Sven Lindberg - komediaktören med det blyga leendet

Sven Lindberg (1918-2006)

Sven Lindberg var under många år den självskrivne komedihjälten på privatteaterscenerna. Med Lindberg på affischen kunde teatercheferna räkna med fullsatta hus för lång tid framöver. Han var med i flera riktiga långkörare t.ex. "Kaktusblomman" som spelades 725 gånger på Vasan,  "Thehuset Augustimånen" på Intiman gick 500 gånger och "Gungstolen" på samma scen upplevde 450 föreställningar. 

"Den evige yngligen med det blygt vinnande leendet" brukade han kallas. Han hade en lågmäld spelstil som verkligen lyfte fram komedins alla nyanser. Han hade också förmågan att göra djupt allvarliga karaktärsroller. På Dramaten arbetade han redan på 1940-talet, när han återkom 1973 skrev pressen att nu har Lindberg blivit seriös, trots att han jobbat seriöst i hela sitt liv.

Det mesta han rörde vid blev till guld, oavsett genre. Lovorden sköljde över Andreas Blek af Nosen i "Trettondagsafton", den psykologiskt komplicerade rollen som klädeshandlaren Bonds i "Havet", sjukvårdaren Göran i "Gud bevare omgivningen...", där hade han en monolog på nästan 50 minuter, "Soloarbete i maratonklassen" skrev Jürgen Schildt i Aftonbladet. 

Han gjorde också en av Dramatens allra mörkaste rolltolkningar, den som nazisten Adolf Eichmann i "Broder Eichmann". Ingen hade väl trott att den vänlige Sven Lindberg skulle kunna ge ondskan ett sådant trovärdigt ansikte, men för den rollen belönades han med Svenska Dagbladets Thaliapris. 

Då och då tog han tjänstledigt från nationalscenen för att återvända till privatteatrarna. 1977-78 spelade han huvudrollen i farsen "Charleys tant" på Vasan och blev geniförklarad av recensenterna.  

Sven Lindberg ansåg att en komediroll var svårare än en dramatisk roll: "Det är svårt att få folk att skratta och det krävs många års slit för att nå fram till den där speciella tekniken", sade han i en intervju apropå sina framgångar i komedifacket. 

Lindbergs tant var fantastisk, varje replik verkade spontan, född i samma stund som den uttalades. Så var det naturligtvis inte. Bakom varje åtbörd, varje fjompigt stön, varje halvkvävd väsning ur mungipan låg en väl instuderad teknik, en exakthet som gjorde att varje detalj satt som skräddarsydd. "Charleys tant" blev också en präktig långkörare - 247 föreställningar och förevigad i TV.

Sven Lindberg medverkade också i ett stort antal tv-serier och långfilmer. 1993 belönades han med Guldbaggen för sin roll som den pensionerade Ragnar i Richard Hoberts "Glädjekällan", 50 år efter sin filmdebut!

Se även:

"Född igår", Nya Teatern 1947-48

"Charleys tant", Vasan 1977-78