"Jeppe på berget" Dramaten 1986

Historien om den alkoholiserade bondgubben Jeppe, som utsätts för ett elakt spratt av överklassen, är Ludvig Holbergs mest kända komedi.

Den danske regissören Peter Langdal vände formligen upp och ner på välstädade Dramaten med sin spektakulära uppsättning av denna klassiker. Det var en lekfull och vildsint föreställning i nyöversättning av Hans Alfredson och scenografi av Karin Betz.

Börje Ahlstedt spelade den försupne Jeppe. Lena Nyman gestaltade hans ragata till hustru. Hans Klinga, Claes Thelander, Pontus Gustafson och Pierre Wilkner var några andra namn i rollistan.

"Börje Ahlstedt är en underbar Jeppe. Gjord till hanrej av klockaren, slagen av hustru Nille har han förminskat sin värld till sin kropp; magen som vill ha brännvin, ryggen som får spö när han dricker brännvin, och fötterna som liksom av egen vilja för honom till lokaler där det tillhandahålles brännvin. Ahlstedt är tung och vemodig, men han blir en människa med botten och integritet, med ett öde", skrev Björn Samuelsson i Aftonbladet.

Bo Lundin i GT: "Börje Ahlstedt har inte bara en plirande Nalle Puh-charm och en stukad älskvärdhet, han har också den välbehövliga skickligheten att få allting att för några ögonblick stanna upp och koncentreras kring honom, hans bittra lott och okuvliga livslust."

Ingmar Björkstén i SvD störde sig på alla gags och infall och ansåg att pjäsens allvarliga underton gick förlorad: "Må vara att Jeppe själv saknar förmågan att uppfatta människor nyanserat - Ahlstedt gör honom inte märkbart mångfasetterad - men därav följer inte att personteckningen måste vara onyanserad... Det konstnärliga lyftet uteblir. Det gör Jeppe på berget på Lilla Dramaten till ett nöje av föga varaktigt värde."

Björn Nilsson i Expressen var mycket förtjust: "Det är sammanfattningsvis fråga om ett komedispel som Dramaten inte mäktat prestera sedan salig Sjöberg tågade in i de stora elefanternas himmel - och som jag, arme medelåldring, inte trodde att jag skulle få bevittna en gång till i denna nerskavda kåk. Jag tackar."

Se även:

"Skuggan av Mart", Dramaten 1948-49

"Dödsdansen", Dramaten 1983