"Läderlappen", Stora Teatern 1971
År 1971 fanns det fortfarande publikunderlag för en gammeldags operett med färggranna kostymer, prålig dekor, smäktande valsmusik och balett.
Stora Teatern i Göteborg presenterade Johan Strauss d.y:s "Läderlappen". Historien är klassisk med prinsar, grevar, grevinnor och tjänstefolk som förklädda hamnar på maskerad. I sista akten avslöjas den ena efter den andra och allt blir frid, fröjd och gamman.
.jpg)
Regissören Josef Halfen hade försiktigt bearbetat texten tillsammans med Beppe Wolgers och Olle Adolphson. Tommy Jacobson, Desirée Edlund, Claes Jakobsson, Enzo Florimo, Monica Ivan och Rune Olson hade alla framträdande roller.
Gästdirigent var Klaus Tennstedt som med sin taktpinne lockade fram de mest undersköna toner ur solisternas strupar. Aftonbladets kritiker Åke Brandel höll dock inte med om det: "Det är i stor utsträckning illa beställt med Storan-solisternas sång. Peter Lindroos som den dumme Alfred, dras med en svårartad beläggning på sin tenor och dessutom är intonationen osäker. Claes Jakobsson som hr Eisenstein spelar mest på sitt fördelaktiga utseende."
Barbro Hähnel i DN tyckte om vad hon såg och hörde: "Läderlappen har blivit en stilig, om också inte fulländad föreställning. Dess styrka är att dirigent, scenograf och regissör har samlats kring en och samma målsättning: en temperamentsfull stramhet."
Åke Perlström i G-P: "Monica Ivan bereder åskådarna den största glädjen: hon gör fru von Eisenstein och sjunger det svåra partiet med charm och elegans. Desirée Edlund gör Adèle och ger rollens stora aria ett glansfullt framförande. Claes Jakobsson spelar Eisenstein och betonar med sin säkra röstbehandling starkt det manliga draget hos rollgestalten - hans fasta klang är ett nöje att lyssna till."
Håkan Dahl i GT: "Det fanns ett stort glädjeämne i denna uppsättning av Läderlappen - det utmärkta orkesterspelet. Den gästande dirigenten Klaus Tennstedt inspirerade till ett spel som genomgående var av högsta kvalitet."
.jpg)
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar