Lindberg hade regisserat stycket där de två paren gestaltades av Birgit Linder och Börje Nyberg respektive Anita Blom och Birger Malmsten. Ur DN:s recension "Tempot var lagom uppskruvat, dialogen var rapp och all

"Missförstå mig rätt" - en bortglömd komediserie

Bild
"Missförstå mig rätt" hette en komediserie i fem avsnitt som sändes i Sveriges Television för 30 år sedan. Jag undrar om någon överhuvudtaget kommer ihåg den? Jag hade nästan glömt bort den själv när jag hittade den på ett gammalt VHS-band. Serien regisserades av Henrik von Sydow som även skrivit manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Henry Bronett. Denna situationskomedi handlar om den unge doktor Ferdinand Ruben (Henry Bronett) som nyligen öppnat egen praktik. Plötsligt dyker hans farbror Leo (Jarl Borssén) upp. Han har blivit utkastad av sin hustru (Meg Westergren) och flyttar in på Ferdinands vardagsrumssoffa.   Ferdinand får dessutom ideliga besök av sin mamma Gertrud (Gudrun Henricsson), som är sångpedagog. Hon styr och ställer i Ferdinands liv och gör allt hon kan för att hitta en duglig kvinna åt honom bland sina elever. Kontentan av det hela blir att alla trivs hemma hos Ferdinand - utom Ferdinand själv som aldrig får lugn och ro.  En lång rad bifigurer finns oc

"Figaros bröllop", Stockholms stadsteater 1984

Bild
Det sägs att Beaumarchais pjäs "Figaros bröllop" från 1778 banade väg för den franska revolutionen genom sin drift med adelns privilegier. Pjäsen fastnade först i censuren men blev sedan den mest spelade i 1700-talets Frankrike. 1786 kom Mozarts operaversion som blivit ett av operavärldens mest älskade verk.  Talpjäsen gavs på Stockholms stadsteater 1984 med Philip Zandén i titelrollen. Hans Wigren regisserade och i övriga roller sågs bland andra Ewa Maria Björkström, Lars Lind, Bertil Norström och Gunvor Pontén. Komedins huvudpersoner är de båda tjänarna Figaro och Susanna som planerar att gifta sig med varandra. Deras tilltänkta bröllopsplaner förmörkas plötsligt när det avslöjas att greven Almaviva också är ute efter Susanna. Efter mängder av intriger och förvecklingar med grevparet och tjänstefolket slutar pjäsen lyckligt med försoning och dubbelbröllop.  "Zandén i full frihet lyfter hela spelet" var rubriken på Dagens Nyheters recension där Lars Linder skrev: &

"Revisorn", Riksteatern 1980

Bild
Gogols "Revisorn" från 1836 är en klassisk komedi om skenet som bedrar och människan som så gärna låter sig bedras, helst om hon fikar efter förtjänst och plats vid maktens taburetter. Här hamnar en urfattig tjänsteman i en landsortshåla där han misstas för att vara en statlig revisor. Ortsbefolkningen gör allt för att behaga honom. Det går som det går. Tjänstemannen flyr så småningom fältet efter att ha lägrat både borgmästarens dotter och hans fru - på samma gång. 1980 gav Riksteatern en musikalversion av "Revisorn" med musik av Kaj Chydenius. Anders Granell spelade den falske revisorn. Borgmästaren och hans hustru gestaltades av Halvar Björk och Brita Borg. Från Finland hade man lånat Ritva Holmberg för regiuppdraget. "Första akten blev en katastrof. Det var inget fel på den klämmiga musiken. Sångtexterna var justa, om också inte glänsande. Men när inte en dörr kan öppnas - och i Revisorn måste en oherrans massa dörrar öppnas - utan att någon ramlar ut och f

