"Gyllene tider", Nya Teatern i Göteborg 1981
"Gyllene tider" är en bittersöt komedi av Ernest Thompson som handlar om åldrandets obehag. Den 80-årige bitvargen Norman Thayler och hans hustru tillbringar 48:e sommaren på lantstället vid en sjö i Maine. Det förefaller bli den sista sommaren - lomparet ropar symboliskt och ominöst från sjön och Normans förfrusna hjärta uppvisar alla tecken på svikt.
I denna dödens närhet förskansar han sig och sina känslor bakom cynismen, ironin och den nyckfulla elakhetens pansarplåt.
Hans dotter kommer på besök med sin nya fästman och dennes 13-årige son. I fiskegemenskap med pojken flammar en sista livsgnista upp hos gamle Norman som försonas inte bara med den annalkande döden utan också med sin omgivning.
Pjäsen gick upp på Nya Teatern i Göteborg 1981. Nils Poppe och Berta Hall var engagerade för huvudrollerna. Oturligt nog blev Nils Poppe sjuk och tvingades hoppa av 14 dagar innan premiären.
Nu var goda råd dyra för den otursförföljda Nya Teatern som dessutom stod under konkurshot.
Jarl Borssén, som redan fanns i huset i en annan produktion, blev räddaren i nöden. På rekordtid läste han in rollen som Norman och pjäsen kunde ha premiär på utsatt datum.
I de övriga rollerna spelade Mona Grain, Klas Jahnberg, Rulle Lövgren samt tre pojkar som alternerade som 13-årige Billy. Hans Bergström svarade för regin.
Om Jarl Borssén skrev Bo Lundin i GT: "Stramt och snyggt håller han rollen i sin hand, bara nån enstaka gång lutar han sig mot revyrutinen och släpper greppet om rollkaraktären. Det är utmärkt gjort - inga djupdimensioner, men en tillräckligt skrovlig och knarrig yta för att det hela tiden ska vara intressant."
Sune Örnberg i G-P: "Normans drastiska jargong kan behandlas som cynismer, men det gör inte Borssén. Han talar mjukt, ibland lite trevande. I stället för cyniker framstår hans Norman som en ömhetstörstande egocentriker."
"Fruktansvärt roligt. Den här uppsättningen är den som mest påminner om det amerikanska originalet", skrev Kvällsposten.
Margareta Artsman i SvD: "Naturligtvis bidrar Berta Hall till framgången. Det var några år sedan hon stod på en Göteborgsscen, och hon trivs uppenbarligen att vara tillbaka. Här briljerar hon på nytt i en roll där humorn och skrattet ligger på ytan, men där steget till dödsskräck och ångest att mista en älskad människa är kort och ständigt skönjbart. Det är mycket styvt gjort."
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar