"Omaka par", Maximteatern 1987-88

Neil Simons komedi "Omaka par" från 1965 handlade ursprungligen om två herrar som flyttar ihop. På 1980-talet lät sig Simon övertalas att arbeta om sitt manus och skriva en kvinnlig version. Det grabbiga pokergänget ersattes av ett tjejgäng som sitter hemma hos den bohemiska Ulla och spelar Trivial Pursuit. Så kommer väninnan Beatrice som just blivit övergiven av sin make. Den strikt pedantiske Beatrice får flytta in hos slarvern Ulla och har snart förvandlat hennes trivsamma oreda till något som liknar ett bildreportage i Sköna Hem. Motsättningar uppstår och de båda väninnorna går snart varandra på nerverna. 

Produktionsbolaget Limabrall satte upp tjejversionen av "Omaka par" på Maximteatern i Stockholm 1987. Lena Nyman spelade slarvan och Birgitta Andersson gjorde hennes pedantiska väninna. I tjejgänget fanns Mona Seilitz, Nina Gunke, Anki Lidén och Anna Sundqvist. 

I andra akten fick damerna sällskap av Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska piloter. Lars Amble regisserade komedin som omplacerats i Stockholmsmiljö av översättarna Magnus Härenstam och Brasse Brännström. 

"Säsongens roligaste teaterföreställning i Stockholm", skrev Sydsvenska Dagbladet. Kvällstidningarna stämde in i hyllningskören: "Här bjuds stjärnspel, en drabbning mellan två leading ladies av olika typ och utseende, Lena Nyman och Birgitta Andersson. Den ena vinner första ronden på poäng, den andra tar hem rond två lika knappt. Och det slår gnistor om duellen", skrev Anders Björkman i Expressen.

Lasse Anrell i Aftonbladet: "Lena Nyman och Birgitta Andersson är Omaka par på Maxim. Makalöst bra. Jag undrar om två kvinnor varit så här roliga ihop tidigare på en svensk scen."

Gunnar Rehlin i GT var inte överdrivet positiv men fann ändå några guldkorn: "Lena Nyman och Birgitta Andersson gör sitt bästa och speciellt i den korta scenen med Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska kavaljerer är allt riktigt underhållande. Men bäst är ändå Anna Sundqvist i sin lilla men fint utmejslade roll som den inte helt förståndsbegåvade väninnan. Det är komisk briljans på hög nivå."

Sverker Andréason i G-P tyckte inte att "Omaka par" infriade förväntningarna: "Med alla sina poänger och fyndigheter får texten ett drag av självändamål. Som en stinn pralinpåse står den på scenen, skådespelarna på scenen kastar ut dessa godbitar i salongen - och tillbaka kommer skratt och applåder. Det resulterar i en mekanik i spelet som jag inte sett maken till på länge."

Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter hade också vissa invändningar mot pjäsen men avslutar sin anmälan: "Omaka par gick med andra ord i hamn. Könsbytet lyckades, även om det på visst sätt bör ha inneburit en kastrering; en hel del av pjäsens sälta och mörkare undertoner försvinner när paret på vinden är kvinnor. Men det vilar ett slags sliten sorg över Lena Nymans hårdkokta lilla slarva rakt igenom föreställningen som kan kompensera den förlusten."

Se även:

"Omaka par", Riksteatern 1974-75

"Pengarna eller livet", Maximteatern 1998-99