"Omaka par", Maximteatern 1987-88

Bild
Neil Simons komedi "Omaka par" från 1965 handlade ursprungligen om två herrar som flyttar ihop. På 1980-talet lät sig Simon övertalas att arbeta om sitt manus och skriva en kvinnlig version. Det grabbiga pokergänget ersattes av ett tjejgäng som sitter hemma hos den bohemiska Ulla och spelar Trivial Pursuit. Så kommer väninnan Beatrice som just blivit övergiven av sin make. Den strikt pedantiske Beatrice får flytta in hos slarvern Ulla och har snart förvandlat hennes trivsamma oreda till något som liknar ett bildreportage i Sköna Hem. Motsättningar uppstår och de båda väninnorna går snart varandra på nerverna.  Produktionsbolaget Limabrall satte upp tjejversionen av "Omaka par" på Maximteatern i Stockholm 1987. Lena Nyman spelade slarvan och Birgitta Andersson gjorde hennes pedantiska väninna. I tjejgänget fanns Mona Seilitz, Nina Gunke, Anki Lidén och Anna Sundqvist.  I andra akten fick damerna sällskap av Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska piloter. Lars

"Född igår", Nya Teatern 1947-48

Bild
"Född igår" hette programmet på Nya Teatern i Stockholm 1947-48. Denna Broadwaykomedi av Garson Kanin handlar om Harry Brock, en förmögen gangster i skrotbranschen, som åker till Washington för att driva igenom ett lagförslag som skall möjliggöra en ytterst tvivelaktig jätteaffär. Till sin hjälp har han en försupen, cynisk, men intelligent advokat och en mutad senator. Han har även med sig sin älskarinna Billie, en före detta balettflicka med mer skönhet än bildning. För att hon inte skall göra bort sig i Washingtonsocieteten skickas hon till en journalist, medarbetare i den radikala New Republic, för att fostras. Journalisten lyckas allt för bra med sin uppgift. Billie börjar nämligen tänka själv och inser vilken suspekt figur Harry Brock är. Hon och journalisten fattar tycke för varandra och lyckas efter diverse förvecklingar omkullkasta Harrys ljusskygga projekt. Nya Teaterns chef Per-Axel Branner regisserade uppsättningen där Gunnar Björnstrand spelade huvudrollen som den

"Fallna änglar", Dramaten 1951

Bild
Två överklassdamer i London har haft samme älskare i unga år, en passionerad fransman. 15 år senare, just när deras män är på golfresa, meddelar fransmannen att han är i London. De båda damerna blir alldeles till sig i trasorna och bjuder hem honom på middag. I väntan på att passionen ska dyka upp så dricker de nervösa damerna för mycket och fasaden rasar. De blir allt fullare och allt mer ovänner medan de väntar. Det blir missförstånd, de äkta männen dyker upp och sanningar sägs... När Noël Cowards komedi "Fallna änglar" hade urpremiär i London 1925 betecknades den som osmaklig, vulgär och omoralisk. Trots detta har stycket blivit en av Cowards mest spelade. I Dramatens uppsättning 1951 spelades de båda överklassdamerna Julia och Jane av Eva Dahlbeck och Irma Christenson. "Kanske är det orättvist mot den skickliga fru Christenson att ge Eva Dahlbeck segerkransen för gårdagens prestation, men vi må be henne generöst att tillåta oss den gesten. Eva Dahlbeck var ab

"40 karat", Vasan 1970-71

Bild
Lisa är en kvinna på 40 vårar eller 40 karat som de franska författarna uttrycker saken. Hon har två äktenskap bakom sig när hon under en semester i Sardinien blir förförd av en 22-årig pojke.  Den unge mannen dyker senare upp hemma hos Lisa i Paris och vill gifta sig med henne. Men tanken är ju befängd, vad ska folk säga? Hon kunde ju vara mamma åt honom. Bättre att han tog hennes dotter, men det går inte heller då den 19-åriga flickan just har förälskat sig i en 50-åring som hon dessutom tänker gifta sig med.  Naturligtvis blir det missförstånd på vägen, inte minst när Lisas beskäftiga mamma hela tiden misstar sig på dotterns och dotterdotterns kärleksäventyr.  Komedin "40 karat" av Barillet och Grédy blev en succé på Vasan i Stockholm med Maj-Britt Nilsson i huvudrollen som Lisa. Peder Kindberg, nykläckt från scenskolan, spelade den unge älskaren. Agneta Ehrensvärd gjorde dottern i huset, Lauritz Falk hennes 50-åriga boyfriend. Sif Ruud hade fått en härlig roll att b

