"Swedenhielms", Malmö Stadsteater 1972

Familjen Swedenhielm lever över sina tillgångar. När familjefadern - fysikern, uppfinnaren och adelsmannen Rolf Swedenhielm - tilldelas Nobelpriset ska alla skuldsedlar lösas. Men så dyker procentaren Eriksson upp med förfalskade reverser underskrivna i Swedenhielms namn. 

Den store mannens värld rasar nu samman. Vem av hans bägge söner är den skyldige? 

Han kan förlåta det mesta hos sina söner, men han kan inte tåla att någon av dem "förlorat sin heder".

I slutet visar det sig att ingen av sönerna är kriminella. Det är familjens arma hushållerska som förfalskat för att kunna täcka alla kostnader som familjens utsvävande vanor fört med sig.

Hjalmar Bergmans komedi "Swedenhielms" har alltsedan urpremiären på Dramaten 1925 funnits på den svenska teaterrepertoaren. 1972 satte regissören Bo Forsberg upp stycket på Malmö Stadsteater med den legendariske Dramatenaktören Holger Löwenadler i rollen som den store vetenskapsmannen.

Den vassa hushållerskan Marta Boman spelades av Gudrun Brost. Kåre Sigurdson och Niels Dybeck gestaltade de två sönerna. I övriga roller sågs Mona Åstrand, Birgitta Smiding, Tommy Nilsson och Gunnar Ekström.

Allan Fagerström i Aftonbladet var irriterad och menade att det hela blivit en enmansshow för Löwenadler: "Bo Forsberg, som svarar för regin, har lyckats bedöva samtliga medverkande, inklusive Gudrun Brost som spelar husföreståndarinnan Boman, intill en närmast otrolig medvetslöshet. Sönerna har ingen individualitet, och den ljuvliga teaterapan, deras syster, är en karikatyr, sådan den kan tänkas enbart i amatörstudiers."

Bertil Palmqvist i Arbetet: "Här gäller det att sälja Löwenadler till publikens hjärtan. Och den bullersamme och känslosamme figur som blir resultatet har man svårt att inte tycka om."

Ruth Halldén i Dagens Nyheter: "Detta drama intresserar mig lika lite som Sickan Carlssons filmer, och om de uppträdande spelar mer eller mindre bra är inte av någon större vikt. Trovärdig i manus är ingen mer än procentaren Eriksson, som inte heller förfuskas av den utmärkte Gunnar Ekström. Slutuppgörelsen mellan Swedenhielm och Eriksson är den enda riktigt mänskliga scenen i pjäsen."

Hans J. Ahlmann i Svenska Dagbladet var positiv: "Löwenadler är slösande generös i sin konst och med ett flödande utspel och med stark betoning av det djupt mänskliga hos sin Swedenhielm belyser Löwenadler gestaltens ständigt skiftande känslotoner."

Se även:

"Ökensången", Malmö Stadsteater 1947

Malmö Stadsteaters repertoar 1948-49