"Fars lille påg", Fredriksdalsteatern 1975


Sommaren 1975 firade Nils Poppe 10 år på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Den tyska sekelskiftesfarsen "Hurra, ein junge" av Franz Arnold och Ernst Bach stod på repertoaren. I Poppes version fick den heta "Fars lille påg" och blev närmast till en självbiografi.
Salongshumoristen Amandus Propp från Tomelilla är faderlös men får efter diverse förvecklingar plötsligt två pappor på ett besynnerligt och roligt sätt.
"Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Som nyfödd hamnade jag hos en änglamakerska. Vi var 25 barn och det var bara jag som inte fick vingar..." säger Amandus Propp i pjäsen. En av många repliker som speglar Nils Poppes egen barndom.
Pjäsen gav honom chansen att göra en rad komiska entréer i olika förklädnader: som skotte, litet barn i kortbyxor, som storbystad författarinna m.m. Dessutom gjorde han sin högst personliga tolkning av Hamlets monolog. Många kritiker ansåg att det var ett av de största komiska clownnummer som någonsin visats på en svensk scen.


Hans Bergström regisserade för första gången på Fredriksdal, han skulle återkomma många somrar framöver. Stefan Fredriksson spelade den tankspridde professor Palm som på sin ettåriga bröllopsdag får en vuxen son på halsen. Brita Billsten och Bo Lindström spelade dennes stränga svärföräldrar. 
Vidare medverkade bl.a. Gunilla Poppe, Olof Lundström och Berit Carlberg.
Om recensenterna tidigare varit skeptiska till Poppes krumbukter på Fredriksdal så blev det annat ljud i skällan den här gången: "När Poppe firar teaterjubileum lämnar han inget åt slumpen. I stället låter han bygga en teatermaskin som i finess och rörlighet överträffar allt han tidigare under tio år producerat på sommarteatern Fredriksdal i Helsingborg", utropade Göran Nilsson i Arbetet och delade ut högsta betyget - fem drakar.


Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad: "Det är svårt att spela komedi och därför blir man dubbelt glad när det fungerar så fint som här. Pjäsens text är i och för sig lättviktig men också charmerande. Och i Hans Bergströms regi blir skämten aldrig plumpa utan genomsyras liksom hela föreställningen av en skön värme."
Jan Håkansson i Hallandsposten: "Över huvud taget är kvällen (som vanligt) Poppes - och det är hans gycklarkonst och ojämförliga snilles generositet som ger föreställningen dess vitalitet och substans."
Bertil Thell i Aftonbladet: "Har ni vägen förbi Helsingborg i sommar så missa inte Poppe och Fars lille påg. Skratt kan man inte få för mycket av!"
"Fars lille påg" blev det verkliga genombrottet för Fredriksdalsteatern med 50 000 besökare på knappt två månader. Hösten 1975 flyttade succén inomhus på nyrenoverade Lisebergsteatern i Göteborg för att året därpå ges för utsålda hus på Maximteatern i Stockholm. 

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92