"Tarfuffe", Dramaten 1991

Bild
Molières "Tartuffe" är en av världsdramatikens mest spelade komedier. Tartuffe är en slipad hycklare och bedragare som lurar den troskyldige familjefadern Orgon. Han blir helt förblindad av den moral och kristlighet som Tartuffe predikar och vägrar att inse att Taruffe försöker förföra hans hustru och lura av honom allt han äger. Den klipska kammarjungfrun Dorine griper in för att öppna Orgons ögon och avslöja bedragaren. Molières drift med det religiösa hyckleriet uppskattades inte av katolska kyrkan och efter uruppförandet i Frankrike 1664 blev pjäsen förbjuden att spela. Tre gånger tvingades Molière skriva om sin pjäs innan censuren upphävdes. I Dramatens uppsättning 1991 gestaltades storskojaren Tartuffe av Jarl Kulle. Ingvar Kjelson spelade den godtrogne Orgon, Gunnel Lindblom hans hustru, Mona Malm gjorde pigan Dorine. Lars Amble svarade för regin. Trots dessa stora namn i rollistan var kritiken ganska negativ:  "I Dramatens Tartuffe är det inte det religiö

"Stanna till frukost", Riksteatern 1975

Bild
"Stanna till frukost" är en komedi skriven av Ray Cooney och Gene Stones. Den handlar om hur två människor ur helt olika generationer möts och motsättningar uppstår. En frånskild medelålders statstjänsteman med inbitna vanor får plötsligt besök av en 17-årig flicka med den unga generationens hela skepsis mot det etablerade samhället. Hon är i nionde månaden och har lämnat sin pojkvän i våningen ovanpå efter ett häftigt gräl. Det blir en underhållande komedi om två generationers livssyn, uppfostringsideal och språkbruk. Riksteatern var först i Sverige med att spela det här stycket som översattes till svenska av Torsten Ehrenmark, en man som hade känsla för de komiska formuleringarna. Skicklige Yngve Nordwall regisserade och för scenografin svarade Nisse Skoog. Maria Hedborg spelade huvudrollen som den unga flickan på rymmen. Några år senare skulle Maria vara med och bilda Backateatern i Göteborg, en av Sveriges ledande barn- och ungdomsteatrar.  Guy de la Berg gestaltade

"Drömpojken", Lisebergsteatern 1970

Bild
Häromdagen skrev jag om "Drömflickan" på Göteborgs stadsteater. För jämställdhetens skull är det väl inte mer än rätt att även presentera "Drömpojken".  Pjäsen skrevs av Woody Allen och sattes upp av Gösta Bernhard på Lisebergsteatern i Göteborg sommaren 1970. Hur mycket Woody Allen hade känt igen av sin ursprungspjäs är oklart, Bernhard bearbetade stycket efter eget huvud och presenterade den som "en knas-betonad revy-komedi".  "Drömpojken" handlar om en kille som lider av mindervärdeskänslor och sexuella hämningar. Han står i ständig kontakt med sin psykiater av vilken han får omoraliska råd om hur han skall lösa sina problem. Psykiatern befinner sig i en talarstol vid sidan av scenen och låtsas hålla föreläsning om fallet för publiken. Inne på scenen får man följa den stackars mannens förehavanden. Han leds in i förödmjukelser av olika slag när han gång på gång misslyckas med att upprätta meningsfulla kontakter med kvinnor. När han äntlige