"Vi ses igen", Lisebergsteatern 1982

En mördad man återvänder till sin hustru i form av en ande. Han är klädd i sidenkostym och vingar. Vännerna och polisen märker honom inte, men hustrun kan höra hans röst.

Själavandring var ett populärt tema på film och teater vid den här tiden och Gösta Bernhards kriminalfars "Vi ses igen" var en parodisk blinkning till ämnet.

Gösta Bernhard spelade själv professor Viktor Knopper som blir utknuffad från en balkong på 12:e våningen och sedan återvänder för att få veta vem som egentligen mördade honom.

Siv Ericks gestaltade hans hustru Juttan Knopper, proferssorska och skådespelerska. Det var ännu ett i raden av Ericks vimsiga kvinnoporträtt, ett rollgebit som hon kunde utan och innan.

Torsten Lilliecrona gjorde en knarrig kriminalkommissarie. Sonya Hedenbratt vann publikens hjärtan som husets mycket göteborgska allt-i-allo. 

Gösta Krantz och Gunilla Gårdfeldt kompletterade rollistan som teaterdirektör respektive skådespelerska.

För Gösta Bernhard och Siv Ericks innebar "Vi ses igen" en comeback på Lisebergsteatern där de spelat så många föreställningar tillsammans genom åren, 10 år hade förflutit sen senast det begav sig.

Kritikerna ansåg att pjäsen var i tunnaste laget: "Gösta Bernhard har skrivit en fars med en händelselös första akt och en vilt krängande andra akt, och ingendera inbjuder till ett otvunget spelsätt. Dialogen liknar inte heller det naturliga snacket i Bernhards monologer, den är tvärtom lite uppstyltad, i början trögflytande och garnerad med kvickheter som t.o.m. scenrävar som Siv Ericks och Gösta Bernhard själva får att låta sökta", tyckte Hans Ingvar Hansson i Svenska Dagbladet.

Tony Kaplan i Arbetet: "Men vad Lisebergspubliken förlorar på karusellen tar man onekligen igen på gungorna s a s. Med andra ord - är själva storyn i magraste laget så är skådespelargardet så skickligt att det hela håller sig flytande ändå."

Åke Perlström i Göteborgs-Posten: "Gösta Bernhards crazy kriminalfars Vi ses igen är en underlig pjäs. Där händer absolut ingenting i den, åtminstone ingenting som är värt att nämna och ändå är den utomordentligt underhållande - förmodligen den mest underhållande teaterföreställningen på mången god dag."

Se även:

"Det glada äpplet", Lisebergsteatern 1971

Crazygubben Gösta Krantz