"Gamle Adam", Vasan 1984-85


Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter.
Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984.
Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen.
Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé som den förföriska varietésångerskan.
Lennart Jirlow svarade för dekoren och Mago för kostymprakten.
När "Spanska flugan" hade premiär var kritikerkåren eniga om en succé. "Gamle Adam" fick lite mer blandade omdömen: 
"Föreställningen har en viss charm och en viss mysighet. Det skall inte förnekas. I Lis Nilheim har man dessutom en sensuell primadonna med personlig utstrålning. Felet är att föreställningen aldrig höjer sig över en ordinär genomsnittsnivå, endast erbjuder ordinär underhållningsslentrian", skrev Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter.
Jörgen Blom i Aftonbladet: "Stycket saknar i den här uppsättningen all verklighetsanknytning och fungerar ändå mycket bra. Det beror i första hand på Carl-Gustaf Lindstedt som spelar Peter Struve med så mycket charm att det blir en hyllning till dubbelmoralen."


Gunnar Rehlin i GT: "Vad Gamle Adam lever på är bra skådespelare. Speciellt gäller det givetvis Carl-Gustaf Lindstedt i huvudrollen. Han är utmärkt, och spelar lika mycket på sin talang för verbal komik som på sin mimik. Så fort han inte är inne på scenen sitter man och längtar efter honom - så bra är han."
Expressens Mats Olsson ansåg att hela första akten var en lång och seg transportsträcka, men att andra akten var desto roligare: "Gamle Adam är strålande. Den är sanslöst rolig. Sista halvan, vill säga."
"Frågan är om man hittar en trevligare teater av så här hög klass i Stockholm just nu", undrade Bo C Bengtsson i Upsala Nya Tidning. 
"Skrattsalvorna avlöser varandra. Publiken tjuter av hänförelse", skrev Helene Egnell i Nerikes Allehanda.
Sverker Andréasson i Göteborgs-Posten: "Per Gerhard vet hur en succé skall formas. Ibland undrar jag om han inte vet det alltför väl. Det finns, utöver spelöppningen, absolut ingenting överraskande i den anrättning han serverar. Det mesta präglas av tryggt igenkännande. Skådespelarna förmår kasta ut fyrkantiga repliker och hala hem ett skratt. Formen är så given, framgången förmodligen likaså."
Ingmar Björkstén i Svenska Dagbladet talade om en skönt nöjsam komedianrättning: "Bitvis, och vilka bitar sen, bjuder kvällen på svenskt komedispel av yppersta slag. Carl-Gustaf Lindstedt, Jarl Borssén och Siv Ericks är i högform."
Thor Wahlberg i Dagens Industri: "Men ändå är väl frågan om inte den här Vasan-föreställningens stora överraskning och behållning är Lis Nilheim, som här blommar ut som en fullfjädrad primadonna och komedienne. Om Gamle Adam verkar lite trög i början är hans Yvette i Lis Nilheims läckra uppenbarelse desto häftigare. Med sin humor, charm, slösande sex appeal och i Magos kreationer blir hon nog den skarpaste bönan i stan den här teatersäsongen."

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92