"En midsommarnattsdröm", Riksteatern 1972
Om erotiska äventyr och förvecklingar i den förtrollade och förhäxade engelska midsommarnatten handlar William Shakespeares komedi "En midsommarnattsdröm".
Här finns hovets värld, de båda unga förälskade paren, de gycklande hantverkarna och slutligen den fantastiska älvvärlden och dess skogsväsen.
Tom Lagerborg iscensatte denna sagokomedi för Riksteaterns räkning 1972. Åke Lundqvist spelade pjäsens genomgående figur, det skälmska andeväsendet Puck.
Rutger Nilsson och Anna Godenius var ett vackert hertigpar. Pierre Lindstedt, Gus Dahlström och Raymond Nederström firade komiska triumfer som hantverkarna.
Scenografen Jindrich Dusek hade skapat en mycket enkel men effektiv dekor bestående av lösa skärmar, vita då handlingen utspelade sig i palatset, gröna med slingrande trädrankor då skådeplatsen var skogen.
Björn Isfält och Lars Damberg hade försett komedin med nyskriven musik.
"På det nakna scengolvet jagar de fyra unga älskande varandra med vildsint frenesi. Det är en av föreställningens finaste tillgångar att alla fyra har en plastisk spänstighet som gör att de kan spela ut passionerna med hela kroppen. Ynglingarnas gester låter inte åskådaren en enda sekund förbli ovetande om vad det är de åstundar av de unga kvinnorna", skrev Barbro Hähnel i Dagens Nyheter.
Hans J. Ahlmann i Svenska Dagbladet: "Tom Lagerborgs uppsättning är i flera avseenden intressant. Hans tolkning av En midsommarnattsdröm visar att han med stort allvar siktat på textens kärna och resultatet av hans textanalys har inte primärt blivit ett romantiskt drama utan snarare en spegling av kärlekens hårda villkor i den elisabetanska tidens stränga och formella värld."
När turnén nådde Nyköping rapporterade Ing-Marie Opperud i Expressen: "När ridån gick upp - fem minuter över halv åtta - för Shakespeares förväxlingar infann sig det stora suset inte förrän Pierre Lindstedt stod på scenen som Botten Vävare, Carl-Gustafs store son rev faktiskt ned applåder för öppen ridå."
Efter föreställningen på Karlbergsskolan i Åmål skrev Provinstidningen i Dalsland: "Slutscenen med hantverkarnas gyckelföreställning för hovet ger plötsligt liv och fart åt en pjäs där det stundtals varit svårt att få något sammanhang. Hantverkarna med Pierre Lindstedt som primus motor skapar kontakt över rampen, även om regin på något sätt försöker bromsa en alltför stark publikkontakt. Men skådespelarna når ut till publiken, får kontakt och helt plötsligt känns det som om hela salongen skulle börja trivas, just lagom till det är dags för sista ridåfallet."
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar