"Jadå - vi elsker", Fleksnes på Lisebergsteatern 1986
Den stöddige lagerförmannen Marve Fleksnes som bodde hemma hos sin mamma blev en av 1970-talets mest älskade komedifigurer, både i Norge och Sverige. Originalidén kom från England och hette "Hancock´s Half Hour" och skrevs av Ray Galton och Alan Simpson, vilka också skrev förlagan till "Albert & Herbert".
Våren 1986 gavs en teaterpjäs med den populäre Fleksnes på Lisebergsteatern i Göteborg kallad "Jadå - vi elsker". Föreställningen hade redan två succéår bakom sig på turné hemma i Norge.
De inkörda radarparet från TV - Rolv Wesenlund och Aud Schønemann - spelade förstås Marve respektive modern. En svensk ensemble med Torsten Lilliecrona, Lasse Brandeby, Maria Zackrisson och Peter Engelfeldt utgjorde resten av rollistan när föreställningen gick upp på Liseberg.
Handlingen i korthet: Marve Fleksnes från Oslo åker till Sverige på campingsemester och hoppas på att hitta svenska flickor. Hans raggningsförsök misslyckas förstås. Däremot får modern, som motvilligt följt med, ihop det med svenske Einar och beslutar sig för att gifta om sig med honom efter tio år som änka. Detta ses inte med blida ögon av Marve som gör sitt bästa för att avstyra alltihop.
Kritikerna menade att pjäsen var i tunnaste laget och att den räddades helt och hållet av de två huvudrollsinnehavarna. "Visst skrattas det med jämna mellanrum. Men de där komiska situationerna som drar ned de stora skratten och applåderna kan räknas på ena handens fingrar", konstaterade Jan-Olov Andersson i Aftonbladet.
Peter Wennö i GT: "De brittiska gentlemännen Galton och Simpsons manus har allt som oftast en grundkvalitet som kan nå oanade höjder när Bosse Hermansson och Wesenlund dessutom får knorra till det med nordiska förtecken, men den här gången haltas det fram mellan utegrillarna och husvagnarna på ett sätt som inte alltid höjer sig över campingplatsens enstjärniga status."
Gaby Wigardt i SvD: "Utan Rolv Wesenlund och Aud Schønemann vore föreställningen platt intet. Främst är det Wesenlund som drar lasset, spelar upp hela registret och satsar allt - för att nu ta till standardklyschorna. Hans replikföring är suverän, hans mimiska utspel grandiost - bara detta att spela förorättad som ett barn genom att stirra i väggen lockar till skratt - hans monologkonst är i särklass."
Kristina Torell i G-P: "Marve Fleksnes på scen för första gången i Sverige - tillsammans med bl a mamma Magnhild - det är situationskomik och ordkomik och inte så värst mycket till handling. Avsaknaden av rejäl handling märks dock inte så mycket så länge lustigheterna kommer lika tätt som i första akten, segare blir det i andra som till stor del utgörs av en Fleksnesmonolog."
Under rubriken "Visst älskar vi Fleksnes!" skrev Anders Björkman i Expressen: "Inte gapskrattar publiken oavbrutet, men det är heller inte meningen. Liksom hos Albert och Herbert, författarnas andra skandinaviska succé, finns det utrymme för hjärta och en smula tragik. Det är ju det som ger skrattet värme."
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar