"Herrn går på jakt", Malmö Stadsteater (Nyan) 1975
.jpg)
Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp.
En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum.
Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt!
Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken.
I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.
Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem.
"Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj Lindström, Arne Strömgren, Halvar Björk och de andra gör på Nyan i Malmö från och med igår kväll och hoppas man, ett bra tag framöver", skrev Bertil Palmqvist i Arbetet.
Henrik Sjögren i Expressen: "Motorn i karusellen är Halvar Björk. Han kör på högvarv till den grad att han överspelar sig själv: hans attack blir manierad, han frustar och flänger till den milda grad att han lyckas dölja vilken överlägsen scenpersonlighet han är. De andra har svårt att följa honom, med undantag för Stefan Fredriksson som också sprallar med allt han har - han är en farstalang."
Per Erik Wählend i SvD: "Maj Lindström gör den på samma gång hämndlystna och tvehågsna gemålen med en glasklar vimsighet, som än en gång bestyrker hennes ovanliga fallenhet för det vanskligaste av alla sceniska fack. Det kanske finaste med madame Léontine är kanske att hon mitt i de bisarra förvecklingarna upprätthåller en oansträngd och oåtkomlig värdighet."
.jpg)
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar